Som inledning till Vinterfåglar ser du överst en säsongsaktuell bild av Silverforsen. Det är ett vackert namn på den fors vars vatten forsar på för att om några dagar ha blandat sig med vattnet i Öresund. Silverforsen ligger inte alls långt från min kolonilott, som jag skrivit om tidigare. Vid Silverforsen har det inte bara flutit mycket vatten. Där låg för många år sedan en dansbana, vilken var livligt besökt av traktens ungdomar. Det finns en låt som heter just Silverforsen och som spelas på radion lite då och då. När jag passerar forsen i kvällsmörkret och hör ljudet av det forsande vattnet, tycker jag att jag kan både se och höra hur Näcken sitter naken mitt i forsen och spelar på sin svarta fiol.
Jag berättar detta för dig bara för att du skall få en uppfattning om i vilken fantastisk miljö jag har vid min kolonilott.
När du tittar vidare nedåt i bloggen, får du också en aning om vilket fågelliv som finns i närheten av Silverforsen. Jag har tagit en del bilder nu under vintern och som jag gärna vill visa dig.
De två första bilderna är bilder av Storskarv. Det är absolut ingen vacker fågel. Däremot har den en uppsyn som drar blickarna till sig. Den är också ganska tacksam att fotografera om man kan komma den nära.
Jag visar nästa bild direkt. Ser du hur blodig den vänstra är på näbben? Vad kan den ha ätit för något?
Jag har hört talas om att människor som inte längre vill ha sina akvariefiskar släpper ut dem vid Silverforsen. På nästa bild ser du en Sothöna som har fångat en guldfisk och försöker locka en Gräsand med guldfisken. Eller kanske vill Sothönan bara triumfera inför Gräsanden. I och med att det finns guldfiskar i Silverforsen borde det inte heller vara helt omöjligt att få höra och se Näcken sitta där och spela.
Svanar är ju inte alldeles ovanliga, inte heller på denna plats. Däremot är det ovanligt att se en Knölsvan som är svettig i pannan, för det är ju i alla fall vinter.
Den här Gräsanden har jag sett flera gånger. Jag har en känsla av att han inte gillar fotografer för det verkar som om han vill skrämma mig med sitt ansiktsuttryck. Han lyckas bara nästan.
Nu följer tre bilder på en vacker fågel. Fågeln tillhör arten Rostand och det är en han och en hon. Jag är väldigt glad att den finns här vid Silverforsen för de är trevliga att ha på bild. Detta är hannen. Han kliar sig på näsan, men vem gör inte det?
På denna bilden är de båda. De verkar ha ett vänligt sätt emot varandra. De är väl fina? Honan puttar lite på hanen, lite kärleksfullt, så där.....
Paret ställer upp sig för att posera och då kommer det en vindpust och ställer till ordningen i fjäder-
dräkten.
Utanför iskanten simmar en Gråtrut. Han tycker att Roständerna får för mycket uppmärksamhet och det talar han om för mig på gråtrutska. Det är ett språk som jag bara behärskar delvis men jag kan ju läsa av ansiktsuttryck.
Nu går jag bort från vattenstänket vid forsen och smyger mig ljudlöst på lite mindre vinterfåglar. Detta är en Grönfink men det såg du ju direkt. Men ser du att det är en hanne?
Nästa bild visar den snyggaste Talgoxen i hela häradet.
En Rödhake som bröstar upp sig är ju trevligt. Därför visar jag den i bröstbild.
Nästa är en Grönsiska.
Här kom det flygande en Grönfink till. Det är en hona.
Jag måste ta med den här granna fågeln också. Ropar du "Steglits" så kommer den direkt. Den här fågeln är så snygg att den har hållits som burfågel.
Som avslutning kommer det en större och allvarligare flygare. Den har intensiva gula ögon som håller koll på dig. Det sägs bland fågelkännare att när denna Hökuggla har ungar som skall lämna boet, då skall du vara försiktig för den anfaller personer som kommer för nära.
Hej så länge!
Ännu ett trevligt bildreportage. Man tackar! /Kåre
SvaraRadera