DIMMA

I morse var det tjock dimma när jag tittade ut. Sakta ljusnade det lite så att jag kunde ge mig ut. Träden verkar spöklika. Tittar man på dem så känns en mystisk stämning smyga sig på.

Den här bilden ovanför är inte bra. Jag försöker bara få er med in i den dimmiga stämningen.

Det finns ändå människor som är på väg någonstans - skolan kanske?

Vart jag tittar ser jag spännande uppslag till motiv. Men ljuset i det dimmiga är inte så enkelt att få att samspela. Det ligger spindelväv i alla möjliga former på grenar och grässtrån. Lite dimmig talltopp får du här:

Det måste vara en expert på att väva spindelnät som varit framme. Hur är den hjärna konstruerad som kan få fram ett sådant mönster av trådar? Hur lång tid tar det? Är det kanske fler än en spindel som jobbat? Vilken är nyttan med en dylik konstruktion? Hur dax gjordes den? Hur länge finns den kvar? Tyvärr finns det ingen som kan svara på mina frågor. Kan man googla på frågorna? Jag känner en person som säger att alla svar finns hos Google.

Mellan två grässtrån hittar jag en expert. Hur ofta gör man det? Hon är dessutom så reserverad att hon inte svarar på tilltal. Därför är det en hon! Jag har aldrig haft framgång hos honor. Jag måste fundera på vad det kan bero på.

På den här bilden tycker jag att jag får se en betydligt större yrkesskicklighet än jag kunde se på tallen på förra bilden. Hon sitter i centrum på sin skapelse och beundrar sitt verk samtidigt som hon vill snärja någonting.

Ytterligare en cyklist far förbi. Figuren gör bilden bra i dimman. Jag kan riktigt föreställa mig hur inställd hon är på att möta alla livets framgångar. När tjejer cyklar förbi känns det en doft av vällukt när de sveper fram. Är de flera pratar de ofta glatt med varandra. Killar luktar sällan godis.

Tack, Moder Natur, för en fin morgon!

Halland är fint!

Den uppmärksamme läsaren ser att min blogg har bytt namn till Fotosofen. Namnet känns bra för mig och har uppstått i den synnerligen kreativa atmosfär som råder på och omkring köksbordet hos oss. Hoppas ni accepterar förändringen som skett ovanför era huvuden.

Vi har varit i Halland några dagar. Solen sken och allt var utmärkt. Årets första bad i saltvatten blev äntligen av. Jätteskönt. Det finns en hel del fotomotiv när man kommer till en ny plats. Här kommer ett:

Tidig morgon och lugnt hav. Klockan är ca 07. Men jag blir inte ensam länge. Det kommer en person som vittjat sina garn och nu skall rensa fångsten.

Han sätter sina blodiga fingrar i kroppen på en havsöring. Renset hamna i vattnet framför honom. Nästan genast kommer det fram krabbor och drar med sig fiskrenset till sitt eget frukostbord. Kul att se men omöjligt att fotografera, i vart fall för mig. Fiskaren heter Ulf och jag har många olika bilder på de metoder han använde för att rensa öring och makrill.

Första dagens kväll får ni ta del av här:

Alldeles för mörk tycker någon. Men det är inte det mörka du skall koncentrera dig på. Det är himlen!! Möjligen kan du betänka att utan det mörka så blev det ingen kontrast till himlen.

Nästa dag skulle vi göra en utfärd med bil. Längs vägen kommer skogens hövding och inte bara en utan två stycken. Tyvärr fick jag ingen bra bild med båda hövdingarna på tillsammans. Det syns att det är en kraftig tjur med ganska välvuxen hornkrona. Den andra tjuren var lika stor som denna och med liknande hornkrona.

Efter ca 10 minuters älgskådande körde vi vidare mot glassfabriken. Glassfabriker är väldigt populära utflyktsmål för turister. Jag har lagt in alla glassfabriker i Skandinavien på vår GPS, så att vi inte skall missa något. Följer ni den idén så glöm inte att mata in öppettider också.

Här är ett smakprov för båda ögonen:

Nästa morgon var jag tidigt uppe. Jag hade sett ett område med vindpinade tallar, delvis torkade och med ganska många år på nacken. Klockan var som vanligt ungefär sju när jag kom fram.

Ett konstverk i form av en tall. Hur gammal kan den vara? Den växer i ett hedlandskap och har formats av vinden under många karga år.

Det finns ju andra varelser som är vakna tidigt, förutom Fotosofen och diverse tallar. Här kommer ett snyggt exemplar:

Det är en citronfjäril och alla kan ju se att det är en hane. Det är ju hur tydligt som helst. Chefen som förestår mitt fjärilsdepartement, tycker att citronfjärilar med genombelysta vingar är det tjusigaste som finns. Man får vara lite bestämd när man säger till fjärilen hur den skall sätta sig på blomman för att bilden skall bli bra.

Men detta är ju samma eka som var i inledningen! Alldeles riktigt. Jag gillar platsen och båten tillsammans med den stora stenen. Den här bilden är tagen ganska sent på dagen och det blir en fin stämning i bilden.

Inte nog med det. Medan jag stod där hände något underligt - solen försvann!

Stäng dörren bakom dig!

I dag den 6 augusti är det 15 år sedan vi startade Florabageriet. Det har vi aldrig ångrat. Men det har hänt mycket sedan dess. Bland annat har jag blivit flitigare med kameran. Några bilder som utgör prov på detta, kommer här.

Jag tilltalar de här personligheterna med Mindre Guldvinge och då sitter de stilla så jag kan fotografera dem.

Jag lyssnar emellanåt till Elsie Johansson. Hon är författare och förståndig. För lite sedan hörde jag henne tala om att livet förändras:

Stäng dörren bakom dig för det som hänt dig tidigare.
Öppna dörren framåt - och
Se dig inte om bakåt.
Framtiden famnar man bäst utan ryggsäck!

Som del i den känsla som nu infinner sig hos mig, tar jag fram en Luktgräsfjäril.

Vi har numera stängt dörren till bageriet. Vi saknar inte bageriet men väl den upplevelse det innebar att baka. Vi bär ingen ryggsäck med oss därifrån.  Den nya dörr vi öppnade, slogs upp på vid gavel och vi har ännu inte sett allt som finns innanför dörren. Bland annat har jag fångat en tistelblomma. Man kan se att det finns individer som lever sina liv på blomman.

Ni får också se på livet i tistelblomman

Att få vara vanlig innebär en tröst och en trygghet.

Det skriver Marcus Birro på ett ställe.