onsdag 6 januari 2016

När jag arkiverar bilder.


Tiden runt årsskiftet är en tid då jag försöker städa upp bland de bilder som jag inte kastat bort tidigare. Några blev över och eftersom mellandagarna är lite avslagna rent allmänt, känner jag för att lägga bilderna hos Fotosofen.

Den första bilden är tagen en höstdag med ganska intensivt regn. Det satt en samling Råkor på golfbanan utanför Eslöv. Jag undrade för mig själv vad som kunde vara anledning till att det satt så många Råkor just där. Jag kunde inte finna en vettig anledning till denna samling, men tog några bilder på gruppen. Du kan på bilden se regnet som framträder som otydliga streck. Bilden av chefen för Råkorna, är ganska tydlig ändå. Bilder av chefer skall helst vara tydliga! Hur vet jag att detta är chefen? Tjaa - jag har ju en viss fantasi. Och det regnade kraftigt!



Som den minnesgode kanske kommer ihåg brukar jag emellanåt besöka den stora lilla staden som ligger inte så långt från där jag bor. Bilden föreställer en person som sysslar med källforskning. Han gör det på ett inte alldeles vetenskapligt sätt, men det framgår klart att han forskar. Forskningsresultatet skall han ta med sig i den svarta sopsäcken som han har med sig. Varför tog jag bilden? Jag tog den därför att mannens situation framstod alldeles tydligt. Impulsen att trycka av kameran var just en impuls och jag tycker bilden visar det jag uppfattade om hans situation. Bilden avslöjar inte heller mannens identitet.


Nästa bild visar en äldre man på biblioteket. Han har satt sig till ro för att bläddra i en bok som han överväger att låna med sig hem, men innan han lånar den vill han veta lite mera av bokens innehåll. Det är en absolut naturlig nyfikenhet. Om du tittar på titlarna på de två böcker som redan ligger vid hans sida så är den ena: "Människoätarens skugga" och den andra; "Härskarna i Kreml". Jag drar själv slutsatser om vad mannen har för intressen; det kan vara ett historiskt intresse eller intresse för hur maktmänniskor agerar. Jag vet naturligtvis inte vilka intressen han har, men titlarna ger mig en vink om personen på bilden.



Nästa bild har jag tagit i en lite knepig situation. Dels är bilden tagen i motljus, vilket försvårar hanteringen, dels fanns risk att det skulle komma någon person in i bilden och förstöra det motiv jag såg. En ytterligare person skulle ha förstört det jag såg och därför blev det lite pressat vad gäller tiden.
Damen på bilden är en detalj i det hela. De mycket slitna trappstegen i motljus var intressant. Det går inte att beräkna hur många fötter och under vilken tidsrymd som detta slitage har åstadkommits. Den röda brandsläckaren blir en accent.



Nu följer några bilder på rökande personer. Det finns ingen anledning till att jag lägger in dem, utan det är ungefär samma ska här som med de övriga bilderna i det här inlägget. Bilderna är tagna bara för att jag tyckte att en viss situation framträder och blir tydlig genom bilden.

Den första bilden visar en person som står på sin balkong och tittar ut över torget framför huset där han bor. Det är en solig söndagsförmiddag i somras och ett tämligen intensivt folkliv syns på torget. Jag kan läsa in att han intresserat följer det som händer på scenen. Han är en lite elegant person, vilket framgår av hans frisyr och mustasch. Han röker cigaretten på ett sätt som för mig avslöjar att han är en inbiten rökare (jag har själv varit en).



Nästa rökande person är fotograferad i Tyskland. Han satt på en avsats av sten. Han satt ganska länge och gav intryck av att han väntade. Han röker cigarr, vilket fordrar gott om tid samt rejält med utrymme i fickorna för att kunna bära med sig så stort rökverk. Hans mössa avslöjar att ha kanske varit i USA för på mössan står det Rocky Mountain. Han är helt enkelt en person i turistströmmen. Han kanske är amerikan?



Nästa farbror tycker jag har ett sympatiskt drag över sig. Han sitter på en mindre uteservering, försjunken i sina egna tankar. Han verkar varken vara datanörd eller finanshaj. Han sitter och drömmer. I dörröppningen som du skymtar till vänster i bild, dyker emellanåt en äldre dam upp, iklädd förkläde. Hon äger nog stället och undrar om han inte skall beställa något? Farbrorn röker cigarrcigarett. Jag tycker det är synd att jag inte kan fotografera av hans funderingar. Den möjligheten kommer nog i nästa generation kameror?



Nästa rökare håller sig med pipa. Han verkar ursvensk i sin framtoning. Han verkar att vara tillfreds med situationen, av hållningen att döma. Jag ser framför mig att han, där han sitter på uteserveringen, väntar på att hans, i äktenskapet väl engagerade fru, skall komma med det kaffe som de önskar sig på sin promenad. Hon kommer nog snart.


Nästa bilds estradör känner du igen. Det var ju han som tittade ut över torget i en samma lill stad. Han är fortsatt intresserad av det som sker på torget utanför, men han rökning har avancerat till att han nu blåser ut rökmolnet till allmänt beskådande.


Det blir inte flera rökare nu.

I stället kommer en bild på en dam som säkert skulle ha mycket att berätta om man kunde och fick lyssna till hennes berättelse. Hon har en mycket rak hållning och en välordnad klädsel. Hon håller bestämt i käppen och har nog sin portmonnä i tygkassen.
Hon har bekymmer med sina ben, vilka är lindade och hon håller dem under bänken för att de skall synas så lite som möjligt. Hon är en bestämd och stram och vet säkert vad hon står för. Hon sitter på bänken framför ett museum och strax bredvid det livliga torget som jag talade om tidigare. Väntar hon också?


Nästa bild är en ung kvinna som har anknytning till motorcykel. Det kan man se av hennes klädsel och av att det ligger två hjälmar på bordet hon stöder sig mot. I och med att där ligger två hjälmar, tror jag att hon är passagerare till sitt manliga sällskap. Det fina med den här bilden är hennes intalande sätt att njuta av glassen hon tänker kalasa på. Jag tycker jag riktigt kan se det välbehag hon känner, inför det hon har inom räckhåll för sin mun.



Den sista bilden skulle kunna ha varit mera till sin fördel. Den är inte skarp hela vägen. Jag tog bilden för att jag och herr T, såg företeelsen på Söderåsen på nyårsaftonen. När jag såg motivet visste jag inte vad det var och det var mera av intresse av en förklaring av detta, som jag tog bilden.
Dagen efter  på morgonen lyssnade jag på radions P1 och programmet Naturmorgon som sänds varje lördag. Där berättade man om en företeelse som jag förstod var detsamma som jag fotograferat. Bilden visar "håris". Det är mindre halvruttna träpinnar som vid vissa temperaturer avger detta fenomen av is. Vetenskapen vet inte varför eller hur detta sker. Det förekommer vid temperaturer runt noll och då det inte ligger snö på marken. Det gäller att hålla ögonen öppna - hela tiden!



Hej så länge!

lördag 12 december 2015

Att somna till.



Som synes på bilden på topp så är just nu alla flaggor hissade. Det gäller att hissa när det blåser från rätt håll.

Det är ett tag sedan jag gjorde ett inlägg på Fotosofen. Av en händelse var jag på biblioteket häromdagen och då passade jag på att ta en selfie, som du ser här. Det är inte konstigt att det blir uppehåll i Fotosofen när livet ser ut på det här viset.



När jag vaknat till gick jag en runda i den stora lilla staden Lund med kameran i skjutläge. Ganska snart var det en äldre man som pockade på uppmärksamhet och ville bli avbildad. Han sa att hunden och han väntade på matte som skulle komma med snälltåget snart.


Båda tittade förväntansfullt mot stationens dörröppning. Lägg märke till hur husse stryker hunden över håren.

En bit därifrån fick jag se en annan hund som försökte äta upp en gris. Sådana händelser måste ju avbildas prompt. Titta själv!


Varje gång hunden bet grisen, pep grisen eftersom den var född med en inbyggd gnällpipa. Tyvärr har jag inte ljud till bilderna så du får använda din fantasi.

En ung dam provar en utsiktspunkt. Det råder ingen tvekan om att hennes ansikte uttrycker tillfredsställelse över det hon ser.


En pappa med dotter vilar ut på en bänk. Visserligen är pappan upptagen med sin smartphone, vilket kanske är tidstypiskt. Men jag känner från egen erfarenhet, väl igen dotterns obeskrivliga välbefinnande intill pappans bröst. Vackert!


På en bänk utanför domkyrkan sitter en mamma med sin dotter. Kanske inte lika hjärtknipande, men den bilden duger också.



------------------------------

I morse var det ingen angenäm start på dagen. Det regnade. Jag körde en runda och fick bild på två ståtliga fåglar. Om du tittar i överkant på bilden, ser du regndropparna.



Jag ville inte stå där i regnet så jag fortsatte mot andra jaktmarker.

En Rörhöna hann inte smita undan, varför hon blir förevigad i Fotosofen.


Jag fortsätter i en annan riktning och då träffar jag en dam som kan vara riktigt snygg i rätt belysning. Belysningen hade kanske kunnat vara bättre här, men det blir ändå ett porträtt. Porträttet visar en Fasanhöna.



I anslutning till Fasanhönans hemmamarker finns det större djur som vill visa upp sig på lördagsmorgonen. En grupp rådjur kommer här och mamman gör toalettbestyr, obekymrad om min kamera.


Morgonens aktiviteter rullar vidare i djurens värld. Här är en Ormvråk som sitter lugn och väntar på att jag skall knäppa färdigt.




På lite avstånd vilar den avslappnade familjen Dovhjort, vilket får bli avslutning för denna gången.


Hej så länge!

måndag 16 november 2015

Runt Lunds domkyrka


Översta bilden.

Jag fick fatt på en gammal bild över centrala Lund som visar det område där jag hämtar en del av mina bilder från den stora lilla staden Lund. Varje gång kameran är där tillsammans med mig, får jag se nya motiv och en del av dessa kommer med i Fotosofen.

                                                      --------------------------------------


Innehållet i det här inlägget kretsar kring Domkyrkan. Jag är inte så religiöst lagd men jag är heller ingen avståndstagare till kyrkliga sammanhang.

Därför är den första bilden ett motiv över de båda kyrktornen i Domkyrkan. Jag har på någon föreläsning hört att man kallar de båda tornen för "pågarna". Pågarna i Lund kanske?



På vänster sida framför ingången till kyrkan har det på senare tid ställts en staty av jungfru Maria. Det är en liten obetydlig staty, gjuten i koppar, som man inte ser omedelbart. Tittar man närmare på statyn har den ett i mitt tycke ganska fint budskap.
Ansiktet ser ut så här:



Statyn står placerad men många störande moment bakom, så den bild jag visar är beskuren i udda mått. Jungfru Marias moderlighet framgår klart av konstnärens uttryck.



Inne i domkyrkan finns det en mängd motiv. Jag skall inte bli här inne så länge. En dörr stod öppen och ljuset genom dörröppningen visar på en annan staty utanför; Henric Schartau.



Henric Schartau blev förste komminister vid Lunds domkyrka år 1793. Schartau skapade den Schartauanska väckelsen, en sträng religiositet som fick sin spridning främst i Skåne och i västsverige. Han ligger begraven på Norra Kyrkogården i Lund. J-A och jag har varit där på en rundvandring. Då berättade informatören att statyn av Schartau har en ring i vänster öra. Jag gick dit och tog en bild.


Schartau hade tron att ringen i örat skulle förhindra reumatism. Därmed vet vi nu alla varför många människor av i dag har en ring i örat.

Här är ytterligare ett par bilder innifrån kyrkan.

Med lagom belysning blir en ljusbärare ganska dekorativ. Här bredvid sitter människor för en stunds lugn och ro.


Den här bilden är tagen från ytterligare en annan plats i kyrkan där man kan sitta och bara ta det lugnt.




När jag ändå är på plats så tar jag med en bild av innertakets målning.


Det rödaktiga ljuset i bilden beror på att det är ganska mörkt där uppe och att avståndet är ganska långt.


Det är fina färger utanför kyrkan också. De förevisas här av herr Råka som håller på att vända alla bladen för att se efter vad som finns på undersidan.



Hej så länge!

lördag 31 oktober 2015

Längs kusten av Öresund



En dagsutflykt för att kolla om det finns fåglar att se även idag. Vi kör längs Öresund och gör fem tillslag för att undersöka detta. Bilden längst upp vill bara visa hur dagen ser ut och hur kusten ser ut idag.

Finns det något att se överhuvudtaget? En av expeditionsdeltagarna tittar efter.


Vi ser en nästan alldeles svart fågel. Vi tror att det är en korsning mellan två olika typer av and, men den är vacker med sin svarta färg.


Tittar du noga kan du se att den har två extra ögon alldeles vid roten av näbben.

En snäppa blir så rädd för oss inkräktare att den gömmer huvudet i vattnet.


Finns det flera fåglar att skåda åt det här hållet?


Jo, jag tycker jag ser en.........Är det inte en Storspov så här sent på året.......



Och där är en ung Skrattmås som speglar sig fint i vattnet.


Om inte vattnet hade varit så spegelliknande hade bilden inte blivit lika bra.

Jag kollar vidare här borta om jag får se något annat.


Jo där är en Gräsand. Och har du sett?? Den har inga tänder. Hur kan den då tugga maten?



När man vandrar i strandkanten kan man få se en del vackra detaljer. Skal av mussla och avtryck av fågelfötter......


Där är ju en gräsand och den är alldeles vit. Den tvättar sig nog med Surf?





När jag för ett ögonblick tittar in mot land så sitter där en Kaja. Den är så snygg att den får vara med bland sjöfåglarna.


När jag vänder blicken mot havet så sitter där en Silltrut på en sten. Vinden gör att fjäderdräkten blir uppburrad, bara för att det skall bli en fin bild.



Jag ser att det finns vilda fyrbenta djur här också. Här är ett spåravtryck av en räv som gått här. Den är ovanligt stor för sin art. Foten är stor som min handflata ungefär. Den räven är nog inte att leka med!



I en liten göl har några andungar glömt sig kvar. Hur skall det gå för dem, frågar jag mig, när det är så här sent på året?


Här får du en bild på ett par väldigt vackra fåglar. Det är Gravänder. De är skygga och inte lätta att komma nära.


Det blir en bild på en annan av deltagarna i dagens expedition. Hans enda uppdrag är att bära på den tunga utrustningen. Vill han inte det får han inte följa med på expeditionerna. Han får också vara med oss ledare när vi tar paus och dricker kaffe och äter smörgås. Egentligen skulle han visas på en liten bild bara för att visa vilken skillnad det är på folk och folk.



I strandkanten går det en individ och speglar sig i vattnet. Det är en Tofsvipa.


Långt om länge kommer vi äntligen fram till den plats där vi skall få kaffe. Utsikten i motljus ser ut så här.


Efter kaffet kör vi hem igen. Men bara för att du hängt med så här långt så får du ett par bonusbilder.
Båda är tagna på min kolonilott. Håll till godo!



Hej så länge!