En söndagsmorgon i juli.

Ljuset gör att jag är vaken redan klockan 05. Kaffe - robusta kläder - kamera - och iväg! Jag kör till ett av mina vanliga ställen. Det är ingen vind alls, lite moln skymmer solen och det står 15 grader på termometern när jag lämnar hemmet.

Den här gången kommer det att bli mycket fågelbilder. De första jag får se, sittande på en sten ute i vattnet, är tre Drillsnäppor. Kul, för de brukar annars försvinna på lätta vingar redan innan jag hinner få upp kameran. Avståndet är på gränsen för vad objektivet klarar att ge en bra bild av.

Plötsligt får jag se en unge av Fisktärna sitta på en annan sten. Var kom den ifrån? Helt plötsligt bara fanns den där. Min erfarenhet säger mig att då kommer snart mamma med mat till ungen. Vänta och vänta. Men till slut kommer hon:

Ni kan av ljuset se att solen har kommit fram. Det blev flera bilder av mammans inflygning men med risk för att jag blir tjatig visar jag inte alla i sviten.

Det händer inte så mycket värt att fota på ett tag, så jag flyttar mig för att söka andra motiv. Jag är fortfarande kvar i kustmiljö.

Den första som visar sig intresserad av att bli avbildad är en hanne Hämpling. Den sjunger också, en välljudande strof som jag tyvärr glömmer snabbt.

Ni vet naturligtvis att det är hannarna som sjunger. Hämplingar uppträder nästan alltid i par. Honan är lite mera försiktig, varför jag inte fick någon riktigt bra bild på henne. Ser man en han-fågel så finns honan inte långt därifrån.

Nu ser ni en Hämpling hona och hon är ju inte alls långt från hanen.

Så dök det upp en fågel som jag aldrig fotograferat tidigare. Den har en väldigt angenäm sång som faktiskt går att lära sig känna igen. Jag vill vara ärlig och säga att jag inte är absolut säker på saken, så jag säger att det är en preliminär Kärrsångare.

Nu har tiden runnit iväg ganska fort och jag går mot bilen. Då dyker det upp en gynnare som sitter och sjunger den också. Den fanns med i förra inlägget, så detta blir en upprepning: Gulärla.

Jag går sakta mot bilen och bredvid stigen sitter ytterligare en som vill bli avbildad. Haren placerar sig fint bland blommorna.

Och strax intill ytterligare en.  De ser inte lika ut. Svenskhare? Tyskhare?

En bit längre fram finns en annan skönhet....

Bilderna är ju inte direkt från Afrikas savanner utan har sin lokala prägel.

Nu vet jag att det snart är frukostdags, så jag går in på det gamla, lilla bageriet och tar med lite frukostbullar hem. Hustrun blir överlycklig. Det finns två alternativ: över frukostbullarna eller över att jag kom hem redan. Det resulterar i att matsäck packas, cyklarna tas fram och kosans ställs till..........backar. På vägen dit upp ser det ut så här:

Vi skall upp till toppen där uppe. Vi har inte varit här sedan midsommardagen i fjor.

Att äta frukost kan se ut så här:

 När frukostbullarna är uppätna så tittar vi på utsikten som ser ut så här. Bara för att det är söndag har jag photoshopat in en kyrka, så att ni blir nöjda.

Jag delger er nu den fantastiska morgon som jag och till dels hustrun haft. Jag är mycket nöjd med hur dagen har varit och som avslutning före hemfärden gick jag ett varv runt kyrkan med mössan i hand.

Beskrivning av vardagen

Då min avsikt är att ge er en bild av det liv som hustrun och jag lever, kommer jag att denna gång ge er bilder som beskriver just detta. Vi är människor som står med alla fyra fötterna på jorden och sällan säger/skriver något som inte stämmer med verkligheten.

Först kommer en bild på vår tupp. Så här sprudlande glad blir han när jag släpper ut honom på morgnarna. Nu förstår han att han under ytterligare en dag kan uppvakta alla hönorna, Hurra! Hönorna lägger sina huvuden på sned och tittar snällt på tuppen.

När jag tittar ut över ängarna så hoppar Rödbenorna omkring och leker med varandra. De här håller på att hoppa bock.

Tittar man ut genom vårt köksfönster (bild på fönstret kommer nedan) och detaljstuderar vår trädgård så ser  man hur det växer de mest förunderliga blommor nästan året om. Titta här!

Lyfter man blicken och tittar lite längre bort, ser det ut så här.

Nu säger någon att; Han har ju hållit kameran snett. Men så är det inte. Detta är den faktiska lutningen på vår omgivning och vi trivs väldigt bra med det. Tycker ni inte träden har vuxit väldigt mycket trots att bilden är tagen för en månad sedan?

Så här dags på dagen skall vi göra hemmets inköp. Hustrun har tagit en bild på mig när jag kör iväg till Konsum.

Som ni ser så lutar marken på den här bilden också, så det är sant som jag skrev till den förra bilden att Skåne inte alls är platt.

När inköpsresan är avklarad och alla förnödenheter är stuvade på plats så skall vi äta middag. Det gör vi i köket och här får ni se hur det ser ut där och vid det fönster som jag skrev om högre upp.

Det var lite högst personliga bilder som jag inte brukar visa för NÅGON så ni är favoriserade som får komma mig lite närmare inpå livet.

Känslosvall

Hustrun och jag tar oss emellanåt en vandringstur i något trevligt naturreservat. Det finns det flera av i Skåne. För lite sedan kom vi tidigt en morgon, ungefär halv nio, till parkeringsplatsen vid ett reservat. Där fanns bara en bil före oss och den såg ut så här:

Vi tyckte naturligtvis det såg underligt ut. Efter en kort stund kom bilens ägare, en dansk turist som hade sovit i ett vindskydd en bit bort. Han hade väckts av att larmet gick på hans egen bil. Skadegörelsen hade alltså inträffat kort före det vi kom dit. Frustrationen och ILSKAN framgick tydligt! Han fick stora bekymmer med att kontakta polis. Vi hade inte något nummer till den polisinstans där man skall anmäla ett brott.(Skriv in det i mobilen!) Förlusten var på ett sätt begränsad - ett par solglasögon var borta. En lördag morgon i ett naturreservat.

På en runda för att hitta motiv att fotografera, gick jag in på den gamla kyrkans område här i K. Kyrkan är bygg på 1100-talet och har använts som sädesmagasin och av brandkåren till att i tornet torka använda brandslangar. Numera är den restaurerad men dessvärre ofta stängd för en besökare som jag. På gräsmattan låg blommor sedan den senaste begravningen. Den SORG som finns förknippad med sammanhanget, kan kanske illustreras av bilden på blommorna.

Härom kvällen när hustrun och jag intog kvällskaffet på balkongen som vetter mot ån alldeles utanför, fick vi se en krigsdans av en mansperson. Det utbrott av GLÄDJE som den här personen visade, ser man inte ofta. Han höll på att hoppa ur kläderna. Tyvärr kan jag inte fotografera från balkongen, men jag gick ut med kameran för att ta en bild. När han fick se mig med kameran stramade han upp sig och försökte dölja alla tecken till glädje. Han var ju man! Jag har sett personer som lyckats fånga fisk vid några tillfälle och de blir så jätteglada att det inte kan jämföras med annat än högsta vinsten.

SKÖNHET kan ta sig många uttryck. Den här flocken med svanar fick jag bild på på midsommardagens morgon. Det finns poänger med att gå upp ur sängen tidigt.

Rollfiguren på nästa bild är en OPTIMIST med framtidstro. Han är här på semester. Eller är det så att han bor här och att han skall resa på semester i september. I vilket fall skall han flyga till Afrika. Han flyger för egen maskin och behöver inte boka i god tid för att få ett billigt pris. Han är 16 cm lång och väger nästan lika mycket som ett brev - 20 gram. Han sitter här på stenen vid Öresund och sjunger glada toner för dem som hör det. Det är nog bara jag som får bli delaktig av hans framtidstro.

20 gram flyger till Afrika. Han kommer tillbaka nästa år och är lika optimistisk då, Gulärlan.

Ljusa tider......

Här följer ny påminnelse om att det vimlar av motiv som man kan fotografera. De finns på många ställen och med lite tur kan man locka in dem i öppningen på kameran och på så sätt kunna ta med dem hem till datorn.

Sista bilden i förra inlägget var en blomma i regn. Den här gången börjar jag med en knopp i regn. Det får inte bli för dramatiska kast i visningen. De som är trädgårdsexperter ser att det är en pion. Ni som är ännu mera kunniga, vet också att man lätt kan dela en pionbuske med spaden och på så sätt få flera pionbuskar i sin prunkande trädgård. De är tåliga att plantera på nytt.

Det finns en vaktstyrka i skogen. De larmar om att nu kommer det någon - se upp! Det här personen är en vaksam figur. Han säger ungefär: "Du skall inte hålla på och smyga runt i våran skog! Begriper du inte att vi inte gillar det". Jag har fått uppfattningen att detta är den argaste Råkan i Skåne - det ser åtminstone ut på bilden som att det är det.

Om ni nu jämför storleken på pionknoppen med Råkan så förstår ni hur stor Råkan är. Jag har varit tvungen att förminska Råkan. Annars skulle det se konstigt ut och ni skulle tycka att det var obehagligt.

I en annan närbelägen buske sitter en annan representant för fågelbefolkningen. Den tycker inte alls att jag är en inkräktare utan visslar glatt på mig. Den visslar så fint. Jag kan faktiskt härma den riktigt skapligt men jag tycker inte om Koltrastens arbetstider: tidiga morgnar och sena kvällar, så jag funderar på att sluta vissla som en koltrast.

Nu tror ni förstås att jag bara fotar blommor och fåglar. Men nej. Jag har ett brett register. Här kommer en modell från gatan. Det är en yrkesman som gör sitt bästa för att det skall bli vita markeringar för trafiken. Han skäller inte på mig och han visslar inte åt mig heller. Han bara sköter sitt jobb tillsammans med kollegan som inte så gärna vill vara med i bild.

För lite sedan fick jag förmånen att följa med Skogsmulle ut i hans jaktmarker. Han har känningar bland hjortdjuren och får dem att komma fram när han visar sig i skogen. Detta är en hind som är ett favoritmotiv. Som ni ser av hållningen är hon vaksam och tolererar inte att vi kommer närmare.

Det finns flera djur som vill vara med på bild. Den här till exempel. Hon är från Gällabjär och det säger ju allt.

Egentligen skulle hon haft huvudet mitt i stängslets fyrkant men man kan ju inte få allt.

Nu blir det en paus någon vecka.

Nya motiv

Det har kommit in lite färska motiv under helgerna.

Den första är en Gråhakedopping. Den är upprörd för den får ingen fred i sitt revir. Den får jaga en massa bråkstakar (Sothönor) så den blir alldeles svettig i nacken. Titta får du se. Den ligger lågt. Man ser inte ens vattenlinjen som är målad längs sidorna..

Det finns andra som jagar också. Den här Fisktärnan vill ha tag på småfisk till sin unge som ligger i boet strax bakom hörnet. Ni ser inte boet, men jag tror jag vet var det ligger.

Det finns flera som jagar. Här är det en Råka som inte gillar en vacker Glada. Jag tycker det verkar som om Råkor jagar Glador allmänt. Jag tror inte en Glada angriper en Råka - möjligtvis Råkornas ungar.

Härom dagen var det städning på gång i vårt residens och då blev jag utkörd i spöregnet. Som tur var han jag få med mig en kamera och den använde jag till att plocka en blomma med.

Tag betäckning.......jag återkommer!

Dags igen.

Nu har jag sovit en stund på hur jag skall gå vidare med att skicka vykort till goda vänner och bekanta. Det blir ett försök att använda min blogg: Fotosofen som grund för meddelandena. Samma sak gäller, som tidigare; vill ni inte ha dessa bilder med lite kommentarer så säg bara till så tar jag bort adressen.
Det kan gott hända att det blir någon förändring efter det att jag får en uppfattning om hur kommunikationen fungerar. Skälet till mitt nya upplägg är att när jag skickade bilder via e-post så räckte inte mitt abonnemang till - jag fick köpa mera gigabyte varje månad.

Nu börjar det.......

I morse när jag gått ner till floden för att begrunda mina senaste synder, fick jag besök av den här personen. Han är ganska påträngande men likafullt vill vi gärna ha honom i närheten. Jag kan nog säga att han är lika folkkär som Monica Zetterlund. Han är grundaren av all tillverkning av gökur.
Så här ser han ut.

 Han försvann dock ganska snabbt. Det tog ju heller inte så lång tid för mig att gå igenom mitt syndaregister. Det är ju väldigt begränsat numera.

Min uppmärksamhet upptogs i stället av ett gäng bråkstakar som gärna håller till i vårat fina badvatten. De inte bara slåss med varandra. De angriper även andra fåglar som är här för att bada. Jag har fått för mig att det är honorna som är mest grälsjuka men det kan jag inte bevisa för hannar och honor ser exakt likadana ut av släktet Sothöns. Kan jag ha fel för mig om bråkighet?

Det blir inte mera i denna första provsändning.

Ha det gott!

Gillis

 

Är Fotosofen klarsynt?

Begreppet klarsyn kan användas i olika sammanhang. Jag tänker mig klarsyn med egenskapen att klart kunna inse och förstå den aktuella situation jag befinner mig i.

Jag ser inte med klarsyn hela tiden. Klarsyn är något som kommer till mig i de situationer då jag riskerar att mista någon eller något.

Har jag klarsyn för värdet av det jag har?

Har jag lättare att ha klarsyn för det jag saknar?

En annan form av klarsyn kan jag anlägga på denna bild. Den är inte vidare skarp men gässen flyger i god ordning och det ger ju betraktaren en upplevelse det också.

Vi som bor i södra delen av landet har vädersituationer som inte stämmer med förhållandena  norrut. Jag har hört hisnande berättelser om hur det är i Markaryd vad gäller väder. Så här såg det ut en morgon nyligen när jag skulle ta mig till konsum för att handla. En jättehög med snö framför dörren. Man ser ju knappt dörren till vänster om snöhögen.

Jag visar ingen bild på hur vackert det blev när jag skottat bort snön. ( Det var Eva som rekommenderade det tilltaget.) All vet ju hur avsaknad av snö ser ut och det är inte så lätt att tydliggöra det med en bra bild.

Jag tog mig nu en sväng ner till ån för att se hur vackert flaggorna fladdrar på en av båtarna i ortens fiskeflotta. Den här bilden kommer att dra hit turister!

På isen i en mera skyddad vik av ån hittar jag en Storskarv som har bekymmer med maten. Jag får bevittna hela skådespelet när Skarven kommer upp till ytan med fisken. Den drar upp fisken på isen och angriper den direkt, eftersom den verkade ha god aptit.

Till Storskarvens besvikelse och min belåtenhet, lyckades skarven inte svälja fisken. Fisken var för stor! Om jag såg rätt så är det en Id, som hamnat i svårigheter. Skarven flög sin kos och fisken låg kvar i två dagar på isen. Jag fick ihop 156 exponeringar under kampen.

Jag låter mig förundras över att få se och fotografera en sådan händelse i naturen.

Det är ganska trevligt att låta sig förundras.
Det är trevligare att förundras än att inte bli förundrad. Eller att vara avtrubbad.
Man kan ju leva sitt liv och vara cool, d.v.s att inte förundras.
Man kan också leva sitt liv som om allting är ett mirakel.
Beslutet ligger hos en själv.

Kanske har detta att göra med klarsyn?

Ytterligare en möjlighet att förundras över hur tillvaron ser ut, fick jag häromkvällen, strax innan det blev för mörkt. Det är kärnkraftverket som syns i bakgrunden och ett passagerarflyg som passerar uppe till höger.

Lev väl!

VANDRING I GRANNSTADEN

Har man inget annat för sig kan man ta en promenad med kameran i en närbelägen ort. Det gjorde jag i fredags. När jag är ute med kamera, lägger jag märke till många detaljer som jag inte ser när jag bara promenerar. Det ger många nya infallsvinklar och jag tycker att kamerans sällskap berikar min promenad.

 

 

Detta är en byggnad som man knappt ser vid vanlig promenad. Lilla teatern!? Skylten på väggen  berättar detta. Varför finns det inte sådana markeringar på moderna hus? I det som jag uppfattar som teaterlokalen, finns inga gardiner och man kan inte se något av det som finns innanför. Frågor uppstår:  Hur många föreställningar har spelats här? Vilka aktörer har stått på scenen här? När användes lokalen senast och till vad? Någon med tillräckligt mycket kapital har byggt huset. Motsvarade investeringen nyttan av bygget? Jag går vidare utan svar på mina frågor.

På en närliggande gata står detta fordon. Söderlindhs är i farten igen. Här kan man ana problem. Den här bilen kostar nog lika mycket som det kostade att bygga Lilla Teatern på förra bilden. Finns det några aktörer här då?

Ja det gör det. Gubbarna förfaller att försöka hålla ormarna på plats så att de inte rymmer sin kos. Men inte ser de ut som skådespelare.

Mekanikern försöker att få den ena ormen att förena sig med den andra. Lyckas han?

Mekaniker är nyfikna. Tänk om det kommer något ut ur ormen som han inte vill se och kanske inte ens ha i ansiktet? Intressant!

Då jag inte gärna vill fotografera upplösningen på detta drama, drar jag vidare till en inomhusmiljö som är väldigt trevlig. Jag går till stadens Medborgarhus, där de inre interiörerna är de  intressantaste, i varje fall vintertid.

Detta är entréhallen i Medborgarhuset. Här kan man få se en miljö som är verkligt främmande för dagens arkitektur. Huset är väldigt väl under hållet och här pågår olika aktiviteter alla dagar.

Från det nedre planet ser det ut så här, sett mot den öppna innergården. Varför byggs det inte på liknande sätt numera. Människor blir ju glada och snälla av att se denna arkitektur. Nästa bild är en detalj i sammanhanget. Fontänen används inte längre men den visar med vilken fulländning detaljer har skapats av arkitekten.

Nu har jag hunnit värma upp mig igen och vandrar vidare. Utanför träffar jag på en av stadens lokala invånare som ser ut så här:

 



Den här grabben är inte att leka med! Han trivs bäst bland taggtråd och krokiga tretumsspik. Han har en vass näbb och har varit hos en kroppsbyggare och byggt vassa klor på höger fot. Låt er inte luras av den vänliga glimten i ögat. Detta är en hårding!

Jag avslutar min promenad med en bild på två damer som jobbar i flyttsvängen. Jag vill påpeka att det inte är varje dag som jag träffar på så potenta damer som dessa. Tänk så mycket man kan få in i kameran under en timmas promenad i staden ???   ja, var då?

För att inte tala om alla bilder jag kasserat.

Det var länge sedan.....

Det finns ingen bra förklaring till min tröghet att komma med något nytt i Fotosofen. Därför lägger jag bara in några bilder tillsammans med småprat för att uppehållet inte skall bli för långt.

Givetvis har ni alla inför vintern plockat mycket nypon och kokat soppa och must på dem. Jag vet ju att ni är väldigt måna om er hälsa och inte låter ett tillfälle med nyponplockning passera obemärkt. Skulle det vara så att ni glömt hur de ser ut eller var de finns? Lugn! Här ser ni hur de ser ut och jag vet också var de finns. Mot en ringa avgift kan jag lämna dessa upplysningar vidare till er. Välkomna!

En riktig mink skall inte blunda och se drömmande ut. Den skall ha glimten i ögat och se pigg ut. Framför allt skall den inte låta sig fotograferas i ett obevakat ögonblick. För att alla skall förstå sammanhanget, visar jag denna bild så att ni skall veta att bilden bekräftar att alla minkar inte beter sig som de skall.

Snösparvar skall vara i fjällvärlden och uppföra sig som det anstår snösparvar. Först första skall de ställa sig på rad så att fotografen (vem är det?) kan få skärpa på båda personerna samtidigt. Att byta ut fjällen mot att knalla runt i strandkanten i Skåne - det kan väl inte vara riktigt?

Skall man fånga grodor skall man ha rejäl utrustning, för grodor är farliga. Här syns det tydligt att det är en yrkesman som arbetar. Han tar inga risker!

Renlighet är en dygd och det gäller även bofinkar. Kostymen blir lite rufsig av vattnet, för som ni vet använder bofinkar aldrig handduk.

Häromdagen kom jag på fru M när hon försökte skaka ner fågelfrön till de hungriga änderna inunder. Fru M är lika varmhjärtad gentemot änder som änderna är kalla om fötterna.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

I samlingsrummet på golfbanan fanns en stor termos med kaffe för besökarna samt ett fat med konditoribitar och en skylt med priset: "Kaffe och kaka 20.-" Nertill på skylten fanns tillagt:
"Gud ser allt".

Djup förstämning råder hos många personer i världen med anledning av Nelson Mandelas frånfälle. Även jag frågar mig, med anledning av detta, hur det ligger till med mina förhållningssätt i mitt liv? En stor man avlider i Sydafrika. Hans karisma är så ofantlig att jag, långt här uppe, börjar fundera över mig själv och hur jag är.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------