Det finns fler besök att göra.

I Skåne lär det finnas ungefär 150 slott med slottsliknande byggnader. Dessutom lär det finnas ungefär etthundra gods eller större gårdar med huvudbyggnader som är eleganta och i vissa fall slottsliknande. Vad är då defenitionen på ett slott? Jag har aldrig läst en defenition på ordet slott,  men jag tolkar begreppet  generöst -  varför inte? Hitintills har jag mellan nittio och hundra slott bland mina bilder och jag har naturligtvis tagit alla bilder själv. Vad beror mitt intresse för slottsbyggnader på? Kanske har det sitt ursprung i att jag växt upp på två egendomar varav den ena egendomen hade ett slott och det andra en tjusig huvudbyggnad med slottsliknande omgivningar.

Den här utflykten gick liksom den förra, österut. Första besöket skedde på Ovesholm. Ibland är det inte så enkelt att kunna fotografera slott, då alla slottsanläggningar inte är öppna för allmänheten. Det hade annonserats om att det var julmarknad på Ovesholm och vid sådana tillfällen brukar det öppna sig chanser till bilder.

Det var ett välbesökt ställe med en jätteparkering. För att vara ärlig tror jag att de flesta var mer intresserade av julmarknaden än av att få bilder på slottet. Det arrangeras kvalitativa julmarknader på ett antal slott i Skåne och det kan ju vara intressant. Vi blev med ett par tomtar och lite pepparkakor. Så tog vi bilder på slottet.

Slottet är byggt i fransk stil runt år 1800. Slottet och hela platsen ger ett väldigt välordnat intryck. Man ordnar julmarknad, kanske av ekonomiska skäl, men vilken slottsherre vill ha en massa allmänhet trampa omkring på sina ägor? Det visade sig också att slottsparken var öppen för besökare, till fots. Slottets ägare är greve Hugo Raoul Hamilton och slottet har vit i familjens ägo sedan 1600-talet.

På platsen fanns också detta uthus som förutom att det var en väldigt ovanlig stenbyggnad, så hade man varit tvungen att stadga upp det.

Vi körde vidare mot nästa delmål. Det är ett av Skånes äldsta herresäten och som inte fanns på den vanliga kartan. Ugerup Säteri hade en stor skylt vid vägen. När vi körde fram mot säteriet gav det ett helt annat intryck än vad intrycket var från Ovesholm. Här var flera anslag om Privat mark och område och stora gröna elektriska skjutgrindar vid infarten till huvudbyggnadens tomt. Dessutom var det mesta övervuxet. Den oförvägne fotografen (alltså jag) gick en runda runt själva tomten och kom så fram så jag kunde få ett par bilder.

Förste ägaren till Ugerup var Jens Holgersen, död 1390. Säteriet är ett av Skånes äldsta säterier. Det har haft många högrestånds-ägare som varit invecklade i ägande och släktskap vid flera av de skånska slotten. Säteriet har därför en lång och rik historia. Men det får en besökare inget intryck av i dag. Enligt uppgift skall där vara mjölkgård och stuteri. En holländsk familj Jellema äger sedan 2006 säteriet.

På vägen hemåt kom vi på att vi skulle passera ett slott som vi försökt komma fram till en gång tidigare men då avbröt vi försöket då det verkade svårt att någorlunda oupptäckt komma nära byggnaden. Vi beslöt att göra ett nytt försök. Bilen parkerades diskret och den oförvägna fotografen (jag) nalkades Ousbyholm gående. Jag gick stora vägen fram och jag såg inte någon och jag tror inte någon såg mig heller.

Ousbyholm ligger vid Hörbyåns utlopp i Östra Ringsjön. Slottet omnämns första gången år 1405. Det har haft ett antal ägare under åren. 1939-84 ägdes det av en norsk skeppsredare Anders Jahre. Nu ägs och bebos det av Anders Tuvehjelm. Ousbyholms ägor har lagts sammans med Fulltofta egendom och dessa båda drivs tillsammans. Platsen verkar välskött och sympatisk.

På vägen tillbaka till bilen fick jag klart för mig vilken kategori trädgårdsmöbler som slottsherren föredrar. Jag tog en bild. Stabila grejor som håller för en godsägare på promenad i parken.

Resa österut en lördag.

Anledningen till resan österut var att jag har ett antal skånska slott som jag inte fått någon bild på ännu. Vi körde iväg med lunchkorgen packad. Vi började på en plats som jag hört en del om tidigare: Araslövs Säteri.

Araslöv har anor sedan i vart fall 1336. Nuvarade huset är ombyggt flera gånger och senast 1991 men det ser i princip ut som det gjort sedan 1807. Stort jordbruk hör till och anläggningendrivs under namnet Araslövs Säteri AB. Till verksamheten hör tre 18-håls golfbanor samt restaurang och hotell. Familjen Ryd driver aktiebolaget, troligen med ägarintressen.

På samma tomt som ovan avbildade hus finns, står också  en  kyrka .

Kyrkan är från 1200-talet och har gått igenom många förändringar under årens lopp. Den har anänts som magasin och under en tid som bostad för Säteriets statare (personal). Den ägs numera av Vitterhetsakademin.

Vi fortsatte på okända vägar. Rätt som det var dök det upp en ovanlig byggnad en bit från vägen. Det såg ut som ett litet slott. Vi körde fram och kom till följande:

                                                                                                                    

Stället hette Harastorp och hade tidigare tillhört Arsaslöv, där vi just varit.  Huset innehölle en festvåning på övre plan och hade i en separat byggnad bredvid en fullständig gårdsbutik med styckat kött och bageri mm.

                                                                                           

Vi köpte lite prova-på grejor och blev väl bemötta av mor och dotter. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att fråga: Går det ihop sig? Jodå, det gjorde det. Vi körde vidare.

Vi  kom till Hammarshus som ligger i utkanten av Kristianstad. Stället ägs av Pär och Pål Frankenius och är sedan börja av 2000-talet.  Det är ett anrikt ställe. Här bodde Christian IV när han planlade staden Kristianstad för snart 400 år sedan. När de nuvarande ägarna hade köpt Hammashus ingick en stor mängd antikviteter. De arrangerade en auktion som tilldrog sig stort intresse både inom och utom landet, då ytterst ovanliga antikviteter såldes.

Alla byggnader som tillhört jordbruket är rivna och jorden är utarrenderad. Här skall bröderna bygga en ny handelsplats för Kristianstad, en storsatsning.

Nu hade det blivit dax för att fika och vi skulle fika på  en maffig trädstam som tillhörde  Pär och Pål. När vi kom fram var där en Gulsparv som hade lyckats få en svart fläck på kostymen, vilket gjrorde att den åkte in i kameran.

Vi fortsatte till slutmålet som var det här stället.

Bäckaskogsc slott ligger på ett näs mellan Oppmannasjön och Ivösjön. Ni har troligen varit där och skälet till att vi körde dit var att mina bilder från förra besöket inte höll måttet och det var läge för nya bilder.

Slottet har varit kloster. Klostret startades vid 1200-talets början men finns inte längre. Slottet är ett av Kristianstads mest besökta turistmål och har ca 150.000 besökare varje år. Där finns en restaurang som används för bl.a. bröllop och i stallet var bara en häst.

Där fanns också en tjusig bröllopsklänning att beskåda och den delar jag med mig av här.

Att måla....

Sedan jag gick med i fotoklubben har jag lärt mig en hel del saker kring fotografi som jag inte visste tidigare. Jag har också lärt mig att det finns ännu fler saker att lära. Jag ställde en fråga till mig själv: Vad betyder egentligen ordet FOTOGRAFI?  Den betydelse ordet har är: ATT MÅLA MED LJUS. Det är ett smått poetiskt uttryck. När jag tänker på ordet en stund känner jag att ordets betydelse stämmer väldigt bra med min känsla för hur foton skapas.

Att måla med pensel i olja eller akvarell är sin sak. Att måla med kamera är en annan sak. Jag har känsla av att människor ser på foton som om de bilderna har ett lägre konstnärligt värde än annan konst. Känslan ligger som vanligt hos betraktaren, d.v.s. mig själv.

Ingen vet på förhand hur en "penselmålning" skall se ut eller veta hur den skall uttolkas. Som jag ser det vet inte någon heller hur ett foto skall värderas eller tolkas. Det är den tolkning betraktaren gör som är den för betraktaren rätta bilden.



Beträffande fotografering har fotografen, till skillnad från målaren ett ytterligare hjälpmedel, nämligen bildbehandling i en dator. Den möjligheten saknas vid målning med pensel. En klar fördel för fotografen. Om fotografen väljer att inte efterbehandla en bild, har då den bilden ett högre värde i betraktarens ögon än en bild som är efterbehandlad??                                                    

Det är inte någon skillnad , enligt min uppfattning.

Det är få förunnat att kunna fotografera ett motiv genom att direkt ställa in bländare, tid och bildutsnitt, bara man ser motivet framför sig. När man fått fram kameran och gjort nödvändiga inställningar är motivet borta. Solen gick i moln eller fågeln flög eller någon ställde sig i vägen. Det är inte lätt att ta bilder under sådana förutsättningar.     

Jag ser det som att fotografering innehåller tre lika spännande moment:

Se motivet!

Ta bilden.

Behandla bilden till bästa resultat i datorn.

Däremot gillar jag inte manipilerade bilder.

                                           

Kylig höstmorgon

Den 15 oktober var en kylig morgon med frost. Klart väder frånsett dimmor, som bara förbättrade effekterna av den uppgående solen. Jag tänkte att detta blir en fin morgon för höstbilder och gav mig iväg med bilen. Skrapa rutan naturligtvis, men först leta på isskrapan. På vägen mot Vikhög kom de första utmaningarna i form av motiv.

Man kan skönja Lund längst bak mot horisonten. Det var ännu inte dagsljus och det höjer effekten i bilden. Jag fortsätter västerut och snart dyker ett motiv till upp.

Det är inte många minuter mellan bilderna men de har ändå en skillnad som märks. Domkyrkotornen i Lund  syns längst bak till höger. Jag kan aldrig låta bli att fota en soluppgång eller nedgång. Varför blir jag inte trött på dessa motiv?

Väl framme i Vikhög träffar jag på en morgontidig person som jag omgående kontaktar. Han har redan varit ute och tagit upp sitt garn.

I garnet finns gissningsvis sju kg. sill. Han håller upp en snygg sill för att vi alla skall få se hur en fet sill ser ut i morgonljus. Ser han ite lite glad ut - fiskaren, som gör detta för sitt nöjes skull. Fisken ger han bort till grannar och vänner.

Som synes är det en bit kvar upp till kanten på fångstkaret så "Fiskarn" lovade att förlänga nätet till nästa gång så att inte alla fotografer skulle bli besvikna.

Solen steg allt högre och lade ett fint ljus över stenarna i piren.

I morgonens delvisa motljus avtecknar sig också en riktig fiskebåt. Här fanns dock ingen skeppare att tala med. Yrkesfiskarna håller nog ledigt på lördagen.

Jag vandrar vidare ut mot yttersta piren för att se om det kan bli något motiv utifrån piren och in mot byn. Då kommer det en person gående efter mig ut mot pirens spets. Han går med raska steg - och -vad har han i handen? Jo, en handduk!?  Men du tänker väl inte bada? Jo det ska jag. Se bevisen:

Det finns flera bilder på detta om någon vill se mera bevis. Bilderna är tagna med hans tillåtelse och är min egendom som inte får återanvändas.

Han berättade att han brukar bada varje veckoslut och att han utvecklat badandet så långt att han inte längre frös när han kom upp. Han satte sig på berget och pratade med mig utan att visa tecken på att han frös. När jag åkte hemifrån var det -2 grader och nu var det kanske +2 till 3 grader i luften. Klockan var när dessa bilder togs 06.33.

Vad kan man inte träffa på tidigt på mornarna?  Fina bildmotiv, fiskargubbe och vinterbadare. Det är ju mycket bättre i Vikhög än hemma i sängen.

Nu började folk att samlas inne i hamnen. Det var hög tid att ta båtarna på land. För detta ändamål hade man skaffat en maffig kran och bilden på denna, får avsluta detta inlägg. Fin bild i motljus.

Det kommer mera - snart.......

Atmosfär av oktober

På bilden här nedan kan man se ett par vattenslöjor som forsar nedför berget. Den bilden kommer från ett ställe som heter Hallamölla och ligger i östra Skåne, inte så långt från Kivik. Jag har tagit bort prickarna från ö i mölla och då blir det hallamolla, vilket är entrénamnet till den här blogen. Det är ett ställe som man gärna kan besöka. Det är ett bra utflyktsmål och man kan gärna ha kaffe och bulle med dit, så att man sätter sig en stund och tar det lugnt.

Det finns en omtalad bok som heter "Tre män i en båt". Eftersom den bokens handling utspelar sig på floden Themsen, är jag inte säker på att det är just de tre männen och just den båten som syns på bilden. Där står SIN på sidan. Kan det betyda Simrishamn? I vilket fall så är det dimmigt och det är det ju ofta på Themsen. Men vad gör dom? Den enkla förklaringen är att bilden i sin helhet är arrangerad. Jag har beställt fram dimma och båt och gubbar och grejor i luften. Alla kan förstå att det inte är billigt att ta en bild.

I söndags morse var jag som vanligt uppe och väckte tuppen. Detta är väldigt viktigt speciellt på söndagsmornarna. När jag tittade ut genom köksfönstret fick jag se att solen höll på att gå upp och eftersom jag av en händelse råkade ha papper och penna liggande framme, gjorde jag raskt ett par teckningar över hur det såg ut. Inte så illa, va?

Hösten kommer naturligtvis att rulla vidare och förhoppningsvis kan det bli flera bilder somblir värda att lägga upp.

Höst i Kivik

Bland det första man ser när man kommer till äppelarrangemanget är hela pall-häckar fulla med juläpplen.

Det första veckoslutet i oktober brukar vi köra till Kivik för att titta på äppeltavlan. Samtidigt köper vi frukt så det räcker den närmaste tiden. Här kan du se äppeltavlan av 2011. Motivet är, som vi hoppas syns på bilden, fruktträd i ett landskapsmotiv. Allt tillverkat av äpplen.

Det var ovanligt mycket folk där.  Denna helgen brukar de flesta redan ha varit här, men inte i år. Det var mängder med människor. Det föreföll dessutom som om kommunen ordnat extra aktiviteter. Där fanns bl.a. veteranfordon uppställda och en lokal föredragshållare höll tal från en låda. Hon hade ingen mick, så henne kunde vi inte höra något av.

Inte nog med att det var mycket människor, det blev dimma också. Visserligen hade vi delvis dimma på vägen till Kivik, men nu kom det ändå mera rullande.

Äpplen i massor är ju trevliga fotoobjekt.

Det är en fördel ur fotosynpunkt om man kan hitta en bra bildvinkel. Denna vy är ganska intressant. Det ser ut som om det är en väldig massa äpplen och det är det också - 35.000 st. Varje äpple är fastsatt med en spik.

Inte nog med att de kan tillverka äpplen i Kivik. De kan göra tavlor också.

                                                                                      

         

     

Det fanns också en tavla med päron som var snygg. Den var tyvärr inte till salu. Annars skulle vi ha lagt ett bud. Den ägdes privat av Herr Äppelfabrikören Direktör K.Ivik.


Kivik är absolut värt ett besök och inte bara i äppeltider. Det är en mysig plats alla tider på året. Man kan köpa fisk i alla former. Det finns två bra fiskaffärer. Man kan fika  eller äta på något som ser ut som en uteservering men som trots det har fullständiga rättigheter.

Kvällsljus

Kvällsljus på vägen från Eslöv:

På väg hem från Eslöv en kväll i slutet av september, var det alldeles vindstilla då solen gick ner. Det hade varit dimma tidigare på dagen och det låg ett dis tillsammans med ljuset. Det är Virke kyrka som avtecknar sig.

När jag kom fram till Kyrkan var det ett lika fint ljus som syntes där.Jag fick några bilder på Virke kyrka. Kyrkor tillhör inte de vanligaste motiven.

 

För att kunna trimma mina rutiner lägger jag upp flera bilder. Om de ger en reaktion i form av om mottagningen fungerar bra hos er, är jag tacksam.

Översta bildens motiv slog mig när jag så hästen och traktorn bredvid varandra. Den arbetslösa hästa-pållen bredvid det moderna jordbruket.

 Denna bild är helt enkelt några sjöfåglar som jag tyckte utgjorde en komplettering till den lilla fiskebåten som gungade ganska friskt. Bilden är från Vikhög.

 Den maffiga traktorn ställde jag mig i vägen för utanför Löddesborgs slott. Den är ganska anorlunda jämfört med den Farmall M som jag körde som grabb. Som gammal traktorförare hälsar jag med uppsträckt hand när traktorn passerar. Hälsningen besvarades naturligtvis - oss traktorförare emellan.

I fredags var det underbart fotoväder. En utflykt till Söderåsens Nationalpark passade bra då det var lite dimma i luften. Det här är en mamma med två barn som jag tyckte gjorde sig bra i det dimljus som strålade ner genom träden. Gruppen utgör ju bara ett komplement i bilden.

 Uppe på Kopparhatten växte denna svampkoloni. Jag fick lägga mig platt på marken för att försöka få lite perspektiv underifrån. Ganska effektfullt.

Detta är en Småskrake som jag träffade på i Salviken under förra veckan. Avstånd ca 15 m. För att bli av med mig dök den snart.

Texten har inte kommit precis där jag ville men övning kanske ger färdighet. Det är roligt att leva för då får man se hur det går.

Bilden är från Söderåsens nationalpark och är tagen i fredags. Det var fint väder och något dimmigt vilket ger en viss rökighet i bilden. Det tycker jag bara förhöjer intrycket. Min följeslagare skymtar i högra delen av bilden. Inget fika med denna gång utan kaffe fanns i restaurangen.

SPARVHÖK

Samma vecka som jag fotade Ormvråken och Tornfalken kom denna Sparvhök in i kameran. Den kom flygande lågt längs strandkanten när jag var vid Salviken. Den satte sig helt fredligt 15-18 m från mig på en hög med tång och kollade vad jag höll på med. Jag gav den full uppmärksamhet och fick några bra bilder här också. Det är ju inte varje vecka jag får tre bra bilder på "rovisar".

Detta är en Tornfalk som jag träffade på samma vecka som den tidigare bilden på Ormvråken. Tornfalken satt också nära Barsebäcksverket. Det rör sig mycket rovfåglar där omkring. Man ser dem ganska ofta men att få dem på bild är inte lika lätt. Jag är nöjd med bilden och jag har flera, ´men denna är den bästa.

Jag gör ett litet ytterligare försök med min blogg.Kanske kan jag lägga in bilder och göra lite kommentarer kring varje bild. Detta är en Ormvråk som jag råkade på en dag med gasnka hårda vindar. Det var nära Barsebäcksverket. Den satt på marken - den flög upp och ryttlade i den starka vinden - den flög ner på marken  - upp igen osv. Rätt som det var satte den sig på en stängselstolpe, kanske 12-15 m från mig där jag satt i bilen med sidorutan nere. Jag fick några ganska bra bilder. Tornfalkar är väldigt skygga för kameror. Jag tror att detta var en ungfågel. Kul ändå.