Runt Lunds domkyrka

Översta bilden.

Jag fick fatt på en gammal bild över centrala Lund som visar det område där jag hämtar en del av mina bilder från den stora lilla staden Lund. Varje gång kameran är där tillsammans med mig, får jag se nya motiv och en del av dessa kommer med i Fotosofen.

                                                      --------------------------------------


Innehållet i det här inlägget kretsar kring Domkyrkan. Jag är inte så religiöst lagd men jag är heller ingen avståndstagare till kyrkliga sammanhang.

Därför är den första bilden ett motiv över de båda kyrktornen i Domkyrkan. Jag har på någon föreläsning hört att man kallar de båda tornen för "pågarna". Pågarna i Lund kanske?

På vänster sida framför ingången till kyrkan har det på senare tid ställts en staty av jungfru Maria. Det är en liten obetydlig staty, gjuten i koppar, som man inte ser omedelbart. Tittar man närmare på statyn har den ett i mitt tycke ganska fint budskap.
Ansiktet ser ut så här:

Statyn står placerad men många störande moment bakom, så den bild jag visar är beskuren i udda mått. Jungfru Marias moderlighet framgår klart av konstnärens uttryck.

Inne i domkyrkan finns det en mängd motiv. Jag skall inte bli här inne så länge. En dörr stod öppen och ljuset genom dörröppningen visar på en annan staty utanför; Henric Schartau.

Henric Schartau blev förste komminister vid Lunds domkyrka år 1793. Schartau skapade den Schartauanska väckelsen, en sträng religiositet som fick sin spridning främst i Skåne och i västsverige. Han ligger begraven på Norra Kyrkogården i Lund. J-A och jag har varit där på en rundvandring. Då berättade informatören att statyn av Schartau har en ring i vänster öra. Jag gick dit och tog en bild.

Schartau hade tron att ringen i örat skulle förhindra reumatism. Därmed vet vi nu alla varför många människor av i dag har en ring i örat.

Här är ytterligare ett par bilder innifrån kyrkan.

Med lagom belysning blir en ljusbärare ganska dekorativ. Här bredvid sitter människor för en stunds lugn och ro.

Den här bilden är tagen från ytterligare en annan plats i kyrkan där man kan sitta och bara ta det lugnt.

När jag ändå är på plats så tar jag med en bild av innertakets målning.

Det rödaktiga ljuset i bilden beror på att det är ganska mörkt där uppe och att avståndet är ganska långt.


Det är fina färger utanför kyrkan också. De förevisas här av herr Råka som håller på att vända alla bladen för att se efter vad som finns på undersidan.

Hej så länge!