onsdag 8 oktober 2014
Utan motto.
Bannerbilden/Den bild ni ser först, är en bild av Örups slott. Det tog en bra stund att promenera fram till slottet för att ta bilder. Där var flera skyltar och en stadig grind som vi fick passera gående. Men det blev ändå en slottsbild till i samlingen.
---------------------------------------------------------------------
I veckoslutet som just passerat var det premiär för visning av äppeltavlan i Kivik. Vi brukar inte köra dit förrän helgen efter premiären då det brukar vara massor med besökare där premiärhelgen. Så här ser tavlan ut. Det går att med behållning se den även kommande veckoslut. Sedan börjar äpplena att skrumpna.
Som tur var fick jag en bild när det inte stod en massa människor framför tavlan. Tittar du noga och har en väl vässad penna kan du pricka av hur många äpplen tavlan är gjord av.
Du kan även räkna spikarna som sitter fast i överkant på tavlan. Varför sitter det spikar just där? Kan det vara för att jag inte skall få några fåglar att fotografera? Illasinnat!
Det finns munkar i Kivik också. Det var nytt för i år. De ser ut så här och kostar 15.- per styck.
På väg från parkeringen fram till äppeltavlan tog jag denna bild:
HAVET DÖR! är textat på vågbrytaren ut mot Östersjön. På den lilla gula skylten längst ner till vänster i bilden, står det: "Hjälp oss rädda dig". Den texten avser inte att rädda mig undan havet just i dag. Men jag frågar mig om räddningsinsatserna för havet är tillräckliga? Är det inte samma syndrom som med räddningsinsatser gentemot Ebola-smittan? Vi vet alla att något måste göras, men vem vet vilka insatser som fordras och vem kan/skall administrera insatserna? Vem HAR ansvaret - och vem TAR ansvaret?
Tillknusad av döende hav och döende människor undrar jag för mig själv om jag skall kunna ha hopp om en framtid för världen?
-------------------------------------------------------------------
Jag byter fokus!
Det är viktigt att kunna skifta fokus för att hålla humöret uppe. Samtidigt måste jag erkänna att själv gör jag precis på samma sätt som de flesta människorna; "Jag kan inte göra något" - det är alltid
någon annan som skall göra....... nånannannism???
-----------------------------------------------------------------------
Fokus blir nu på - just det - fåglar.
Häromdagen såg jag en mamma Storskarv som försökte lära sin unge att dyka. Det såg ut så här. Mamman står baktill.
Alla mammor vet ju att just så här brukar det se ut. Försöket gick sisådär, enligt mig.
En stund senare fick jag se att ungen försökte dyka på egen hand......
Han hade inte lyssnat ett dugg. Han hoppade med rumpan före. Så skall det väl inte gå till?
Har ni sett en startmedveten Skrattmås? Den här tar jobbet på stort allvar. Titta på honom!
Det finns nog hopp om framtiden i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej svejs igen!
SvaraRaderaLite smått och gott som man kan filosofera över. Trevligt!
Kram Majsan