Landet av mjölk och honung

Vi kör ofta runt och provar på de olika bastubad som "Landet av mjölk och honung" bär på. Det var även fallet vid detta tillfälle. Vi närmade oss orten, som var målet. En bild på bastuanläggningen brukar vi ta. Så även denna gång.

Vi förstår verkligen att uppskatta ångbastu. Emellertid blev vi något fundersamma när vi såg badhuset. Vi gick runt anläggningen och tittade och blev mera tveksamma.

Entrédörren var inte i bästa skick. Vi läste också på den gula skylten på dörren till höger. Texten löd: "Varning för hunden."  Skylten verkade vara ditsatt nyligen. Efter intern överläggning och med en känsla av besvikelse, bestämde vi oss för att köra vidare österut, utan ångbastu.

När vi skulle sätta oss i bilen, tittade vi mot andra sidan av vägen och där fanns en ensam del av lokalbefolkningen som stirrade på oss.

Betrakterskan hade ett prydligt stenmonument på sin tomt. Tveksamt nöjda med den samlade upplevelsen, körde vi vidare.

Vi hade en uppfattning om att det inte alltför långt bort skulle finnas en tillverkare av trevliga kravallstaket. Vi beslöt oss för att titta närmare på staketen, eftersom kravallstaket i allmänhet inte är vidare snygga. Efter ett tag hittade vi fram.

Så här ser staketen ut. Lite småtrevliga, tyckte vi. Den här typen av kravallstaket måste ju göra varje demonstrant välvilligt inställd till överheten.

Eftersom vi ändå var på plats, tog vi kontakt med ägaren till företaget.

Ägaren heter Micke. När han berättat för oss om sina framgångar med kravallstaketen, försökte han förklara hur hans företag kunnat bli så framgångsrikt att det existerat i etthundratrettiotvå år. Som framgår av bilden med den bekymrade pannan, var de turer företaget genomlevt många och invecklade.

På vägen vidare mot centralpunkten för dagens värdfolk, kom vi till en fotoutställning av Brutus Östling, som fanns i närheten. Den bild som fångade oss direkt var hans fotografi av en milt framtonande fredsduva, för vilken Brutus rönt stor uppmärksamhet.

Nöjda med vad vi sett, körde vi vidare mot dagens slutmål.

När vi kom fram, ville ett par av deltagarna bada. Ni ser på bilden hur långt ut de varit. "Här!" står det i bilden. Där vände de hemåt igen - kommer tillbaka och förklarar med en mun: Oohh, vad härligt det var där ute! Ni vet väl att alla badare säger så. Vad är det som förenar badare till sådana uttryck?

Eftersom det inte hände så mycket mer den dagen, smög jag mig ner till vattnet och tog den här bilden av solnedgången innan vi somnade.

Träd

En hel del av sommaren har passerat. Det har samlats en del nya intryck och bilder hos mig och några av dem lägger jag nu framför dig för att hålla kontakten uppe.

När du klickar på bilderna i bloggen får du upp dem i större storlek på skärmen.

Jag har bytt bilden i rubriken, då den från förra inlägget var lite dyster. Den bilden på klippformationen var från Italien. Den bild du ser nu kommer från Dalsland. Detta är den plats från vilken jag en tidig morgon såg de två bävrarna. Det kommer mera framöver om dessa båda. Man kan se på ljuset att solen inte riktigt har hunnit upp ordentligt.

När jag var ute på bäverspaning kom jag fram till denna ganska nyligen fällda asp. Bävrar gillar asp. Någon, som skulle markera vandringsleden, har tagit sig för att spika ett röd/vitt plåtmärke mitt i naturens konstverk. Här är ett exempel på vad bävrar använder träd till.

På dalsländska heter det ett tjärn. På svenska heter det en tjärn. Bäverns hydda ligger vid och delvis under vattnet. Den jag hittade, kan du se som en hög med ved, på andra sidan vattnet i tjärnet. Träd används alltså också till att bygga bäverhyddor av. Klicka på bilden!

Jag hittar ett annat exempel på vad träd kan bli:

Du ser ju, precis som jag, att detta är kroppen av en björn som sågats av baktill. Du ser den muskulösa kroppen där bakbenen tagits bort. Hålet där svansen suttit syns tydligt. Titta vilket kraftigt skulderparti mot huvudändan. Är det bara en trädstam? Ser du något annat än det jag ser? Omöjligt.

På väg tillbaka till bilen tar jag den här bilden med teleobjektiv på ett avstånd av kanske nära 200 meter. Stiligt, va? Jag hade aldrig tagit den bilden om det inte varit träd med i motivet.

En annan dag och en annan morgon låg det dimma över trakten. Dimma är en god vän för en fotograf. Träden är en del av Lindas kulle. Jag erkänner att det som fängslade mig när jag tog bilden är solen man ser i träden och solfläcken till vänster i bild. Givetvis skulle du ha varit med och sett hur vackert det var i verkligheten. Det hade nog varit bättre.

Då dimman lättat och jag var på väg hem till frukost, fick jag denna bild. Det är inte ont om rådjur - tvärt om. Men jag tycker den här bilden ger intryck av hur det är i naturen: Djuret tittar lite oroligt på mig där jag finns i bockens egna miljö. Den frågar sig säkert vad jag har där att göra. Och utan träden och bakgrunden hade det inte varit någon bild alls.

Jag vet var du kan få tag på en alldeles speciell postlåda. Ingen av dina grannar har en sådan så du kommer att stiga några grader i deras omdöme när du är ägare av denna låda. Den har fått sin prägel av väder och vind samt mossor. Den kan inte jämföras med plast- och plåtlådor som sitter överallt. Fram för träd och trä! Du får en föreställning om hantverket som fanns när denna låda gjordes.

Solnedgångar är inte ovanliga i bildsammanhang. För att dämpa din irritation över att behöva se ytterligare en solnedgång, satte jag ett träd framför och det blev ju i alla fall lite annorlunda.

Sommartider

Så här dags på året finns det fullt med färger vart man än tittar. Därför tänkte jag visa en del svart/vita bilder i en svit. Det blir inte några kommentarer till bilderna utan de kommer som de är.

Nu under en tid framöver skall jag sitta vid Ånimmens strand, både tidiga morgnar och ganska sena kvällar, för att försöka komma i kontakt med motiv som passar både mig och kameran. Det blir i första hand ljudupplevelser, som känns i sinnet. Tranor, Storlom, Gäss och en massa "sylvia"-kvitter från många sångare.
 Jag sover i "boa" och har eget uetedass med två pipor och som inne i är målat i rosa färg. Humlor och getingar kommer in genom springorna och kryper in i håligheter där de byggt sina bon. Trafiken pågår hela tiden och sker i kombination med ett väldigt behagligt lugn som vilar över platsen.

Jag hoppas vi alla får en fin sommar!

En söndagsmorgon i juli.

Ljuset gör att jag är vaken redan klockan 05. Kaffe - robusta kläder - kamera - och iväg! Jag kör till ett av mina vanliga ställen. Det är ingen vind alls, lite moln skymmer solen och det står 15 grader på termometern när jag lämnar hemmet.

Den här gången kommer det att bli mycket fågelbilder. De första jag får se, sittande på en sten ute i vattnet, är tre Drillsnäppor. Kul, för de brukar annars försvinna på lätta vingar redan innan jag hinner få upp kameran. Avståndet är på gränsen för vad objektivet klarar att ge en bra bild av.

Plötsligt får jag se en unge av Fisktärna sitta på en annan sten. Var kom den ifrån? Helt plötsligt bara fanns den där. Min erfarenhet säger mig att då kommer snart mamma med mat till ungen. Vänta och vänta. Men till slut kommer hon:

Ni kan av ljuset se att solen har kommit fram. Det blev flera bilder av mammans inflygning men med risk för att jag blir tjatig visar jag inte alla i sviten.

Det händer inte så mycket värt att fota på ett tag, så jag flyttar mig för att söka andra motiv. Jag är fortfarande kvar i kustmiljö.

Den första som visar sig intresserad av att bli avbildad är en hanne Hämpling. Den sjunger också, en välljudande strof som jag tyvärr glömmer snabbt.

Ni vet naturligtvis att det är hannarna som sjunger. Hämplingar uppträder nästan alltid i par. Honan är lite mera försiktig, varför jag inte fick någon riktigt bra bild på henne. Ser man en han-fågel så finns honan inte långt därifrån.

Nu ser ni en Hämpling hona och hon är ju inte alls långt från hanen.

Så dök det upp en fågel som jag aldrig fotograferat tidigare. Den har en väldigt angenäm sång som faktiskt går att lära sig känna igen. Jag vill vara ärlig och säga att jag inte är absolut säker på saken, så jag säger att det är en preliminär Kärrsångare.

Nu har tiden runnit iväg ganska fort och jag går mot bilen. Då dyker det upp en gynnare som sitter och sjunger den också. Den fanns med i förra inlägget, så detta blir en upprepning: Gulärla.

Jag går sakta mot bilen och bredvid stigen sitter ytterligare en som vill bli avbildad. Haren placerar sig fint bland blommorna.

Och strax intill ytterligare en.  De ser inte lika ut. Svenskhare? Tyskhare?

En bit längre fram finns en annan skönhet....

Bilderna är ju inte direkt från Afrikas savanner utan har sin lokala prägel.

Nu vet jag att det snart är frukostdags, så jag går in på det gamla, lilla bageriet och tar med lite frukostbullar hem. Hustrun blir överlycklig. Det finns två alternativ: över frukostbullarna eller över att jag kom hem redan. Det resulterar i att matsäck packas, cyklarna tas fram och kosans ställs till..........backar. På vägen dit upp ser det ut så här:

Vi skall upp till toppen där uppe. Vi har inte varit här sedan midsommardagen i fjor.

Att äta frukost kan se ut så här:

 När frukostbullarna är uppätna så tittar vi på utsikten som ser ut så här. Bara för att det är söndag har jag photoshopat in en kyrka, så att ni blir nöjda.

Jag delger er nu den fantastiska morgon som jag och till dels hustrun haft. Jag är mycket nöjd med hur dagen har varit och som avslutning före hemfärden gick jag ett varv runt kyrkan med mössan i hand.

Beskrivning av vardagen

Då min avsikt är att ge er en bild av det liv som hustrun och jag lever, kommer jag att denna gång ge er bilder som beskriver just detta. Vi är människor som står med alla fyra fötterna på jorden och sällan säger/skriver något som inte stämmer med verkligheten.

Först kommer en bild på vår tupp. Så här sprudlande glad blir han när jag släpper ut honom på morgnarna. Nu förstår han att han under ytterligare en dag kan uppvakta alla hönorna, Hurra! Hönorna lägger sina huvuden på sned och tittar snällt på tuppen.

När jag tittar ut över ängarna så hoppar Rödbenorna omkring och leker med varandra. De här håller på att hoppa bock.

Tittar man ut genom vårt köksfönster (bild på fönstret kommer nedan) och detaljstuderar vår trädgård så ser  man hur det växer de mest förunderliga blommor nästan året om. Titta här!

Lyfter man blicken och tittar lite längre bort, ser det ut så här.

Nu säger någon att; Han har ju hållit kameran snett. Men så är det inte. Detta är den faktiska lutningen på vår omgivning och vi trivs väldigt bra med det. Tycker ni inte träden har vuxit väldigt mycket trots att bilden är tagen för en månad sedan?

Så här dags på dagen skall vi göra hemmets inköp. Hustrun har tagit en bild på mig när jag kör iväg till Konsum.

Som ni ser så lutar marken på den här bilden också, så det är sant som jag skrev till den förra bilden att Skåne inte alls är platt.

När inköpsresan är avklarad och alla förnödenheter är stuvade på plats så skall vi äta middag. Det gör vi i köket och här får ni se hur det ser ut där och vid det fönster som jag skrev om högre upp.

Det var lite högst personliga bilder som jag inte brukar visa för NÅGON så ni är favoriserade som får komma mig lite närmare inpå livet.

Känslosvall

Hustrun och jag tar oss emellanåt en vandringstur i något trevligt naturreservat. Det finns det flera av i Skåne. För lite sedan kom vi tidigt en morgon, ungefär halv nio, till parkeringsplatsen vid ett reservat. Där fanns bara en bil före oss och den såg ut så här:

Vi tyckte naturligtvis det såg underligt ut. Efter en kort stund kom bilens ägare, en dansk turist som hade sovit i ett vindskydd en bit bort. Han hade väckts av att larmet gick på hans egen bil. Skadegörelsen hade alltså inträffat kort före det vi kom dit. Frustrationen och ILSKAN framgick tydligt! Han fick stora bekymmer med att kontakta polis. Vi hade inte något nummer till den polisinstans där man skall anmäla ett brott.(Skriv in det i mobilen!) Förlusten var på ett sätt begränsad - ett par solglasögon var borta. En lördag morgon i ett naturreservat.

På en runda för att hitta motiv att fotografera, gick jag in på den gamla kyrkans område här i K. Kyrkan är bygg på 1100-talet och har använts som sädesmagasin och av brandkåren till att i tornet torka använda brandslangar. Numera är den restaurerad men dessvärre ofta stängd för en besökare som jag. På gräsmattan låg blommor sedan den senaste begravningen. Den SORG som finns förknippad med sammanhanget, kan kanske illustreras av bilden på blommorna.

Härom kvällen när hustrun och jag intog kvällskaffet på balkongen som vetter mot ån alldeles utanför, fick vi se en krigsdans av en mansperson. Det utbrott av GLÄDJE som den här personen visade, ser man inte ofta. Han höll på att hoppa ur kläderna. Tyvärr kan jag inte fotografera från balkongen, men jag gick ut med kameran för att ta en bild. När han fick se mig med kameran stramade han upp sig och försökte dölja alla tecken till glädje. Han var ju man! Jag har sett personer som lyckats fånga fisk vid några tillfälle och de blir så jätteglada att det inte kan jämföras med annat än högsta vinsten.

SKÖNHET kan ta sig många uttryck. Den här flocken med svanar fick jag bild på på midsommardagens morgon. Det finns poänger med att gå upp ur sängen tidigt.

Rollfiguren på nästa bild är en OPTIMIST med framtidstro. Han är här på semester. Eller är det så att han bor här och att han skall resa på semester i september. I vilket fall skall han flyga till Afrika. Han flyger för egen maskin och behöver inte boka i god tid för att få ett billigt pris. Han är 16 cm lång och väger nästan lika mycket som ett brev - 20 gram. Han sitter här på stenen vid Öresund och sjunger glada toner för dem som hör det. Det är nog bara jag som får bli delaktig av hans framtidstro.

20 gram flyger till Afrika. Han kommer tillbaka nästa år och är lika optimistisk då, Gulärlan.

Ljusa tider......

Här följer ny påminnelse om att det vimlar av motiv som man kan fotografera. De finns på många ställen och med lite tur kan man locka in dem i öppningen på kameran och på så sätt kunna ta med dem hem till datorn.

Sista bilden i förra inlägget var en blomma i regn. Den här gången börjar jag med en knopp i regn. Det får inte bli för dramatiska kast i visningen. De som är trädgårdsexperter ser att det är en pion. Ni som är ännu mera kunniga, vet också att man lätt kan dela en pionbuske med spaden och på så sätt få flera pionbuskar i sin prunkande trädgård. De är tåliga att plantera på nytt.

Det finns en vaktstyrka i skogen. De larmar om att nu kommer det någon - se upp! Det här personen är en vaksam figur. Han säger ungefär: "Du skall inte hålla på och smyga runt i våran skog! Begriper du inte att vi inte gillar det". Jag har fått uppfattningen att detta är den argaste Råkan i Skåne - det ser åtminstone ut på bilden som att det är det.

Om ni nu jämför storleken på pionknoppen med Råkan så förstår ni hur stor Råkan är. Jag har varit tvungen att förminska Råkan. Annars skulle det se konstigt ut och ni skulle tycka att det var obehagligt.

I en annan närbelägen buske sitter en annan representant för fågelbefolkningen. Den tycker inte alls att jag är en inkräktare utan visslar glatt på mig. Den visslar så fint. Jag kan faktiskt härma den riktigt skapligt men jag tycker inte om Koltrastens arbetstider: tidiga morgnar och sena kvällar, så jag funderar på att sluta vissla som en koltrast.

Nu tror ni förstås att jag bara fotar blommor och fåglar. Men nej. Jag har ett brett register. Här kommer en modell från gatan. Det är en yrkesman som gör sitt bästa för att det skall bli vita markeringar för trafiken. Han skäller inte på mig och han visslar inte åt mig heller. Han bara sköter sitt jobb tillsammans med kollegan som inte så gärna vill vara med i bild.

För lite sedan fick jag förmånen att följa med Skogsmulle ut i hans jaktmarker. Han har känningar bland hjortdjuren och får dem att komma fram när han visar sig i skogen. Detta är en hind som är ett favoritmotiv. Som ni ser av hållningen är hon vaksam och tolererar inte att vi kommer närmare.

Det finns flera djur som vill vara med på bild. Den här till exempel. Hon är från Gällabjär och det säger ju allt.

Egentligen skulle hon haft huvudet mitt i stängslets fyrkant men man kan ju inte få allt.

Nu blir det en paus någon vecka.

Nya motiv

Det har kommit in lite färska motiv under helgerna.

Den första är en Gråhakedopping. Den är upprörd för den får ingen fred i sitt revir. Den får jaga en massa bråkstakar (Sothönor) så den blir alldeles svettig i nacken. Titta får du se. Den ligger lågt. Man ser inte ens vattenlinjen som är målad längs sidorna..

Det finns andra som jagar också. Den här Fisktärnan vill ha tag på småfisk till sin unge som ligger i boet strax bakom hörnet. Ni ser inte boet, men jag tror jag vet var det ligger.

Det finns flera som jagar. Här är det en Råka som inte gillar en vacker Glada. Jag tycker det verkar som om Råkor jagar Glador allmänt. Jag tror inte en Glada angriper en Råka - möjligtvis Råkornas ungar.

Härom dagen var det städning på gång i vårt residens och då blev jag utkörd i spöregnet. Som tur var han jag få med mig en kamera och den använde jag till att plocka en blomma med.

Tag betäckning.......jag återkommer!