torsdag 16 februari 2012

Solen lyser in genom fönstret i februari.



Tankar kommer och tankar sjunker undan
              liksom           
Bilder kommer och bilder tonar bort. 

Torra träd har fällts längs ån där vi bor.
Människan är en fantastisk skapelse. Uppskattar jaget den skapelse jag är? Kanske på riktigt först när vi blir angripna av någon krämpa.


Änderna som håller till i ån undrar med förfäran vad som är på gång.

Man tänker: "På fredag skall jag städa" eller "I morgon skall jag tvätta bilden". Vår skapelse fungerar så att sådana saker enkelt blir gjorda utan att vi tänker mycket på det.




En dag utan snö hittade jag detta bondeinspirerade motiv - skånskt vinter utan snö men i sol.
Uppe i huvudet finns hjärnan, denna fantastiska skapelse! Hur ofta tänker jag på den? Den bara fungerar. När jag städat färdigt eller skottat all snö eller vad som helst - skulle jag kunna sätt mig ner och umgås lite privat med min hjärna.




Här är kanalen som skär igenom Falsterbonäset. Ingen vintertrafik här.


Hjärnan kanske mår bra av att jag tänker på den med omtanke, precis som jag gärna sätter mig och tänker på min partner eller min goda vän. Hjärnan kanske förnimmer att min känsla för den, är vänlig och uppskattande. Den kanske gör sin tjänst längre tid om den då och då får uppskattning. Alla vill ju ha uppskattning!



I den isbelagda kanalen höll en Havstrut på att äta på ett andkadaver. På isen strax bredvis satt en flock änder som inte brydde sig det minsta om att en avliden kompis blev middagmat. De satt 10 meter ifrån med huvudet under vingen.      



I båthamnen fanns det en del båtar kvar. Isen har vuxit runt stolparna och satt på "sockar" på stolparna ovanpå isen. Jag får lägga mig ner på isen för att få rätt perspektiv.

När tänkte jag vänligt exempelvis om mitt hjärta senast? Hjärtat tänker jag mest på med oro. Det slutar väl inte att slå......hopps jag! När kände jag verklig uppskattning för att mina njurar fungerar alldels utmärkt? Skall jag i andanom tända ett mysljus för min sköldkörtel eller något annat viktigt och fungerade organ hos mig, just för att de fungerar utan att jag behöver ägna en tanke åt det?





På pirens utsida simmade en Ejder hane. Den är så uppburrad att den ser ut som om den hade simdyna framtill på bogen. Den kom väldigt nära och det gillar personer som fotograferar.






Så blev det en riktig vinterdag med en massa nya motiv. Jag har inget makroobjektiv men de blev ganska bra ändå.






Den här fetknoppen har tydligen tagit på sig dunvästen för att motstå kylan. Skulle jag passa i en dunväst i den färgen, tro?



Jag refererar till den lilla flickan Amy som sa: "Jag behöver påtår ofta av underlig känslor".

1 kommentar:

  1. Hej Gillis!

    Bortsett från ett och annat stavfel så är
    dina filosofitankar verkligen underliga!
    Du har nog tankat för en hel månad nu!

    Kram vännen bredvid!

    SvaraRadera