Höst i Kivik

Bland det första man ser när man kommer till äppelarrangemanget är hela pall-häckar fulla med juläpplen.

Det första veckoslutet i oktober brukar vi köra till Kivik för att titta på äppeltavlan. Samtidigt köper vi frukt så det räcker den närmaste tiden. Här kan du se äppeltavlan av 2011. Motivet är, som vi hoppas syns på bilden, fruktträd i ett landskapsmotiv. Allt tillverkat av äpplen.

Det var ovanligt mycket folk där.  Denna helgen brukar de flesta redan ha varit här, men inte i år. Det var mängder med människor. Det föreföll dessutom som om kommunen ordnat extra aktiviteter. Där fanns bl.a. veteranfordon uppställda och en lokal föredragshållare höll tal från en låda. Hon hade ingen mick, så henne kunde vi inte höra något av.

Inte nog med att det var mycket människor, det blev dimma också. Visserligen hade vi delvis dimma på vägen till Kivik, men nu kom det ändå mera rullande.

Äpplen i massor är ju trevliga fotoobjekt.

Det är en fördel ur fotosynpunkt om man kan hitta en bra bildvinkel. Denna vy är ganska intressant. Det ser ut som om det är en väldig massa äpplen och det är det också - 35.000 st. Varje äpple är fastsatt med en spik.

Inte nog med att de kan tillverka äpplen i Kivik. De kan göra tavlor också.

                                                                                      

         

     

Det fanns också en tavla med päron som var snygg. Den var tyvärr inte till salu. Annars skulle vi ha lagt ett bud. Den ägdes privat av Herr Äppelfabrikören Direktör K.Ivik.


Kivik är absolut värt ett besök och inte bara i äppeltider. Det är en mysig plats alla tider på året. Man kan köpa fisk i alla former. Det finns två bra fiskaffärer. Man kan fika  eller äta på något som ser ut som en uteservering men som trots det har fullständiga rättigheter.

Kvällsljus

Kvällsljus på vägen från Eslöv:

På väg hem från Eslöv en kväll i slutet av september, var det alldeles vindstilla då solen gick ner. Det hade varit dimma tidigare på dagen och det låg ett dis tillsammans med ljuset. Det är Virke kyrka som avtecknar sig.

När jag kom fram till Kyrkan var det ett lika fint ljus som syntes där.Jag fick några bilder på Virke kyrka. Kyrkor tillhör inte de vanligaste motiven.

 

För att kunna trimma mina rutiner lägger jag upp flera bilder. Om de ger en reaktion i form av om mottagningen fungerar bra hos er, är jag tacksam.

Översta bildens motiv slog mig när jag så hästen och traktorn bredvid varandra. Den arbetslösa hästa-pållen bredvid det moderna jordbruket.

 Denna bild är helt enkelt några sjöfåglar som jag tyckte utgjorde en komplettering till den lilla fiskebåten som gungade ganska friskt. Bilden är från Vikhög.

 Den maffiga traktorn ställde jag mig i vägen för utanför Löddesborgs slott. Den är ganska anorlunda jämfört med den Farmall M som jag körde som grabb. Som gammal traktorförare hälsar jag med uppsträckt hand när traktorn passerar. Hälsningen besvarades naturligtvis - oss traktorförare emellan.

I fredags var det underbart fotoväder. En utflykt till Söderåsens Nationalpark passade bra då det var lite dimma i luften. Det här är en mamma med två barn som jag tyckte gjorde sig bra i det dimljus som strålade ner genom träden. Gruppen utgör ju bara ett komplement i bilden.

 Uppe på Kopparhatten växte denna svampkoloni. Jag fick lägga mig platt på marken för att försöka få lite perspektiv underifrån. Ganska effektfullt.

Detta är en Småskrake som jag träffade på i Salviken under förra veckan. Avstånd ca 15 m. För att bli av med mig dök den snart.

Texten har inte kommit precis där jag ville men övning kanske ger färdighet. Det är roligt att leva för då får man se hur det går.

Bilden är från Söderåsens nationalpark och är tagen i fredags. Det var fint väder och något dimmigt vilket ger en viss rökighet i bilden. Det tycker jag bara förhöjer intrycket. Min följeslagare skymtar i högra delen av bilden. Inget fika med denna gång utan kaffe fanns i restaurangen.

SPARVHÖK

Samma vecka som jag fotade Ormvråken och Tornfalken kom denna Sparvhök in i kameran. Den kom flygande lågt längs strandkanten när jag var vid Salviken. Den satte sig helt fredligt 15-18 m från mig på en hög med tång och kollade vad jag höll på med. Jag gav den full uppmärksamhet och fick några bra bilder här också. Det är ju inte varje vecka jag får tre bra bilder på "rovisar".

Detta är en Tornfalk som jag träffade på samma vecka som den tidigare bilden på Ormvråken. Tornfalken satt också nära Barsebäcksverket. Det rör sig mycket rovfåglar där omkring. Man ser dem ganska ofta men att få dem på bild är inte lika lätt. Jag är nöjd med bilden och jag har flera, ´men denna är den bästa.

Jag gör ett litet ytterligare försök med min blogg.Kanske kan jag lägga in bilder och göra lite kommentarer kring varje bild. Detta är en Ormvråk som jag råkade på en dag med gasnka hårda vindar. Det var nära Barsebäcksverket. Den satt på marken - den flög upp och ryttlade i den starka vinden - den flög ner på marken  - upp igen osv. Rätt som det var satte den sig på en stängselstolpe, kanske 12-15 m från mig där jag satt i bilen med sidorutan nere. Jag fick några ganska bra bilder. Tornfalkar är väldigt skygga för kameror. Jag tror att detta var en ungfågel. Kul ändå.

Två ärr på min överläpp

Det första ärret märker man inte så mycket av. Det har kommit dit för att en lite äldre kille kastade sten på mig när vi lekte och jag hånade stenkastaren. Jag var i 7-årsåldern och fick mitt straff direkt (såret/ärret). Mina föräldrar tyckte inte att det var något att sy, så det fick läka av sig själv. Jag kan inte säga att det ärret haft någon egentlig betydelse för mig och mitt utseende under resten av livet - men - stenkastningen medförde att jag fick en negativ inställning till stekastaren och den har funnits sedan dess. En stenkastning föranlett av hån, blev ett ärr. En kastad sten innebar en försämrad relation för lång tid. Båda personerna blev drabbade. Blev hånaren drabbad mer än kastaren? Det kanske var rättvist.

Det andra ärret uppkom när jag som en 6-åring med ambitioner, hittade/knyckte en pilsnerflaska som innehöll svavelsyra. Flaskan var försedd med en ordentligt fastsatt kork, varför jag inte förmådde öppna korken. En lösning på detta måste jag hitta. Bakom smedjan stod en elstolpe i marken. Den var fastkilad med stenar, varav en hade den rätta spetsigheten. Jag försökte knacka av halsen på flaskan. Då stänkte svavelsyra upp i mitt ansikte. Det frätte och jag kutade snabbt gråtande hem. Min förståndiga mor tvättade mig med kallt vatten, vilket nog räddade mitt ansikte till eftervärlden, för jag hade fått stänk av syran på flera ställe i ansiktet. Jag vågade inte just då, tala om bakgrunden för henne. Ett märkbart ärr blev det. Summering av funderingar kring det andra ärret:

Korkar skall sitta ordentligt fast i flaskor med svavelsyra.
Effekter av starka ambitioner kan bli helt fel.
Jag har aldrig varit förtjust i pilsner; det har smak av svavelsyra.
Förståndiga mammor är värdefulla.
Rakning försvåras av ärrbildningar i ansiktet.
Ett bra ärr i ansiktet förstärker dock utsendets karaktär.