Jeremias.

Jeremias i Tröstlösa

levde och bodde hela sitt liv i Örebro.

Jag hittade en dikt av honom som jag återger här.

 Den är skapad under en helt annan tid än den vi lever i nu.

Dikten har ändå en beskrivning av hur många av oss 

upplever dagens verklighet.

OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO

Se döden, se döden med mausergevär,

och skarpa patroner i bältet han bär,

 han ligger på lur bakom stenar och snår

vid vägen där människoströmmen går.

Vi skratta och gråta, vi kyssas och slåss,

vi minnas och glömma att han lurar på oss.

Han skjuter i högen, han kan precision,

han kornar ej länge eller spar sin patron.

Han skjuter på håll, ty långt går hans blick,

den tomma och mörka, och jämt är det prick.

Vid början av vägen, vid slutet också,

bredvid mig och fjärran, där stupa de då.

Ibland är det snabbeld, ibland spridda skott

men tro ej han upphör, han laddar ju blott.

Gå på! kanske hinner du smyga förbi.

Han hittar dig sedan! Ingen går fri.

Hur fort du än går, hur du hejdar din gång,

den visslande kulan dig når i ett språng.

Ej hjälper dig harnesk, ej skölden ger tröst,

ej stupar du förr om du blottar ditt bröst.

I natt och i mörker, i dagsljus och sol,

i tidiga timmar, då hanen gol,

i lustiga lag och på drömmarnas stig

han siktar och skjuter. Ej han bommar på dig.

OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO

Här sitter (tror jag) Jeremias 
dotter, dotter, dotter
i blåsten ute på hamnpiren,
lugnt begrundande allt hon ser i
den fantastiska miljö hon
befinner sig.

Tittar hon in mot land, ser hon vidsträckta slätter
med jordbruksmark.
Inget hindrar blicken.

Tittar hon ut över havet, ser hon vidsträckt vatten.
Inget hindrar blicken.

Tittar hon bakom kraftverket, står där på rad med
tio stycken Gråhägrar
och väntar att vinden skall lägga sig.

Vackra Knölsvanar passerar
på väg vart?

En ung Skrattmås söker något att äta
i vågorna som slår mot stranden.

En redan våt hane Gräsand
jobbar på samma tema.

Nu blir han ändå våtare.

Lite vågskvalp stör inte Svanen.

Bilden är tagen den 5 februari,
långt före det att Ejdrar skall vara här.

Gudingen simmade tillsammans med
en hona Vigg.
Under den timma jag stod där
följde de varandra hela tiden.

En ung fiskare letar efter rätt agn i sitt 
förråd.

Bottnen är stening.
Hon har med sig en käpp
för stadgans skull.

Inte törs jag ge mig ut i detta vädret!

Kvällsmolnen samlas över 
Köpenhamn.

Hej så länge.

 

Att flyga.

 

Följ med på en flygtur.

Nu har jag klättrat upp på den höjd
från vilken jag skall starta min flygtur.

När jag har fått luft under vingarna
kan jag se allt.

Jag kan vara en Koltrast
som äter röda bär.

Utsikten över Barsebäcks mosse
är lika fin som den brukar vara.

En tur ut till detta okända fartyg
för att ta reda på var ifrån
det kommer och vart det skall.

En del små fiskebåtar ligger inne i hamnen.
Känner jag igen dem?
Är där någon ny? Vilka bokstäver
står det i fören?

Storskarvarna har redan börjat samla
material till sina bon.

En mellanlandning ute på piren
sker mest av gammal vana.

I vattnet ligger det något som ser mjukt ut.
Är det en kattand?
Nej det är en ung hona Snatterand.

Jag slår till på en lämplig sten för att fjädra mig lite.

En Storskarv som går på lina.
Det ser jag inte varje dag.

Här kommer det ett spjut flygande.
Varför dyker inte dessa fåglar efter fisk från luften med en sådan kropp?
De simmar och dyker från ytan.

På min flygtur kan jag begeistras av 
de vackra brottsjöarna.

Bjärreds långa brygga har redan
hissat upp kvällsgardinen.

Nu sänks stämningen från föregående bild
till att bli mera allvarsam.

Jag gör två känslofyllda nerslag hos
Björn Lindeblad
och
Dolly Parton.

Björn har till mig och många många andra förmedlat sin
djupt allvarliga och känslosamma levnadsberättelse.

Dolly
har med sin musik skapat starka känslosvall som inte riktigt
låter sig analyseras men som man blir starkt berörd av.

Jag gillar att Sydsvenskan den 1 februari skrev om dessa båda.

Nu har jag kommit tillbaka till min utgångspunkt.
Tänk så mycket det finns att flyga till och titta på.

Egentligen är det bara min fantasi som ofta bromsar mig.

Hej så länge.