lördag 19 februari 2022

Jeremias.



Jeremias i Tröstlösa

levde och bodde hela sitt liv i Örebro.

Jag hittade en dikt av honom som jag återger här.

 Den är skapad under en helt annan tid än den vi lever i nu.

Dikten har ändå en beskrivning av hur många av oss 

upplever dagens verklighet.


OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO


Se döden, se döden med mausergevär,

och skarpa patroner i bältet han bär,

 han ligger på lur bakom stenar och snår

vid vägen där människoströmmen går.


Vi skratta och gråta, vi kyssas och slåss,

vi minnas och glömma att han lurar på oss.

Han skjuter i högen, han kan precision,

han kornar ej länge eller spar sin patron.


Han skjuter på håll, ty långt går hans blick,

den tomma och mörka, och jämt är det prick.

Vid början av vägen, vid slutet också,

bredvid mig och fjärran, där stupa de då.


Ibland är det snabbeld, ibland spridda skott

men tro ej han upphör, han laddar ju blott.

Gå på! kanske hinner du smyga förbi.

Han hittar dig sedan! Ingen går fri.


Hur fort du än går, hur du hejdar din gång,

den visslande kulan dig når i ett språng.

Ej hjälper dig harnesk, ej skölden ger tröst,

ej stupar du förr om du blottar ditt bröst.


I natt och i mörker, i dagsljus och sol,

i tidiga timmar, då hanen gol,

i lustiga lag och på drömmarnas stig

han siktar och skjuter. Ej han bommar på dig.


OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO




Här sitter (tror jag) Jeremias 
dotter, dotter, dotter
i blåsten ute på hamnpiren,
lugnt begrundande allt hon ser i
den fantastiska miljö hon
befinner sig.



Tittar hon in mot land, ser hon vidsträckta slätter
med jordbruksmark.
Inget hindrar blicken.



Tittar hon ut över havet, ser hon vidsträckt vatten.
Inget hindrar blicken.



Tittar hon bakom kraftverket, står där på rad med
tio stycken Gråhägrar
och väntar att vinden skall lägga sig.



Vackra Knölsvanar passerar
på väg vart?



En ung Skrattmås söker något att äta
i vågorna som slår mot stranden.



En redan våt hane Gräsand
jobbar på samma tema.




Nu blir han ändå våtare.




Lite vågskvalp stör inte Svanen.






Bilden är tagen den 5 februari,
långt före det att Ejdrar skall vara här.






Gudingen simmade tillsammans med
en hona Vigg.
Under den timma jag stod där
följde de varandra hela tiden.




En ung fiskare letar efter rätt agn i sitt 
förråd.




Bottnen är stening.
Hon har med sig en käpp
för stadgans skull.










Inte törs jag ge mig ut i detta vädret!



Kvällsmolnen samlas över 
Köpenhamn.



Hej så länge.



 

3 kommentarer:

  1. Nytt grepp med dikten av Jeremias i Tröstlösa...
    Manar till efterföljning av andra bortglömda diktare eller?

    SvaraRadera
  2. Min tanke är inte att ta in dikter eller diktare. Jag vill försöka få något uttryck med när jag gör inlägg i bloggen. Min fantasi sätts på prov varje gång. Det kan verka lite tungt emellanåt och det stämmer kanske med min person? Hoppas att mitt svar är någorlunda tydligt. Tack för kommentaren!

    SvaraRadera
  3. Hej bilden på den lille fiskaren gillade jag den var inte dum med fiskaren som inte vile ut och fisk i snål blåsten Snyggt Gillis

    SvaraRadera