Några bilder bara

STARTBILDEN är Bosjökloster i vintersol. Namnet syns lite dåligt i bildens text.

--------------------------------------------------

Den här gången blir det lite bilder från olika tillfällen.

Den första är ett arrangemang för en trädgårdsfest. Det ser trevligt ut med den bordsduken. Vilket ovanligt kalas det skulle ha blivit. Jag skulle ha velat vara med.

Nästa bild visar en lite svårfångad filur. Men både du och jag vet ju att bara man strör lite salt på stjärten på den så sitter den absolut stilla tills man fått sin bild. Busenkelt!

Nästa person att bli fotograferad får man locka med nötter för att den skall vara samarbetsvillig. Hasselnötter, helst knäckta, är ett osvikligt medel att få den att placera sig på en lämpligt risig gren för att det skall bli bra. Har du någonsin sett en svart ekorre tidigare?

På hösten när sommarhusen är obebodda och jag lite närgånget kan titta in i fönster där det inte bor någon just då, kan man få se saker som är underbart vackra. Bilden är tagen genom ett fönster och tillbringaren står i ett fönster på motsatta sidan av huset. Titta här:

---------------------------------------------------------

För att du som fågelälskare inte skall tycka att mina bilder är för enkelspåriga, får nu här bild på ett par Skäggdoppingar som faktiskt ligger i fejd med en Sothöna utanför bild. Jag visar inte någon fejd för det tycker jag det finns för mycket av i andra medier. Doppingarna har inte kammat sig sedan i morse.

Nästa bild föreställer Mandarinänder. Det är ett par som jag har i badkaret för att jag skall få möjlighet att fotografera dem på nära håll. De är väl fina..... Det är mina badankor.

Nästa besökare är en vanlig Gräsand. Vanlig och vanlig.... Den är precis som ditt och mitt samvete - kritvitt! Hur andra har det med samvetet bryr vi oss väl inte om, i vart fall inte just nu.

För lite sedan körde jag förbi en gård som hade en ladugårdsbyggnad som till största delen var byggd av gamla kvarnstenar. Fantastiskt! först bygger man en kvarn, sedan bryter man loss kvarnstenar och maler med dem i 90 år. Sedan bygger man en ladugårdsbyggnad av de väl använda kvarnstenarna. Så måste man ju köpa kor att ha i ladugården. Tala om att göra det enkelt för sig.

Nu kommer dagens sista bild där jag tycker motivet är välkomponerat. Det är inte många av oss som skulle ha kommit på tanken att göra ett arrangemang som detta. Var finns den personen som åstadkommit denna skapelse? Gissa får jag höra?

Utan motto.

Bannerbilden/Den bild ni ser först, är en bild av Örups slott. Det tog en bra stund att promenera fram till slottet för att ta bilder. Där var flera skyltar och en stadig grind som vi fick passera gående. Men det blev ändå en slottsbild till i samlingen.

---------------------------------------------------------------------

I veckoslutet som just passerat var det premiär för visning av äppeltavlan i Kivik. Vi brukar inte köra dit förrän helgen efter premiären då det brukar vara massor med besökare där premiärhelgen. Så här ser tavlan ut. Det går att med behållning se den även kommande veckoslut. Sedan börjar äpplena att skrumpna.

Som tur var fick jag en bild när det inte stod en massa människor framför tavlan. Tittar du noga och har en väl vässad penna kan du pricka av hur många äpplen tavlan är gjord av.

 Du kan även räkna spikarna som sitter fast i överkant på tavlan. Varför sitter det spikar just där? Kan det vara för att jag inte skall få några fåglar att fotografera? Illasinnat!

Det finns munkar i Kivik också. Det var nytt för i år. De ser ut så här och kostar 15.- per styck.

På väg från parkeringen fram till äppeltavlan tog jag denna bild:

HAVET DÖR! är textat på vågbrytaren ut mot Östersjön. På den lilla gula skylten längst ner till vänster i bilden, står det: "Hjälp oss rädda dig". Den texten avser inte att rädda mig undan havet just i dag. Men jag frågar mig om räddningsinsatserna för havet är tillräckliga? Är det inte samma syndrom som med räddningsinsatser gentemot Ebola-smittan? Vi vet alla att något måste göras, men vem vet vilka insatser som fordras och vem kan/skall administrera insatserna? Vem HAR ansvaret - och vem TAR ansvaret?

Tillknusad av döende hav och döende människor undrar jag för mig själv om jag skall kunna ha hopp om en framtid för världen?

-------------------------------------------------------------------

Jag byter fokus!

Det är viktigt att kunna skifta fokus för att hålla humöret uppe. Samtidigt måste jag erkänna att själv gör jag precis på samma sätt som de flesta människorna; "Jag kan inte göra något" - det är alltid
någon annan som skall göra.......      nånannannism???
-----------------------------------------------------------------------

Fokus blir nu på - just det - fåglar.

Häromdagen såg jag en mamma Storskarv som försökte lära sin unge att dyka. Det såg ut så här. Mamman står baktill.

Alla mammor vet ju att just så här brukar det se ut. Försöket gick sisådär, enligt mig.

En stund senare fick jag se att ungen försökte dyka på egen hand......

Han hade inte lyssnat ett dugg. Han hoppade med rumpan före. Så skall det väl inte gå till?

Har ni sett en startmedveten Skrattmås? Den här tar jobbet på stort allvar. Titta på honom!

Det finns nog hopp om framtiden i alla fall.

Fantasier bakom grinden.

Här står jag bakom grinden och tittat ut över min framtid. Läget är inte det bästa. Grinden är stängd och jag når inte upp för att öppna. Jag kommer inte UT.

Jag kan bara vänta i kön med kompisarna. Jag gör ett utbrytningsförsök, men......

Vuxna fröken rycker mig i jackan och kompisarna tittar på.

Jag har sett hur de grabbar som är nästan stora, målar fina bilder på tomma cementväggar på nätterna. Det skall jag också göra. Jag köper sprejburkar med färg och gör snygga bilder. Det är nog förbjudet, men det blir fint och ingen rycker mig i jackan när jag håller på att måla.

När jag blir riktigt stor, då skall jag bli som karlarna på granntomten. Jag skall ha en jättestor lyftkran och jag skall riva skorstenar. Så här kommer det att se ut:

Karlarna i hisskorgen flyttar jag runt skorstenen, sakta och försiktigt. Vi har fått order om att vartefter vi lossar teglet, skall det kastas ner inuti skorstenen så att vi inte skadar någon på marken. Det går fint!

Som ni ser har killarna i korgen en extra säkerhet med sele och en lina från lyftkroken till selen. Skulle något hända med korgen så faller de inte ner. Det är min personal som jobbar i korgen.

Det finns många jobb jag kan göra med en sån stor lyftkran. Jag kan hjälpa till att laga bryggor som blåst sönder och jag kan lägga båtar i vattnet i hamnen. Det finns massor med jobb.

Sen när jag blir riktigt gammal, då skall jag ha det bra. Jag kan gå ut och äta korv när jag vill.

Jag har också en kompis som jag gillar och som gillar mig också. Hemma sitter han på min axel när jag äter och så säger han:

"Du - kan vi inte ha fisk till middag i stället för korv"?