I förändringens tider.

För en kort tid sedan gjorde vintern ett tillslag här i södra delen av Sverige. Eftersom jag är född vid Upperudsälvens källor blev jag inte skrämd av detta.  SMHI varnar för höga flöden i just den älven men det har man gjort förr och det har gått bra till sist i alla fall. En gång fick vi dra upp badplattformen högre upp från älvvattnet, men det var det enda.

Nu tar tag i min lådkamera och ger mig ut för att finna vintermotiv. Ett motiv kan du se överst i bloggen.

När det blir så här behagligt väder brukar jag försöka att ta lite vintersemester. Jag ger mig ut för att undersöka förutsättningarna. En bild på miljön kan du se här.

Jag gjorde i ordning min semesterpackning och gav mig iväg. Efter lite forskning hittade jag en bra plats. När jag etablerat mig såg det ut så här.

Det ser jättemysigt ut med sträckta tältlinor och otrampad snö. Här trivs jag verkligen med ett avbrott mot den vanliga lunken i kolonin.

Första morgonen gick jag ut utomhus som jag behöver göra efter en god natts sömn. Då fick jag se den här figuren som åt frukost.

Bilden blev inte så väldigt bra för jag hade bara flanellpyjamasen på mig varför det blev lite kallt. Det är ju bråttom på morgonen.

Jag tar med en bild till så att du kan sätta dig in i hur gemytligt det är med vintersemester.

Tyvärr varade kölden inte så länge.

När jag efter någon tid tittade runt hemma i kolonin fick jag se något som gjorde mig glad igen. Titta på detta! Våren är i antågande.

Vårtecknen blir fler och fler.

På andra sidan koloniområdet håller en av mina gamla kontakter till. Du får här en bild på henne. Det är Åsa-Gåsa Vitkind, som jag känner väl.

Hon berättade att hon skulle ha släktkalas med hela stora släkten. De skulle hålla till nere vid sjön en bit bort. Och - javisst, nästa dag var nästan alla på plats. De kom inflygande från alla håll.

Så småningom lade sig lugnet över släkten och platsen. Alla satt stilla och umgicks med varandra. Åsa-Gåsa var lite bekymrad över om maten skulle räcka till alla men vad jag hörde efteråt så räckte det fint.

Med utsikt mot Köpenhamn sitter här hela stora släkten och gör upp planer för sommaren; Vart skall du flyga i år? Skall du till Ryssland som vanligt eller semestrar du i Sverige? Det skall bli väldigt kul när vi träffas i höst och jag får se dina nya barn. För vi håller väl kontakten.....?

En bit bort kliver herr Anser Anser omkring och är försiktig så han inte blir våt om fötterna. Han tillhör en annan gren av släkten som också är väldigt stor.

Han har just varit ute för att försöka få lite umgängeskontakt med några andra individer. Det lyckades dålig, men jag lämnar med några bilder av de individerna. Gänget ser prydliga ut, för de har just haft sina pälsar inlämnade för pälsvård.

Ser du att den vänstra av rådjuren har ETT hon i pannan? De båda andra är nog flickor för de ser lite nättare ut. Här en bild på en vacker flicka.

De manliga egenskaperna finns dock kvar hos den enhornade bocken. Han kan inte låta bli att slicka sig om munnen när han tittar på flickan.

Nu är det snart slut på filmen i min lådkamera så jag måste avbryta för denna gången. Men jag skickar med en bild på den lokala bevakningsstyrkan. Hon kommer att hålla ett öga på dig tills nästa gång.

Vinterfåglar vid Silverforsen

Som inledning till Vinterfåglar ser du överst en säsongsaktuell bild av Silverforsen. Det är ett vackert namn på den fors vars vatten forsar på för att om några dagar ha blandat sig med vattnet i Öresund. Silverforsen ligger inte alls långt från min kolonilott, som jag skrivit om tidigare. Vid Silverforsen har det inte bara flutit mycket vatten. Där låg för många år sedan en dansbana, vilken var livligt besökt av traktens ungdomar. Det finns en låt som heter just Silverforsen och som spelas på radion lite då och då. När jag passerar forsen i kvällsmörkret och hör ljudet av det forsande vattnet, tycker jag att jag kan både se och höra hur Näcken sitter naken mitt i forsen och spelar på sin svarta fiol.

Jag berättar detta för dig bara för att du skall få en uppfattning om i vilken fantastisk miljö jag har vid min kolonilott.

När du tittar vidare nedåt i bloggen, får du också en aning om vilket fågelliv som finns i närheten av Silverforsen. Jag har tagit en del bilder nu under vintern och som jag gärna vill visa dig.

De två första bilderna är bilder av Storskarv. Det är absolut ingen vacker fågel. Däremot har den en uppsyn som drar blickarna till sig. Den är också ganska tacksam att fotografera om man kan komma den nära.

Jag visar nästa bild direkt. Ser du hur blodig den vänstra är på näbben? Vad kan den ha ätit för något?

Jag har hört talas om att människor som inte längre vill ha sina akvariefiskar släpper ut dem vid Silverforsen. På nästa bild ser du en Sothöna som har fångat en guldfisk och försöker locka en Gräsand med guldfisken. Eller kanske vill Sothönan bara triumfera inför Gräsanden. I och med att det finns guldfiskar i Silverforsen borde det inte heller vara helt omöjligt att få höra och se Näcken sitta där och spela.

Svanar är ju inte alldeles ovanliga, inte heller på denna plats. Däremot är det ovanligt att se en Knölsvan som är svettig i pannan, för det är ju i alla fall vinter.

Den här Gräsanden har jag sett flera gånger. Jag har en känsla av att han inte gillar fotografer för det verkar som om han vill skrämma mig med sitt ansiktsuttryck. Han lyckas bara nästan.

Nu följer tre bilder på en vacker fågel. Fågeln tillhör arten Rostand och det är en han och en hon. Jag är väldigt glad att den finns här vid Silverforsen för de är trevliga att ha på bild. Detta är hannen. Han kliar sig på näsan, men vem gör inte det?

På denna bilden är de båda. De verkar ha ett vänligt sätt emot varandra. De är väl fina? Honan puttar lite på hanen, lite kärleksfullt, så där.....

Paret ställer upp sig för att posera och då kommer det en vindpust och ställer till ordningen i fjäder-
dräkten.

Utanför iskanten simmar en Gråtrut. Han tycker att Roständerna får för mycket uppmärksamhet och det talar han om för mig på gråtrutska. Det är ett språk som jag bara behärskar delvis men jag kan ju läsa av ansiktsuttryck.

Nu går jag bort från vattenstänket vid forsen och smyger mig ljudlöst på lite mindre vinterfåglar. Detta är en Grönfink men det såg du ju direkt. Men ser du att det är en hanne?

Nästa bild visar den snyggaste Talgoxen i hela häradet.

En Rödhake som bröstar upp sig är ju trevligt. Därför visar jag den i bröstbild.

Nästa är en Grönsiska.

Här kom det flygande en Grönfink till. Det är en hona.

Jag måste ta med den här granna fågeln också. Ropar du "Steglits" så kommer den direkt. Den här fågeln är så snygg att den har hållits som burfågel.

Som avslutning kommer det en större och allvarligare flygare. Den har intensiva gula ögon som håller koll på dig. Det sägs bland fågelkännare att när denna Hökuggla har ungar som skall lämna boet, då skall du vara försiktig för den anfaller personer som kommer för nära.

Hej så länge!