https://picasaweb.google.com/lh/photo/k4mcIeykquZxSvb_vkttEJ1Dn9JV9LGSeqSy_GNgpfc?feat=directlink
HEJ.
DETTA ÄR ETT FÖRSÖK FRÅN MIN SIDA.
KLICKA PÅ LÄNKEN OVANFÖR SÅ SKALL DET KOMMA EN BILD PÅ ETT LÖV.
OM DET FUNGERAR - VAR VÄNLIG SKICKA EN RAD MED EN BEKRÄFTELSE, TACK!
tisdag 2 oktober 2012
Miljöer hemomkring
Jag träffar ibland på underliga skeenden i min närhet. En morgon, som startar med en stilla promenad i havsmiljö; vad händer då? Jo, jag får se en kvinna i sina bästa år som kör moped på ett helt oväntat ställe. Hon har dessutom ingen hjälm på sig och hon kör fort!
Till hennes fördel kan sägas att hennes hårslinga gör sig bra i fartvinden men för min egen säkerhets skull hoppar jag snabbt över räcket och ner i vattnet. Det blev min räddning, men morgonpromenaden fick ett snabbt slut.
En annan morgon var det dimma ute. Dimma brukar ge fina fototillfällen. Jag har numera blivit så djärv att jag vågar visa upp dessa två dimbilder. De är från samma område även om man inte kan se det direkt. Jag säger inte var de är tagna för då kommer ni bara dit så fort det blir dimma igen.
En nära bekant till mig frågade vad som finns bakom buskarna. Jag avslöjade för hen att; där är det vatten. Bilden blir ju inte sämre av att man avslöjar lite grann om omgivningen.
Nu blir det inte mera bilder med dimma denna gång. Nu går jag över till sköldpaddsört och livet kring dessa. Ni har naturligtvis ingen aning om vem som håller till i dess blommor, som faktiskt liknar lejongap med lite generös tolkning. Men jag skall visa er hur invånarna ser ut. Titta här!
Man kan riktigt se hur frömjölet ryker kring hen. Bara för att ni inte skall tro att alla invånarna ser likadana ut kommer här en nära släkting att visas upp.
Nu har jag inte mera spam på lager för denna gång, så det blir lugnt en kort period, men vänta bara, terrorn kommer att fortsätta!
lördag 8 september 2012
Med laserpekare.
Fredrik, som ingen av oss känner, skriver dikter. Det är jättefina hyllningsdikter till livet och handlar om allt vad livet innehåller. Fredrik kan inte läsa upp sina dikter själv. Han är handikappad. Han skriver sina dikter bokstav för bokstav. Han skriver med laserpekare.
Jag däremot, är lyckligt lottad att kunna gå ut med kameran och hämta några bilder vars innehåll tilltalar mig. Sedan är jag påträngande mot er läsare genom att skicka ut mina alster.
Den första bilden skulle kunna vara en bild som ingick i ett korsord. Vad håller dom på med egentligen?
På väg ut i det okända? De har en väldigt ombonad och trygg arbetsplats eller gör dom det för sitt nöjes skull?
Efter att ha gjort mig av med ett "fågelobjektiv" för en tid sedan, kände jag att jag återigen verkligen ville ha en "laserpekare" igen. Ordningen är nu återställd i fotoväskan. Som bevis på detta kan ni få se dessa Glador. De dök upp efter en jordbruksmaskin vilken lockade till sig massor av fåglar. Jag har inte tyckt att jag hade någon riktigt bra bild på Glada - och så fick jag denna med två individer. Kanske kommer det flera i ett senare inlägg.
Det dröjer nog ett tag till nästa lyckade tillfälle att plåta Glada. De är ganska svåra att närma sig.
Nästa fågel är mera vanlig. Kommer man tillräckligt nära är teckningarna vackra. Den här såg sig om över axeln och var lite rufsig i håret, men den fick komma med ändå.
Nästa bild föreställer en figur som damerna säger är "gullig". Alla vet ju hur damer är! Men om inte jag också tyckt att den ser trevlig ut så hade den inte kommit med här. Det ni ser längst bak på högra sidan av kroppen, är inte ett missbildat ben. Det är skyddet som den har över avgasröret. Ni vet nog inte vad den här mannen kan ställa till med. Den lägger upp jordhögar på gräsmattorna och tomtägarna gillar inte att se högarna utan försöker ta livet av släktingar till honom som jag fotograferat. Det är en Åkersork.
Samtliga bilder i detta inlägg är fotade med samma "fågelobjektiv" som jag skrev om tidigare, men på olika avstånd.
Nu utlyser jag en tävling för att få lite mera respons från läsarkretsen. Hur många hårstrån kan ni räkna till på Åkersorken? De första fem rätta svaren får en trisslott med posten.
Jag däremot, är lyckligt lottad att kunna gå ut med kameran och hämta några bilder vars innehåll tilltalar mig. Sedan är jag påträngande mot er läsare genom att skicka ut mina alster.
Den första bilden skulle kunna vara en bild som ingick i ett korsord. Vad håller dom på med egentligen?
På väg ut i det okända? De har en väldigt ombonad och trygg arbetsplats eller gör dom det för sitt nöjes skull?
Efter att ha gjort mig av med ett "fågelobjektiv" för en tid sedan, kände jag att jag återigen verkligen ville ha en "laserpekare" igen. Ordningen är nu återställd i fotoväskan. Som bevis på detta kan ni få se dessa Glador. De dök upp efter en jordbruksmaskin vilken lockade till sig massor av fåglar. Jag har inte tyckt att jag hade någon riktigt bra bild på Glada - och så fick jag denna med två individer. Kanske kommer det flera i ett senare inlägg.
Det dröjer nog ett tag till nästa lyckade tillfälle att plåta Glada. De är ganska svåra att närma sig.
Nästa fågel är mera vanlig. Kommer man tillräckligt nära är teckningarna vackra. Den här såg sig om över axeln och var lite rufsig i håret, men den fick komma med ändå.
Nästa bild föreställer en figur som damerna säger är "gullig". Alla vet ju hur damer är! Men om inte jag också tyckt att den ser trevlig ut så hade den inte kommit med här. Det ni ser längst bak på högra sidan av kroppen, är inte ett missbildat ben. Det är skyddet som den har över avgasröret. Ni vet nog inte vad den här mannen kan ställa till med. Den lägger upp jordhögar på gräsmattorna och tomtägarna gillar inte att se högarna utan försöker ta livet av släktingar till honom som jag fotograferat. Det är en Åkersork.
Samtliga bilder i detta inlägg är fotade med samma "fågelobjektiv" som jag skrev om tidigare, men på olika avstånd.
Nu utlyser jag en tävling för att få lite mera respons från läsarkretsen. Hur många hårstrån kan ni räkna till på Åkersorken? De första fem rätta svaren får en trisslott med posten.
onsdag 29 augusti 2012
DIMMA
I morse var det tjock dimma när jag tittade ut. Sakta ljusnade det lite så att jag kunde ge mig ut. Träden verkar spöklika. Tittar man på dem så känns en mystisk stämning smyga sig på.
Den här bilden ovanför är inte bra. Jag försöker bara få er med in i den dimmiga stämningen.
Det finns ändå människor som är på väg någonstans - skolan kanske?
Vart jag tittar ser jag spännande uppslag till motiv. Men ljuset i det dimmiga är inte så enkelt att få att samspela. Det ligger spindelväv i alla möjliga former på grenar och grässtrån. Lite dimmig talltopp får du här:
Det måste vara en expert på att väva spindelnät som varit framme. Hur är den hjärna konstruerad som kan få fram ett sådant mönster av trådar? Hur lång tid tar det? Är det kanske fler än en spindel som jobbat? Vilken är nyttan med en dylik konstruktion? Hur dax gjordes den? Hur länge finns den kvar? Tyvärr finns det ingen som kan svara på mina frågor. Kan man googla på frågorna? Jag känner en person som säger att alla svar finns hos Google.
Mellan två grässtrån hittar jag en expert. Hur ofta gör man det? Hon är dessutom så reserverad att hon inte svarar på tilltal. Därför är det en hon! Jag har aldrig haft framgång hos honor. Jag måste fundera på vad det kan bero på.
På den här bilden tycker jag att jag får se en betydligt större yrkesskicklighet än jag kunde se på tallen på förra bilden. Hon sitter i centrum på sin skapelse och beundrar sitt verk samtidigt som hon vill snärja någonting.
Ytterligare en cyklist far förbi. Figuren gör bilden bra i dimman. Jag kan riktigt föreställa mig hur inställd hon är på att möta alla livets framgångar. När tjejer cyklar förbi känns det en doft av vällukt när de sveper fram. Är de flera pratar de ofta glatt med varandra. Killar luktar sällan godis.
Tack, Moder Natur, för en fin morgon!
onsdag 22 augusti 2012
Halland är fint!
Den uppmärksamme läsaren ser att min blogg har bytt namn till Fotosofen. Namnet känns bra för mig och har uppstått i den synnerligen kreativa atmosfär som råder på och omkring köksbordet hos oss. Hoppas ni accepterar förändringen som skett ovanför era huvuden.
Vi har varit i Halland några dagar. Solen sken och allt var utmärkt. Årets första bad i saltvatten blev äntligen av. Jätteskönt. Det finns en hel del fotomotiv när man kommer till en ny plats. Här kommer ett:
Tidig morgon och lugnt hav. Klockan är ca 07. Men jag blir inte ensam länge. Det kommer en person som vittjat sina garn och nu skall rensa fångsten.
Han sätter sina blodiga fingrar i kroppen på en havsöring. Renset hamna i vattnet framför honom. Nästan genast kommer det fram krabbor och drar med sig fiskrenset till sitt eget frukostbord. Kul att se men omöjligt att fotografera, i vart fall för mig. Fiskaren heter Ulf och jag har många olika bilder på de metoder han använde för att rensa öring och makrill.
Första dagens kväll får ni ta del av här:
Alldeles för mörk tycker någon. Men det är inte det mörka du skall koncentrera dig på. Det är himlen!! Möjligen kan du betänka att utan det mörka så blev det ingen kontrast till himlen.
Nästa dag skulle vi göra en utfärd med bil. Längs vägen kommer skogens hövding och inte bara en utan två stycken. Tyvärr fick jag ingen bra bild med båda hövdingarna på tillsammans. Det syns att det är en kraftig tjur med ganska välvuxen hornkrona. Den andra tjuren var lika stor som denna och med liknande hornkrona.
Efter ca 10 minuters älgskådande körde vi vidare mot glassfabriken. Glassfabriker är väldigt populära utflyktsmål för turister. Jag har lagt in alla glassfabriker i Skandinavien på vår GPS, så att vi inte skall missa något. Följer ni den idén så glöm inte att mata in öppettider också.
Här är ett smakprov för båda ögonen:
Nästa morgon var jag tidigt uppe. Jag hade sett ett område med vindpinade tallar, delvis torkade och med ganska många år på nacken. Klockan var som vanligt ungefär sju när jag kom fram.
Ett konstverk i form av en tall. Hur gammal kan den vara? Den växer i ett hedlandskap och har formats av vinden under många karga år.
Det finns ju andra varelser som är vakna tidigt, förutom Fotosofen och diverse tallar. Här kommer ett snyggt exemplar:
Det är en citronfjäril och alla kan ju se att det är en hane. Det är ju hur tydligt som helst. Chefen som förestår mitt fjärilsdepartement, tycker att citronfjärilar med genombelysta vingar är det tjusigaste som finns. Man får vara lite bestämd när man säger till fjärilen hur den skall sätta sig på blomman för att bilden skall bli bra.
Men detta är ju samma eka som var i inledningen! Alldeles riktigt. Jag gillar platsen och båten tillsammans med den stora stenen. Den här bilden är tagen ganska sent på dagen och det blir en fin stämning i bilden.
Inte nog med det. Medan jag stod där hände något underligt - solen försvann!
Vi har varit i Halland några dagar. Solen sken och allt var utmärkt. Årets första bad i saltvatten blev äntligen av. Jätteskönt. Det finns en hel del fotomotiv när man kommer till en ny plats. Här kommer ett:
Tidig morgon och lugnt hav. Klockan är ca 07. Men jag blir inte ensam länge. Det kommer en person som vittjat sina garn och nu skall rensa fångsten.
Han sätter sina blodiga fingrar i kroppen på en havsöring. Renset hamna i vattnet framför honom. Nästan genast kommer det fram krabbor och drar med sig fiskrenset till sitt eget frukostbord. Kul att se men omöjligt att fotografera, i vart fall för mig. Fiskaren heter Ulf och jag har många olika bilder på de metoder han använde för att rensa öring och makrill.
Första dagens kväll får ni ta del av här:
Alldeles för mörk tycker någon. Men det är inte det mörka du skall koncentrera dig på. Det är himlen!! Möjligen kan du betänka att utan det mörka så blev det ingen kontrast till himlen.
Nästa dag skulle vi göra en utfärd med bil. Längs vägen kommer skogens hövding och inte bara en utan två stycken. Tyvärr fick jag ingen bra bild med båda hövdingarna på tillsammans. Det syns att det är en kraftig tjur med ganska välvuxen hornkrona. Den andra tjuren var lika stor som denna och med liknande hornkrona.
Efter ca 10 minuters älgskådande körde vi vidare mot glassfabriken. Glassfabriker är väldigt populära utflyktsmål för turister. Jag har lagt in alla glassfabriker i Skandinavien på vår GPS, så att vi inte skall missa något. Följer ni den idén så glöm inte att mata in öppettider också.
Här är ett smakprov för båda ögonen:
Nästa morgon var jag tidigt uppe. Jag hade sett ett område med vindpinade tallar, delvis torkade och med ganska många år på nacken. Klockan var som vanligt ungefär sju när jag kom fram.
Ett konstverk i form av en tall. Hur gammal kan den vara? Den växer i ett hedlandskap och har formats av vinden under många karga år.
Det finns ju andra varelser som är vakna tidigt, förutom Fotosofen och diverse tallar. Här kommer ett snyggt exemplar:
Det är en citronfjäril och alla kan ju se att det är en hane. Det är ju hur tydligt som helst. Chefen som förestår mitt fjärilsdepartement, tycker att citronfjärilar med genombelysta vingar är det tjusigaste som finns. Man får vara lite bestämd när man säger till fjärilen hur den skall sätta sig på blomman för att bilden skall bli bra.
Men detta är ju samma eka som var i inledningen! Alldeles riktigt. Jag gillar platsen och båten tillsammans med den stora stenen. Den här bilden är tagen ganska sent på dagen och det blir en fin stämning i bilden.
Inte nog med det. Medan jag stod där hände något underligt - solen försvann!
måndag 6 augusti 2012
Stäng dörren bakom dig!
I dag den 6 augusti är det 15 år sedan vi startade Florabageriet. Det har vi aldrig ångrat. Men det har hänt mycket sedan dess. Bland annat har jag blivit flitigare med kameran. Några bilder som utgör prov på detta, kommer här.
Jag tilltalar de här personligheterna med Mindre Guldvinge och då sitter de stilla så jag kan fotografera dem.
Jag lyssnar emellanåt till Elsie Johansson. Hon är författare och förståndig. För lite sedan hörde jag henne tala om att livet förändras:
Stäng dörren bakom dig för det som hänt dig tidigare.
Öppna dörren framåt - och
Se dig inte om bakåt.
Framtiden famnar man bäst utan ryggsäck!
Som del i den känsla som nu infinner sig hos mig, tar jag fram en Luktgräsfjäril.
Vi har numera stängt dörren till bageriet. Vi saknar inte bageriet men väl den upplevelse det innebar att baka. Vi bär ingen ryggsäck med oss därifrån. Den nya dörr vi öppnade, slogs upp på vid gavel och vi har ännu inte sett allt som finns innanför dörren. Bland annat har jag fångat en tistelblomma. Man kan se att det finns individer som lever sina liv på blomman.
Ni får också se på livet i tistelblomman
Att få vara vanlig innebär en tröst och en trygghet.
Det skriver Marcus Birro på ett ställe.
Jag tilltalar de här personligheterna med Mindre Guldvinge och då sitter de stilla så jag kan fotografera dem.
Jag lyssnar emellanåt till Elsie Johansson. Hon är författare och förståndig. För lite sedan hörde jag henne tala om att livet förändras:
Stäng dörren bakom dig för det som hänt dig tidigare.
Öppna dörren framåt - och
Se dig inte om bakåt.
Framtiden famnar man bäst utan ryggsäck!
Som del i den känsla som nu infinner sig hos mig, tar jag fram en Luktgräsfjäril.
Vi har numera stängt dörren till bageriet. Vi saknar inte bageriet men väl den upplevelse det innebar att baka. Vi bär ingen ryggsäck med oss därifrån. Den nya dörr vi öppnade, slogs upp på vid gavel och vi har ännu inte sett allt som finns innanför dörren. Bland annat har jag fångat en tistelblomma. Man kan se att det finns individer som lever sina liv på blomman.
Ni får också se på livet i tistelblomman
Att få vara vanlig innebär en tröst och en trygghet.
Det skriver Marcus Birro på ett ställe.
tisdag 31 juli 2012
Många bilder blir det.....
Det är ett tag sedan jag skrev på min blogg. Jag startar här med några opsretensiösa bilder.
Jag har varit i Dalsland några dagar. På museét i Upperud kan man se denna grävling som är gjord av sopborstar. Var kommer alla idéer ifrån?
En annan idé som måste ha haft ordentlig kraft är tanken bakom placeriangen av denna båt, som låg i en lagom lantlig trädgård mitt inne i Dalsland. Hur har hon hamnat här? Det måste ha varit en skönhet när det begav sig. Hur många år har den legat här och förfallit? Vilka vatten har den seglat på? Vem har varit ägare till henne och vem är ägare idag? Jag hittade inget svar på någon av mina frågor.
Bakom ett buskage i Snäcke hittade jag detta fönster som satt i en förfallen byggnad. Ett snyggt motiv av ett gamalt fönster som ingen utom ni som tittar på mina bilder ser. En dold skönhet. Det är kul bara att upptäcka ett sådant motiv. Vilken marodör har slagit sönder rutorna? Informera mig gärna om ni vet.
Många tankar i huvudet på mig.......
onsdag 28 mars 2012
Slutet av mars månad....
En del nya bilder har samlats i datorn. Jag har inte något tema denna gång utan berättar lite om bilderna. Den första är inte riktigt rumsren, men den är realistisk.
Jag såg hur svanarna startade sin uppstigning genom att springa på vattnet. Det såg jobbigt ut och det är det nog också. Svanparet svängde nästan rakt emot det ställe där jag stod. Jag följde dem med kameran och plötsligt hände det som förr eller senare måste hända för både svanar och människor.
Nu under ett par veckor har det varit ljusa mornar och vissa dagar har det varit dimmigt. Sådant stimulerar till att starta tidigt och en morgon körde jag till Långa bryggan. Den första bilden här är tagen 06.19 vintertid.
Solen stiger upp bakom träden och ger ett fotovänligt ljus. Det simmar också en svan mitt i solljuset. men det är inte så lätt att urskilja.
Nästa bild är från samma tillfälle och klockan är 06.28. Det är en lång brygga och det blir ett något ovanligt perspektiv.
Längst ute på Långa bryggan är det en restaurang. När jag var på väg från bryggan, mötte jag en dam i c:a 60-årsåldern som kom i riktning ut på bryggan. Hon gick energiskt och hade jackan öppen. På ryggen hade hon en ryggsäck som verkade tung. Min tanke var att hon förmodligen, för att få bättre resultat, motionerade med den tunga ryggsäcken som extra belastning. Hej! från oss båda och vi gick vidare åt varsitt håll. När jag nästan var uppe på land, vände jag mig om och tittade efter henne. Hon var borta! Då förstod jag att hon förmodligen jobbade på restaurangen och bar förnödenheter i ryggsäcken för att kunna servera i restaurangen. Hade jag varit lite mera snabbtänkt hade jag kanske kunnat få en bra bild på damen med ryggsäcken. Jag får nog ta mig en tur dit ut en annan dag!
En annan morgon nyligen, gick jag längs ån och då fick jag följande bild.
Jag kunde konstatera att redan klockan 06.43 hade någon spindel varit igång och lagt ut trådar på denna videkvist. Är man uppmärksam går det att se att det ligger daggdroppar på spindeltrådarna. Fantastiskt. En sådan syn kan man ju inte få se om man inte tar en närbild på en videkvist.
En morgon helt nyligen var jag på fotoutflykt och fick se följande motiv.
Vad är då detta? Jo, Råkan står på plast som är utlagt över en morotsodling. Morotsfröna är nysådda och jag kan tänka mig att hon är upprörd över att inte enkelt kunna komma åt fröna. I vilket fall är det en markant profil på henne. Det man ser i form av små vita prickar är morgonens dagg som ligger på plasten. Är det en bra bild? Tja - jag vet inte vad jag skall tycka. Den kommer med i alla fall.
Jag fortsätter en bit till för att söka flera motiv. Dimman har inte lättat helt. Dimma är ett bra hjälpmedel för att hitta motiv, kanske en fotografs bästa vän? Det är Turning Torso som ses i ett avlägset fjärran.
Fasaner finns det gott om. Här träffade jag på en som hade ett utseende som jag aldrig sett tidigare. Den har faktiskt liksom horn baktill på huvudet. Jag tror att den har denna prydnad för att imponera på honorna. Vad gör man inte för kärleken? Det är nog den finaste Fasan jag fått in i kameran.
Då Fasanens utseende ju är ett vårtecken fick jag just i morse se ett annat vårtecken som kommer här. Det är nästan så jag blir tveksam om det kan vara så att en fågelunge redan kläckts så här i slutet av mars. Det kan vara en kråka eller liknande som försett sig med innehållet i ägget. I så fall är det en världsmedborgare som inte fick födas.
Nu dröjer det ett par månader innan jag gör ett nytt inlägg på min blog.
Jag såg hur svanarna startade sin uppstigning genom att springa på vattnet. Det såg jobbigt ut och det är det nog också. Svanparet svängde nästan rakt emot det ställe där jag stod. Jag följde dem med kameran och plötsligt hände det som förr eller senare måste hända för både svanar och människor.
Nu under ett par veckor har det varit ljusa mornar och vissa dagar har det varit dimmigt. Sådant stimulerar till att starta tidigt och en morgon körde jag till Långa bryggan. Den första bilden här är tagen 06.19 vintertid.
Solen stiger upp bakom träden och ger ett fotovänligt ljus. Det simmar också en svan mitt i solljuset. men det är inte så lätt att urskilja.
Nästa bild är från samma tillfälle och klockan är 06.28. Det är en lång brygga och det blir ett något ovanligt perspektiv.
Längst ute på Långa bryggan är det en restaurang. När jag var på väg från bryggan, mötte jag en dam i c:a 60-årsåldern som kom i riktning ut på bryggan. Hon gick energiskt och hade jackan öppen. På ryggen hade hon en ryggsäck som verkade tung. Min tanke var att hon förmodligen, för att få bättre resultat, motionerade med den tunga ryggsäcken som extra belastning. Hej! från oss båda och vi gick vidare åt varsitt håll. När jag nästan var uppe på land, vände jag mig om och tittade efter henne. Hon var borta! Då förstod jag att hon förmodligen jobbade på restaurangen och bar förnödenheter i ryggsäcken för att kunna servera i restaurangen. Hade jag varit lite mera snabbtänkt hade jag kanske kunnat få en bra bild på damen med ryggsäcken. Jag får nog ta mig en tur dit ut en annan dag!
En annan morgon nyligen, gick jag längs ån och då fick jag följande bild.
Jag kunde konstatera att redan klockan 06.43 hade någon spindel varit igång och lagt ut trådar på denna videkvist. Är man uppmärksam går det att se att det ligger daggdroppar på spindeltrådarna. Fantastiskt. En sådan syn kan man ju inte få se om man inte tar en närbild på en videkvist.
En morgon helt nyligen var jag på fotoutflykt och fick se följande motiv.
Vad är då detta? Jo, Råkan står på plast som är utlagt över en morotsodling. Morotsfröna är nysådda och jag kan tänka mig att hon är upprörd över att inte enkelt kunna komma åt fröna. I vilket fall är det en markant profil på henne. Det man ser i form av små vita prickar är morgonens dagg som ligger på plasten. Är det en bra bild? Tja - jag vet inte vad jag skall tycka. Den kommer med i alla fall.
Jag fortsätter en bit till för att söka flera motiv. Dimman har inte lättat helt. Dimma är ett bra hjälpmedel för att hitta motiv, kanske en fotografs bästa vän? Det är Turning Torso som ses i ett avlägset fjärran.
Fasaner finns det gott om. Här träffade jag på en som hade ett utseende som jag aldrig sett tidigare. Den har faktiskt liksom horn baktill på huvudet. Jag tror att den har denna prydnad för att imponera på honorna. Vad gör man inte för kärleken? Det är nog den finaste Fasan jag fått in i kameran.
Då Fasanens utseende ju är ett vårtecken fick jag just i morse se ett annat vårtecken som kommer här. Det är nästan så jag blir tveksam om det kan vara så att en fågelunge redan kläckts så här i slutet av mars. Det kan vara en kråka eller liknande som försett sig med innehållet i ägget. I så fall är det en världsmedborgare som inte fick födas.
Nu dröjer det ett par månader innan jag gör ett nytt inlägg på min blog.
torsdag 16 februari 2012
Solen lyser in genom fönstret i februari.
Tankar kommer och tankar sjunker undan
liksom
Bilder kommer och bilder tonar bort.
 |
| Torra träd har fällts längs ån där vi bor. |
 | ||||||||||||||||
| Änderna som håller till i ån undrar med förfäran vad som är på gång. Man tänker: "På fredag skall jag städa" eller "I morgon skall jag tvätta bilden". Vår skapelse fungerar så att sådana saker enkelt blir gjorda utan att vi tänker mycket på det.
Uppe i huvudet finns hjärnan, denna fantastiska skapelse! Hur ofta tänker jag på den? Den bara fungerar. När jag städat färdigt eller skottat all snö eller vad som helst - skulle jag kunna sätt mig ner och umgås lite privat med min hjärna.
Hjärnan kanske mår bra av att jag tänker på den med omtanke, precis som jag gärna sätter mig och tänker på min partner eller min goda vän. Hjärnan kanske förnimmer att min känsla för den, är vänlig och uppskattande. Den kanske gör sin tjänst längre tid om den då och då får uppskattning. Alla vill ju ha uppskattning!
När tänkte jag vänligt exempelvis om mitt hjärta senast? Hjärtat tänker jag mest på med oro. Det slutar väl inte att slå......hopps jag! När kände jag verklig uppskattning för att mina njurar fungerar alldels utmärkt? Skall jag i andanom tända ett mysljus för min sköldkörtel eller något annat viktigt och fungerade organ hos mig, just för att de fungerar utan att jag behöver ägna en tanke åt det?
|
Jag refererar till den lilla flickan Amy som sa: "Jag behöver påtår ofta av underlig känslor".
fredag 6 januari 2012
Frost och storm
När jag på kvällen ser elektriskt drivna tåg och det är minusgarder, har jag fascinerats av att det uppstår ett sparkande ljud och en gnistbildning vid kontakten mellan lokets antenner och den elektriska tråden. Jag har aldrig förstått varför fenomenet är synligt endast när det är minusgarder? Tåget och strömmen är ju lika även om det är plusgrader i luften. Eftersom frågan har uppstått vill jag att den som läser min undran och sitter inne med svaret är vänlig att ge mig ett svar. För att starta hjärnorna bifogar jag en bild som jag tog härom kvällen och där fenomenet framgår. Man kan se elledningarna. De maskliknande ljuseffekterna på bilden kommer från ljusen i kupéfönstren.
När mörkret har vikit undan och jag har satt mig in i vädersituationen, förstår jag att jag har en del motiv att hämta hem från kustbandet. Jag kör därför till det som jag brukar förkorta med BBH. Den bokstavskombinationen står för Barsebäcks hamn. Det samhället brukar ge ifrån sig bildmaterial och upplevelser bestående av bilder från havsmiljö och också fågelbilder. Den första bilden visar inseglingsfyren på den norra piren.
Här syns det upprörda havet med ordentliga brott. Det blåser ca 25 m/sek och jag hittar lite lä bakom en byggnad. Det är ytterst svårt att ta skarpa bilder på fri hand vid den vindstyrkan. En gråtrut håller sig på stela vingar rakt ovanför fyren. Utan den fågeln hade bilden varit betydligt sämre. Inte ett fartyg att se så långt ögat når.
Nästa motiv är inte långt borta. Det syns på balkongen till båtklubbens hus.
Huset heter Pinhättan och nog pinar det. Stormen ligger på från väster så de har dåligt skydd av huset. Med sydvästlig vind får man bättre skydd. Fågelskådare är ett tåligt släkte, även om de är sju till antalet. Här kan man få se fåglar som drivs in mot kusten av stormen. Jag tittar också gärna efter fågel med tubkikare. Men jag tycker att jag vill se lite nya arter ibland och då vill jag gärna skåda från nya platser. Det här gänget har anteckningsböcker där de skriver upp vad de får se och sedan sitter de hemma och bygger statistik.
Vänder jag mig åt ett annat håll får jag ett annat motiv: Bron mot Danmark.
Många har sett den silhuetten flera gånger. Det som är annorlunda med denna bilden är att bron är avstängd för trafik. Inga bilar eller tåg syns och gjorde det inte heller så länge jag stod där. Man kan också se att vindmöllorna vid Lillgrund är avstängda beroende på stormen. Vingarna står nämligen stilla. Hade möllorna varit i drift hade vingarna varit oskarpa. Nu är de tydliga och det säger att möllorna är avstängda. Bor det en portvakt på varje mölla som stänger av, kanske?
Det går att se stormens effekter på annat sätt.
Den som är filosofiskt lagd kan tydligt se att de ordningssamma människorna har satt upp ett rakt, rött staket i bilden. Naturen vill ha sin egen ordning och har därför försatt bryggan i ett helt annat tillstånd. Och - fortsättning följer på nästa bild.
Jag kör vidare till Vikhögs hamn. Där är också haveri på en del av deras brygga. Jag får för mig att det är samma naturkrafter som varit framme på båda platserna, trots att bryggorna ligger i helt olika riktningar, sett från det håll som vinden kommit.
På nästa bild ser man ytterligare vad vinden och vattnet kan åstadkomma.
Till vänster i bild löper en mur mot stranden och vattnet. Den muren är ca 2 m hög från normal vattennivå. Trots det har en massa sten och grus spolats över muren.
Det finns en och annan människa i hamnen här också.
Det är en vältränad farbror som kämpar med att länspumpa sin lilla båt. Han balanserar mellan den hala bryggan och båten iförd trätofflor. Jag bara väntade att han skulle falla i vattnet. Det såg mycket riskfyllt ut. Jag hade kameran i högsta hugg - men han gjorde mig besviken. Jag såg honom köra därifrån i sin bil.
Andra som inte bekymrade sig så mycket över vattenfylld båt eller storm, syntes avvakta bättre dagar på bryggan. Bryggan satt fast i både land och botten och gungade inte. Obs. den unga skrattmåsen som just skall landa.
Nu väntar jag bara på nästa storm eller kanske blir det en annan bildberättelse så småningom.
När mörkret har vikit undan och jag har satt mig in i vädersituationen, förstår jag att jag har en del motiv att hämta hem från kustbandet. Jag kör därför till det som jag brukar förkorta med BBH. Den bokstavskombinationen står för Barsebäcks hamn. Det samhället brukar ge ifrån sig bildmaterial och upplevelser bestående av bilder från havsmiljö och också fågelbilder. Den första bilden visar inseglingsfyren på den norra piren.
Här syns det upprörda havet med ordentliga brott. Det blåser ca 25 m/sek och jag hittar lite lä bakom en byggnad. Det är ytterst svårt att ta skarpa bilder på fri hand vid den vindstyrkan. En gråtrut håller sig på stela vingar rakt ovanför fyren. Utan den fågeln hade bilden varit betydligt sämre. Inte ett fartyg att se så långt ögat når.
Nästa motiv är inte långt borta. Det syns på balkongen till båtklubbens hus.
Huset heter Pinhättan och nog pinar det. Stormen ligger på från väster så de har dåligt skydd av huset. Med sydvästlig vind får man bättre skydd. Fågelskådare är ett tåligt släkte, även om de är sju till antalet. Här kan man få se fåglar som drivs in mot kusten av stormen. Jag tittar också gärna efter fågel med tubkikare. Men jag tycker att jag vill se lite nya arter ibland och då vill jag gärna skåda från nya platser. Det här gänget har anteckningsböcker där de skriver upp vad de får se och sedan sitter de hemma och bygger statistik.
Vänder jag mig åt ett annat håll får jag ett annat motiv: Bron mot Danmark.
Många har sett den silhuetten flera gånger. Det som är annorlunda med denna bilden är att bron är avstängd för trafik. Inga bilar eller tåg syns och gjorde det inte heller så länge jag stod där. Man kan också se att vindmöllorna vid Lillgrund är avstängda beroende på stormen. Vingarna står nämligen stilla. Hade möllorna varit i drift hade vingarna varit oskarpa. Nu är de tydliga och det säger att möllorna är avstängda. Bor det en portvakt på varje mölla som stänger av, kanske?
Det går att se stormens effekter på annat sätt.
Den som är filosofiskt lagd kan tydligt se att de ordningssamma människorna har satt upp ett rakt, rött staket i bilden. Naturen vill ha sin egen ordning och har därför försatt bryggan i ett helt annat tillstånd. Och - fortsättning följer på nästa bild.
Jag kör vidare till Vikhögs hamn. Där är också haveri på en del av deras brygga. Jag får för mig att det är samma naturkrafter som varit framme på båda platserna, trots att bryggorna ligger i helt olika riktningar, sett från det håll som vinden kommit.
På nästa bild ser man ytterligare vad vinden och vattnet kan åstadkomma.
Till vänster i bild löper en mur mot stranden och vattnet. Den muren är ca 2 m hög från normal vattennivå. Trots det har en massa sten och grus spolats över muren.
Det finns en och annan människa i hamnen här också.
Det är en vältränad farbror som kämpar med att länspumpa sin lilla båt. Han balanserar mellan den hala bryggan och båten iförd trätofflor. Jag bara väntade att han skulle falla i vattnet. Det såg mycket riskfyllt ut. Jag hade kameran i högsta hugg - men han gjorde mig besviken. Jag såg honom köra därifrån i sin bil.
Andra som inte bekymrade sig så mycket över vattenfylld båt eller storm, syntes avvakta bättre dagar på bryggan. Bryggan satt fast i både land och botten och gungade inte. Obs. den unga skrattmåsen som just skall landa.
Nu väntar jag bara på nästa storm eller kanske blir det en annan bildberättelse så småningom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)