När jag på kvällen ser elektriskt drivna tåg och det är minusgarder, har jag fascinerats av att det uppstår ett sparkande ljud och en gnistbildning vid kontakten mellan lokets antenner och den elektriska tråden. Jag har aldrig förstått varför fenomenet är synligt endast när det är minusgarder? Tåget och strömmen är ju lika även om det är plusgrader i luften. Eftersom frågan har uppstått vill jag att den som läser min undran och sitter inne med svaret är vänlig att ge mig ett svar. För att starta hjärnorna bifogar jag en bild som jag tog härom kvällen och där fenomenet framgår. Man kan se elledningarna. De maskliknande ljuseffekterna på bilden kommer från ljusen i kupéfönstren.
När mörkret har vikit undan och jag har satt mig in i vädersituationen, förstår jag att jag har en del motiv att hämta hem från kustbandet. Jag kör därför till det som jag brukar förkorta med BBH. Den bokstavskombinationen står för Barsebäcks hamn. Det samhället brukar ge ifrån sig bildmaterial och upplevelser bestående av bilder från havsmiljö och också fågelbilder. Den första bilden visar inseglingsfyren på den norra piren.
Här syns det upprörda havet med ordentliga brott. Det blåser ca 25 m/sek och jag hittar lite lä bakom en byggnad. Det är ytterst svårt att ta skarpa bilder på fri hand vid den vindstyrkan. En gråtrut håller sig på stela vingar rakt ovanför fyren. Utan den fågeln hade bilden varit betydligt sämre. Inte ett fartyg att se så långt ögat når.
Nästa motiv är inte långt borta. Det syns på balkongen till båtklubbens hus.
Huset heter Pinhättan och nog pinar det. Stormen ligger på från väster så de har dåligt skydd av huset. Med sydvästlig vind får man bättre skydd. Fågelskådare är ett tåligt släkte, även om de är sju till antalet. Här kan man få se fåglar som drivs in mot kusten av stormen. Jag tittar också gärna efter fågel med tubkikare. Men jag tycker att jag vill se lite nya arter ibland och då vill jag gärna skåda från nya platser. Det här gänget har anteckningsböcker där de skriver upp vad de får se och sedan sitter de hemma och bygger statistik.
Vänder jag mig åt ett annat håll får jag ett annat motiv: Bron mot Danmark.
Många har sett den silhuetten flera gånger. Det som är annorlunda med denna bilden är att bron är avstängd för trafik. Inga bilar eller tåg syns och gjorde det inte heller så länge jag stod där. Man kan också se att vindmöllorna vid Lillgrund är avstängda beroende på stormen. Vingarna står nämligen stilla. Hade möllorna varit i drift hade vingarna varit oskarpa. Nu är de tydliga och det säger att möllorna är avstängda. Bor det en portvakt på varje mölla som stänger av, kanske?
Det går att se stormens effekter på annat sätt.
Den som är filosofiskt lagd kan tydligt se att de ordningssamma människorna har satt upp ett rakt, rött staket i bilden. Naturen vill ha sin egen ordning och har därför försatt bryggan i ett helt annat tillstånd. Och - fortsättning följer på nästa bild.
Jag kör vidare till Vikhögs hamn. Där är också haveri på en del av deras brygga. Jag får för mig att det är samma naturkrafter som varit framme på båda platserna, trots att bryggorna ligger i helt olika riktningar, sett från det håll som vinden kommit.
På nästa bild ser man ytterligare vad vinden och vattnet kan åstadkomma.
Till vänster i bild löper en mur mot stranden och vattnet. Den muren är ca 2 m hög från normal vattennivå. Trots det har en massa sten och grus spolats över muren.
Det finns en och annan människa i hamnen här också.
Det är en vältränad farbror som kämpar med att länspumpa sin lilla båt. Han balanserar mellan den hala bryggan och båten iförd trätofflor. Jag bara väntade att han skulle falla i vattnet. Det såg mycket riskfyllt ut. Jag hade kameran i högsta hugg - men han gjorde mig besviken. Jag såg honom köra därifrån i sin bil.
Andra som inte bekymrade sig så mycket över vattenfylld båt eller storm, syntes avvakta bättre dagar på bryggan. Bryggan satt fast i både land och botten och gungade inte. Obs. den unga skrattmåsen som just skall landa.
Nu väntar jag bara på nästa storm eller kanske blir det en annan bildberättelse så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar