Några bilder bara

STARTBILDEN är Bosjökloster i vintersol. Namnet syns lite dåligt i bildens text.

--------------------------------------------------

Den här gången blir det lite bilder från olika tillfällen.

Den första är ett arrangemang för en trädgårdsfest. Det ser trevligt ut med den bordsduken. Vilket ovanligt kalas det skulle ha blivit. Jag skulle ha velat vara med.

Nästa bild visar en lite svårfångad filur. Men både du och jag vet ju att bara man strör lite salt på stjärten på den så sitter den absolut stilla tills man fått sin bild. Busenkelt!

Nästa person att bli fotograferad får man locka med nötter för att den skall vara samarbetsvillig. Hasselnötter, helst knäckta, är ett osvikligt medel att få den att placera sig på en lämpligt risig gren för att det skall bli bra. Har du någonsin sett en svart ekorre tidigare?

På hösten när sommarhusen är obebodda och jag lite närgånget kan titta in i fönster där det inte bor någon just då, kan man få se saker som är underbart vackra. Bilden är tagen genom ett fönster och tillbringaren står i ett fönster på motsatta sidan av huset. Titta här:

---------------------------------------------------------

För att du som fågelälskare inte skall tycka att mina bilder är för enkelspåriga, får nu här bild på ett par Skäggdoppingar som faktiskt ligger i fejd med en Sothöna utanför bild. Jag visar inte någon fejd för det tycker jag det finns för mycket av i andra medier. Doppingarna har inte kammat sig sedan i morse.

Nästa bild föreställer Mandarinänder. Det är ett par som jag har i badkaret för att jag skall få möjlighet att fotografera dem på nära håll. De är väl fina..... Det är mina badankor.

Nästa besökare är en vanlig Gräsand. Vanlig och vanlig.... Den är precis som ditt och mitt samvete - kritvitt! Hur andra har det med samvetet bryr vi oss väl inte om, i vart fall inte just nu.

För lite sedan körde jag förbi en gård som hade en ladugårdsbyggnad som till största delen var byggd av gamla kvarnstenar. Fantastiskt! först bygger man en kvarn, sedan bryter man loss kvarnstenar och maler med dem i 90 år. Sedan bygger man en ladugårdsbyggnad av de väl använda kvarnstenarna. Så måste man ju köpa kor att ha i ladugården. Tala om att göra det enkelt för sig.

Nu kommer dagens sista bild där jag tycker motivet är välkomponerat. Det är inte många av oss som skulle ha kommit på tanken att göra ett arrangemang som detta. Var finns den personen som åstadkommit denna skapelse? Gissa får jag höra?

Utan motto.

Bannerbilden/Den bild ni ser först, är en bild av Örups slott. Det tog en bra stund att promenera fram till slottet för att ta bilder. Där var flera skyltar och en stadig grind som vi fick passera gående. Men det blev ändå en slottsbild till i samlingen.

---------------------------------------------------------------------

I veckoslutet som just passerat var det premiär för visning av äppeltavlan i Kivik. Vi brukar inte köra dit förrän helgen efter premiären då det brukar vara massor med besökare där premiärhelgen. Så här ser tavlan ut. Det går att med behållning se den även kommande veckoslut. Sedan börjar äpplena att skrumpna.

Som tur var fick jag en bild när det inte stod en massa människor framför tavlan. Tittar du noga och har en väl vässad penna kan du pricka av hur många äpplen tavlan är gjord av.

 Du kan även räkna spikarna som sitter fast i överkant på tavlan. Varför sitter det spikar just där? Kan det vara för att jag inte skall få några fåglar att fotografera? Illasinnat!

Det finns munkar i Kivik också. Det var nytt för i år. De ser ut så här och kostar 15.- per styck.

På väg från parkeringen fram till äppeltavlan tog jag denna bild:

HAVET DÖR! är textat på vågbrytaren ut mot Östersjön. På den lilla gula skylten längst ner till vänster i bilden, står det: "Hjälp oss rädda dig". Den texten avser inte att rädda mig undan havet just i dag. Men jag frågar mig om räddningsinsatserna för havet är tillräckliga? Är det inte samma syndrom som med räddningsinsatser gentemot Ebola-smittan? Vi vet alla att något måste göras, men vem vet vilka insatser som fordras och vem kan/skall administrera insatserna? Vem HAR ansvaret - och vem TAR ansvaret?

Tillknusad av döende hav och döende människor undrar jag för mig själv om jag skall kunna ha hopp om en framtid för världen?

-------------------------------------------------------------------

Jag byter fokus!

Det är viktigt att kunna skifta fokus för att hålla humöret uppe. Samtidigt måste jag erkänna att själv gör jag precis på samma sätt som de flesta människorna; "Jag kan inte göra något" - det är alltid
någon annan som skall göra.......      nånannannism???
-----------------------------------------------------------------------

Fokus blir nu på - just det - fåglar.

Häromdagen såg jag en mamma Storskarv som försökte lära sin unge att dyka. Det såg ut så här. Mamman står baktill.

Alla mammor vet ju att just så här brukar det se ut. Försöket gick sisådär, enligt mig.

En stund senare fick jag se att ungen försökte dyka på egen hand......

Han hade inte lyssnat ett dugg. Han hoppade med rumpan före. Så skall det väl inte gå till?

Har ni sett en startmedveten Skrattmås? Den här tar jobbet på stort allvar. Titta på honom!

Det finns nog hopp om framtiden i alla fall.

Fantasier bakom grinden.

Här står jag bakom grinden och tittat ut över min framtid. Läget är inte det bästa. Grinden är stängd och jag når inte upp för att öppna. Jag kommer inte UT.

Jag kan bara vänta i kön med kompisarna. Jag gör ett utbrytningsförsök, men......

Vuxna fröken rycker mig i jackan och kompisarna tittar på.

Jag har sett hur de grabbar som är nästan stora, målar fina bilder på tomma cementväggar på nätterna. Det skall jag också göra. Jag köper sprejburkar med färg och gör snygga bilder. Det är nog förbjudet, men det blir fint och ingen rycker mig i jackan när jag håller på att måla.

När jag blir riktigt stor, då skall jag bli som karlarna på granntomten. Jag skall ha en jättestor lyftkran och jag skall riva skorstenar. Så här kommer det att se ut:

Karlarna i hisskorgen flyttar jag runt skorstenen, sakta och försiktigt. Vi har fått order om att vartefter vi lossar teglet, skall det kastas ner inuti skorstenen så att vi inte skadar någon på marken. Det går fint!

Som ni ser har killarna i korgen en extra säkerhet med sele och en lina från lyftkroken till selen. Skulle något hända med korgen så faller de inte ner. Det är min personal som jobbar i korgen.

Det finns många jobb jag kan göra med en sån stor lyftkran. Jag kan hjälpa till att laga bryggor som blåst sönder och jag kan lägga båtar i vattnet i hamnen. Det finns massor med jobb.

Sen när jag blir riktigt gammal, då skall jag ha det bra. Jag kan gå ut och äta korv när jag vill.

Jag har också en kompis som jag gillar och som gillar mig också. Hemma sitter han på min axel när jag äter och så säger han:

"Du - kan vi inte ha fisk till middag i stället för korv"?

Där jag bor.

I går kväll satt hustrun och jag på verandan och inväntade den blå timmen. Den kom så småningom och den såg ut så här:

Det ser mysigt ut. På bordet ligger fotoboken om Annolfsbyn som dottern L. är delägare i och där vistas vi en del på sommaren. Jättefint ställe där som här. Annolfsbyn har också sin blå timme.

Natten tar över och i dag på morgonen kunde jag inte med behållning lägga näsan platt mot rutan, som jag brukar. Det såg nämligen ut så här:

I stället botaniserar jag lite bland mina bilder för att se om det är något jag vill visa dig.

 I landskapet runt om i Skåne finns det en mängd gravhögar sedan vikingatiden och så. Här kommer en gravkulle med syrener på. När jag tog bilden var där 14 harar på en gång, men sen som jag är i steget, fick jag inte med flera än dessa fyra. De andra tio sitter bakom krönet och väntar på sina kompisar, förstår du väl?

Intill fastigheten där vi bor, flyter en å. I bland får ån för sig att den skall ta sig friheter och då förser den sig med extra mycket regnvatten och då kan det se ut så här. Det lägger hinder i vägen för folks promenader. De enda som gillar detta är gräsänderna som får mera att simma i. Och jag får ju anledning att ta en bild.

Kommunen uppskattar att det finns ett fint vattendrag intill samhället och har satt upp många tydliga informationstavlor om vilka fiskar det finns i ån. Detta har blivit en uppskattad information till allmänheten, vilket medför att antalet fiskare har ökat påtagligt. Det kan se ut så här:

Eller så här:

Alla människor kan ju fiska men det är inte alla som gör det. Vissa arbetar träget på sin kolonilott för att den skall vara trivsam. "Ett väl utfört arbete skänker en inre tillfredsställelse och är den grund......"

Det finns ju också de som har lite större kolonilotter och när ägaren har rensat bort allt ogräs kan det se ut så här. Ägaren till denna kolonilott har en riktig storväst och går omkring med tummarna i ärmhålorna och kollar att det inte finns något ogräs.

Jag gillar miljön längs ån och vistas hellre där än på en kolonilott. Det är ju skönt att man har sina fria val.

När jag njutit färdigt av stämningen under blå timmen på kvällen, kan jag vända mig och blicken mot väster och då får jag se den blå timmens förlängda atmosfär, breda ut sig över gamla sockerbruket.

VARFÖR????

VARFÖR finns det inte någon från religiöst håll, som tar till orda mot det övervåld som pågår i stora delar av Mellanöstern? Det finns mängder av religiösa ledare i alla religiösa samfund. Har inte de till uppgift att fostra svaga människor i hur de skall leva? Ingen religiös ledare säger, så vitt jag vet, något. Islam har säkert många "starka" ledare som borde kunna ta till orda mot allt som sker. Vi hör inte ett ord om dessa ledares (eller svenska ledares) inställning och förhållningssätt mot alla abnormiteter som rapporteras. Har religionens roll övertagits av Nato och EU? Är alla tänkbara lösningar militära eller politiska? Finns det inte längre civilkurage hos vare sig vanliga människor eller präster?
Det görs dagligen massor av rapporter i vanliga medier om allt bestialiskt. Man hör aldrig någon från kyrkligt håll säga något mot det som sker. Har religionen spelat ut sin roll helt och hållet? Varför denna tystnad?
----------------------------------------------------

Nu kommer ett annat varför. Varför inte Landskrona?

Landskrona är en fin stad. Bland annat har man ett tjusigt gammalt vattentorn:

Varför byggs det inte sådana tjusiga konstruktioner numera?

Nej numera ser överdelen på det nya vattentornet ut så här:

Detta är den moderna konstruktionen som säkert fungerar bra. Men i min bedömning av arkitektur, får det gamla tornet många flera poäng. En nackdel med det nya tornet är, att det står placerat på ett sådant sätt att jag inte kan få med hela tornet på en bild. Det måste bli två bilder eller jag får skaffa en annan kamera.

Nu sitter det en ynklig liten gubbe på en av stenarna i bildens nederkant. Varför sitter han där och förstör min bild? Han gillar troligen stridsvagnshinder. Han ser sån ut, tycker jag, eller vad säger du?

Landskrona har en stilig byggnad till som ni inte får se nu. Det är Citadellet som också är så stort att jag måste ta flera bilder för att få med allt.(Ny kamera alltså). Vill man gå in i Citadellet när det är visningar där, vänder man sig till mannen i kuren du ser på denna bild, detta för att köpa en entrébiljett till begivenheterna där inne.

Denne vaktmästare har suttit här alltsedan Citadellet byggdes, vilket framgår av hans patina. Trogna medarbetare är värdefulla!

Som ni ser av nästa bild gillar folk i Landskrona att cykla. Sådan här glada cyklister översvämmar stan och de får ju i alla fall plats på en bild i min kamera.

Det trevliga med cyklisterna i Landskrona är att alla har tävlingscyklar, alltså cyklar med "bockhornsstyre" och smala däck (slicks, har jag lär av Janne). Det ger dem tillåtelse att aldrig cykla på cykelbanor utan de får köra mitt i gatan, vilket de är väldigt nöjda med.

Landskrona har flera väldigt fina och välskötta koloniområden. Om jag minns rätt är det sju stycken olika. När ni åker till Landskrona nästa gång så passa på att besöka dessa områden. Här är en bild.

Staden har placerat ut en hel del statyer och installationer i parkerna. De två som jag visar här finns alldeles utanför Konsthallen. Den första är en bild på en Landskronadam, sådan som cyklisterna i stan vill att damerna skall se ut. Men detta utseende stämmer inte in på alla damer jag sett.

Efter mitt besök där senast gjorde jag en skrivelse till styret i Landskrona om att de skulle skaffa lite mera bekväma parkbänkar. Den här typen av installationer kan ju inte locka så många besökare:

När jag tröttnat på installationer, gick jag ner till stranden för att se om jag kunde få se en skymt av ön Ven. Och se - det kunde jag, bortom alla fåglar som trängdes på stenbarriären.

Så; Varför inte Landskrona och Varför inga argument från kyrkliga ledare?

Kan detta vara sant??

Den här gången kommer det bilder som inte är vackra. Jag har länge tvekat huruvida jag skall använda dem. Men till slut fick jag mod att visa upp dem.

De första bilderna är tagna vid en förfallen handelsträdgård. Det blir inga kommentarer i text till bilderna.

Nu kommer det några bilder från en f.d. porrklubb.........också utan kommentarer.

Det märkvärdiga med dessa bilder är att:  DET HANDLAR OM SAMMA PLATS.
Först förfallen handelsträdgård och sedan porrklubb. Bilderna är tagna i februari månad.

Bara för att lätta upp stämningen något, skall ni få en bild på en hjort. Bilden är tagen i hägn, men hjorten är fin.