Längs kusten av Öresund

En dagsutflykt för att kolla om det finns fåglar att se även idag. Vi kör längs Öresund och gör fem tillslag för att undersöka detta. Bilden längst upp vill bara visa hur dagen ser ut och hur kusten ser ut idag.

Finns det något att se överhuvudtaget? En av expeditionsdeltagarna tittar efter.

Vi ser en nästan alldeles svart fågel. Vi tror att det är en korsning mellan två olika typer av and, men den är vacker med sin svarta färg.

Tittar du noga kan du se att den har två extra ögon alldeles vid roten av näbben.

En snäppa blir så rädd för oss inkräktare att den gömmer huvudet i vattnet.

Finns det flera fåglar att skåda åt det här hållet?

Jo, jag tycker jag ser en.........Är det inte en Storspov så här sent på året.......

Och där är en ung Skrattmås som speglar sig fint i vattnet.

Om inte vattnet hade varit så spegelliknande hade bilden inte blivit lika bra.

Jag kollar vidare här borta om jag får se något annat.

Jo där är en Gräsand. Och har du sett?? Den har inga tänder. Hur kan den då tugga maten?

När man vandrar i strandkanten kan man få se en del vackra detaljer. Skal av mussla och avtryck av fågelfötter......

Där är ju en gräsand och den är alldeles vit. Den tvättar sig nog med Surf?

När jag för ett ögonblick tittar in mot land så sitter där en Kaja. Den är så snygg att den får vara med bland sjöfåglarna.

När jag vänder blicken mot havet så sitter där en Silltrut på en sten. Vinden gör att fjäderdräkten blir uppburrad, bara för att det skall bli en fin bild.

Jag ser att det finns vilda fyrbenta djur här också. Här är ett spåravtryck av en räv som gått här. Den är ovanligt stor för sin art. Foten är stor som min handflata ungefär. Den räven är nog inte att leka med!

I en liten göl har några andungar glömt sig kvar. Hur skall det gå för dem, frågar jag mig, när det är så här sent på året?

Här får du en bild på ett par väldigt vackra fåglar. Det är Gravänder. De är skygga och inte lätta att komma nära.

Det blir en bild på en annan av deltagarna i dagens expedition. Hans enda uppdrag är att bära på den tunga utrustningen. Vill han inte det får han inte följa med på expeditionerna. Han får också vara med oss ledare när vi tar paus och dricker kaffe och äter smörgås. Egentligen skulle han visas på en liten bild bara för att visa vilken skillnad det är på folk och folk.

I strandkanten går det en individ och speglar sig i vattnet. Det är en Tofsvipa.

Långt om länge kommer vi äntligen fram till den plats där vi skall få kaffe. Utsikten i motljus ser ut så här.

Efter kaffet kör vi hem igen. Men bara för att du hängt med så här långt så får du ett par bonusbilder.
Båda är tagna på min kolonilott. Håll till godo!

Hej så länge!

Söndag hos kustfiskaren

Ett blått vatten får fungera som ingress till de följande bilderna. Solen sken vänligt och vi ville ha lite kontakt med havet denna fina dag.

Ganska snart såg vi att det fanns aktivitet i gång, trots att det var söndag. Det var heller ingen tvekan om att det var en kustfiskare som tidigare denna morgon hade hämtat sitt nät och där fått en fångst på 250 kg sill.

Han hade redan rensat nätet och sillen ligger i sin låda.

Han är i full gång med att rensa sillen för hand.  Den rensade och urtagna sillen ser ut så här. Den skall frysas in, svarar han på min fråga om vad som skall göras med fångsten.

Handarbetet pågår och blir föremål för kamerans intresse.

Det går att få en närbild också.

Renset lägger han i en fisklåda för att användas till, vadå?

På kajkanten står första frukosten uppställd. Fisket börjar tidigt, solen skiner och fångsten blev god.

När en fotograf som jag dyker upp, tycker pappa gammelfiskaren att "bordet" behöver dukas av och disken diskas. Han tar på sig det uppdraget.

Vad tyckte du att renset skulle användas till? Allt av naturens gåvor tas tillvara på bästa sätt. Kaos uppstår i kolonin av trutar som också får frukost en söndagsmorgon som denna. Finns det något som tillnärmelsevis är lika uppskattat som sillrens?

Jag fick till en närbild här.

Rensningsproceduren är så avslutat och det blir ett par bilder av den lokala miljön.

Hej så länge.

In i dimman!

Varje morgon

när jag har ryktat, kammat och mjölkat Rosamunda som du ser här på bilden och jag har tur, får jag ge mig ut för att hämta hem dimmiga bilder från omgivningarna runt min kolonilott. Jag gillar dimma för den ger fina effekter, som jag inte lyckats hitta i något redigeringsprogram.

Här en bild att starta med som förutom dimma har strömmande vatten och begynnande höstfärger.

Längre bort finns det strömmande vatten och sådant är alltid trevligt.

Det är tidigt på morgonen och ljuset har ännu inte fått någon styrka. Svagt ljus och dimma samarbetar.

Bakom nästa krok av stigen träffar jag på en överraskning. Klockan är ju inte mycket, men det är andra som är vakna också.

Den fiskande mannen hör mig inte för det brusar från forsen strax bredvid.

Ovanför backen en bit längre bort blir jag observerad. Vad vill du här så här dags? tycks de säga.

Jag fortsätter att söka dimmiga bilder.

Solen håller på att arbeta sig upp. Kommer jag att hinna med det jag tänkt innan solen står för högt?

I de här byggnaderna har det tillverkats krut för mycket länge sedan. Därav har huset fått sitt namn.



Solitära träd utgör alltid en lockelse för mig.

Träd i ordnade rader är också trevliga. Titta här bara.

Det kan möjligen gå att gissa sig till i vilken del av landet jag rör mig.


Träd går att ordna i andra ordningar också.

Det finns personer som inte får lov att bo på kolonilott som jag gör. De bor så här i stället.

Jag måste säga att det ser trevligt ut med en kerub mitt i dammen framför huset. Jag skall fundera på om jag inte kan göra något liknande framför min stuga.

-----------------------------------------------------------------------------

Ett höstligt Dalsland.

Ett besök i det vackra Dalsland är aldrig fel. Beslut om detta var taget och cirka 40 mils bilresa avverkades. Vid framkomsten återstod inte mycket av dagen men det blev i alla fall några exponeringar av en färgstark kvällshimmel.

 Klockan var ungefär halv nio.  Man kan skymta staketet som avgränsar husets tomt i nederkant på  bilden. Bilden av den rodnande himlen motsvarar den stämning vi gärna ville mötas av vid ankomsten.

Som tur var var det dimma påföljande morgon. Jag gillar dimma. Det blir många fantastiska ljus i dimmor. Dessa stämningar uppkommer bara under femton till tjugo minuter, sedan har skådespelet försvunnit. På de första två bilderna har jag ställt upp fotostativet för att skapa lite mera innehåll i bilderna. Mina fotspår i daggens syns tydligt. Hur ofta ser jag mina egna fotspår i daggen? Nästa bild har ett lite närmare perspektiv.

I bildens bakkant syns sjön Ånimmen. Klockan är ungefär 06.30

De nu kommande tre bilderna är olika stadier av en dimmig morgon, som jag gärna vill se dem.

Motljusbilder kan vara lite svåra men jag försöker utnyttja naturlig skugga via en björk.

En och annan spindel har varit i gång under natten. Vad kan den lyckas fånga förutom mitt synintryck?

Nu har solen kommit så högt att morgonens dimmiga mystik har försvunnit. Frukosten är avklarad och vi har ställt in oss på att hämta hem en del av det du ser på nästa bild.

Just det! Kantareller som vi inte ser så mycket av, vi som inte bor i svampmarker. Vädret är fint. Vi får köra en bit för att komma till de platser där vi plockade svamp förr om åren.

Färden skall gå längs en ganska slingrig grusväg. Innan vi hinner starta, passerar det ett stort tungt arbetsfordon. Det är lika bra den få köra före oss.

Efter någon mil får vi se den på nytt.

Vägen är effektivt blockerad. Jag bara konstaterar att det inte går att komma förbi. Men vad håller han på med? Jag sitter och tittar på en stund. Den stora kranen har till och med en hydrauliskt driven såg som sitter längs ute på armen, ihop med den gripande skopan.

Ett träd har fallit över vägen och chauffören dels sågar av stammen och dels lyfter bort materialet från vägen och lägger in det i skogen.

På min fråga om ja får fotografera honom, blir svaret; javisst!

Så här såg han ut. Eftersom vägen ändå är blockerad i båda riktningar, kan vi i lugn och ro språkas vid lite om hans imponerande fordon. Han driver en kontraktsbunden verksamhet för PEAB och Vägverket. Ett sådant här fordon kostar, gissar jag, minst två miljoner? Nej, fem miljoner, svarar han. Jag har tre stycken sådana här. Jag blev klart imponerad! Vilken verksamhet mitt i Dalsland!

Så här ser manöverpanelen ut.

När hans jobb var klart släppte han förbi  mig och lite längre fram stannade jag för att ta en bild på ekipaget när det kom. Ni som känner till Dalsland ser naturligtvis direkt att bilden är tagen vid nya bron vid slussen vid Strömmen.

Chauffören vinkar och jag få en bild från sidan. Någon form av romantik  kör runt på de dalsländska vägarna.

Vi kör vidare och får ett par fina bilder över en nejd som säkert Herr L. känner igen. Även dessa bilder har dimma i kompositionen.

Men det är inte alla bilder som är vackra. Man ser mycket när man kör på mindre vägar. De som bott i det här huset har gått okända öden till mötes.

Däremot tycker jag att den här byggnaden nedan har något tilltalande över sig. Ett gammalt hus som varit med länge och som gjort tjänst hos sina ägare under många år.

Vi närmar oss svampmarkerna. På vägen dit passerar vi denna lilla fors.

Jag klickar på "extra stor" för att forsen skall bli större. Det hjälpte inte mycket men forsen utgör ett trevligt inslag under promenaden.

Själva svampplockningen är inte så lätt att få bilder ifrån som säger något. Det blir en bild på lite mystiskt spunnen spindelväv i terrängen.

När vi åter kommit till det tillfälliga hemmet var det rensning som såg ut så här:

Kvällen sänker sig över trakten och jag går upp till Bergssjön för att se om där kan bli några bilder i samband med solnedgången. Förutsättningarna är inte de allra bästa beträffande ljuset, men några exponeringar blir det.

Berget i bakgrunden heter Sörknatten. Där går vandringsled över berget och berget har även varit med vid filinspelning av Ronja Rövardotter. Konstnären Otto Hesselbom har målat vy över Sörknatten och sjön Ånimmen. Tavlan "Vårt land" hänger på Nationalmuseum.

Jag kan inte måla som Otto Hesselbom men jag kan förmedla kvällsljus över Bergssjön.

Det fågelliv som brukar finnas under högsäsong är helt tyst. Det finns en och annan Trana och Storlom men skogarna och vattnen är tysta. Jag fick en bild på en Storlom som inte ville komma nära.

Tystnaden och naturen ger dragkraft åt varandra. Det är tyst i skogen och det är skööönt.

På vägen hem kommer jag förbi en skogsäng. Mörkret sänker sig, ängen är omgiven av träd och älvorna dansar säkert på ängen fast jag inte kan se det.

Nästa morgon är det åter dimma. Det blir ytterligare tre bilder på dessa stämningar.

Besöket i Dalsland är slut för denna gång. Så här ser stugan ut när vi skiljs åt. 

Vi ses nog igen.