lördag 31 december 2016

Mitt i nturen.


2016 12 31


Du som brukar titta på Fotosofen, har nog fått en viss uppfattning om de bilder och de texter som jag lägger in i bloggen. Den rubrik som jag sätter på dagens inlägg "Mitt i naturen" är ju en titel som jag lånar från TV-programmet med samma namn.

Många är de upplevelser som jag vid vistelse i naturen fått med hjälp av kameran.  När jag tänker efter så är det tio år sedan jag började fotografera i större utsträckning än tidigare. De upplevelser jag då fått, är resultatet av den största gåva som alla människor någonsin får: Ett liv. Tack mamma, för att du födde mig! De här sista meningarna kan synas högtravande, men jag menar verkligen det jag skriver.

-------------------

En mörk och dyster dag som denna i slutet av december, skall jag visa upp en av dessa fantastiska upplevelser som jag fick uppleva tidigare i höst. Du kommer troligen inte att bli upphetsad av bilderna, men för mig var det en mäktig upplevelse och den vill jag försöka delge dig.

Av bilderna kan man se att jag inte har haft fri sikt mot motiven, ibland skymmer vissa grenar en fullgod exponering. Hade jag suttit fullt synlig hade jag aldrig fått se det jag såg. Det var två stycken Havsörnar. De satt tolv till femton meter från varandra. Den ena var mera skymd än den andra varför jag försökte koncentrera mig på en av dem. Den som var mest skymd flög iväg ganska snart. Avståndet fram till fåglarna uppskattar jag till maximum 150 meter. Jag blev väldigt förvånad när jag fick se dem, två exemplar tillsammans.

Bilderna är på sitt sätt lite enahanda och därför inte så lätta att kommentera enskild bild. 

Mitt halvvakna öga fick plötsligt syn på..........




....två havsörnar, men som jag skrev ovan, den ena var ännu mera skymd än den andra. Du kan se att det sticker fram kvistar av buskar omedelbart framför mig.




Varför är kråkfåglar så intresserade av rovfåglar? När man ser kråkor flyga nära rovfåglar, verkar det som om de är fiender. Här på bilderna kan du se att kråkorna visserligen håller sig på respektfullt avstånd men det verkar inte vara någon direkt fiendskap. När örnen flyger iväg följer kråkorna med. Varför?










Jag förstod av örnens rörelser att den skulle lyfta snart och det gjorde den.











När mitt motiv nu lämnat scenen ställde jag in mig på att bara känna mig belåten med det jag fått se. När jag vänder mig om kommer det en annan rovfågel flygande. Jag hann inte riktigt med i svängen men här flyger en Blå Kärrhök.




En bild till hann jag med innan fågeln var borta.




Spelet är över.

Mitt tidigare halvvakna öga kunde nu slutas igen.




Hej så länge.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar