En helt vanlig onsdags förmiddag

 

En helt vanlig onsdags förmiddag.

Hej så länge.

En veckas samlade bilder.

En veckas samlade bilder.

 

Hej så länge.

Vaknatt

 

Vaknatt.

I kvävande vaknätter ändlösa långa,
när minnen sticka som retade bin,
jag ber om en vårnatt igen av de många,
som eldar mitt blod till ett brinnande vin.

Jag ber om en vårkväll på rusiga ängar,
en enda - en lustarnas jäsande kväll!
En handfull av eldgräs från vildsådda sängar,
en sängplats av mossa på Vagnbergets häll!

Bakom mig går vallarevisorna höga,
och hos mig är ingen och ingen mig ser.
Förbrunnet är det som har tröstat mitt öga,
och längesen är det sen solen gick ner.

Haren Sizzi

 

Haren Sizzi.

Han föddes vid Lasso, där löjorna stimma

i vågor som glittra likt pärlor och vin.

Han kom i det gulaste månljusets timma

till stränder, där ängsgräset blommar som vin.

Han döptes av vinden, som for genom gräset,

till "Sizzi av Lasso" av springarnas ätt,

men kallades hare av folket på näset

och dömdes till döden av jägarnas rätt.

Och dagögat, höken, såg skarpt där neröver:

"Det rör sig, det prasslar i strandlinjens blom,

Jag seglar väl ner när ett mål jag behöver,

Jag skjuter - det kan ej bli värre än bom!"

Och nattögat, räven, gick fram och gick åter:

"Kan undra var Sizzi i kväll håller till.

Kan undra om liten går vilse och gråter,

han kan dock få sällskap i natt om han vill".

Men Sizzi gick glad genom ängar och hagar

och gömde sig djupt in i Råmyra skog,

och bort flögo sommarens rosiga dagar,

och Sizzi fick leva, förunderligt nog.

Och vintern slog bro mellan stränder och öar,

där lövskogens grönska låg vissnad och strödd,

och vit över skogar låg infrusna öar

och vit över ängen, där Sizzi var född.

Då travade döden en dag genom skogen

med herregårdskoppel och blanka gevär,

och jakten tog fart uppåt Hagbergaslogen

och gick nedåt Lasso och stannade där.

Där hörde vi ekot av smällarna sjunga

kring Lasso, kring dalen och skogen och sjön,

där fick han ett skott genom flåsande lunga

och blodet rann rött på den gnistrande snön.

Vid Lasso, där isarna råmande brista,

vid foten av Kvarnklintens vissnande fur,

där tumlade Sizzi omkring i det sista,

där stannade drevet, där blåstes i lur.

Hej så länge.