VANDRING I GRANNSTADEN

Har man inget annat för sig kan man ta en promenad med kameran i en närbelägen ort. Det gjorde jag i fredags. När jag är ute med kamera, lägger jag märke till många detaljer som jag inte ser när jag bara promenerar. Det ger många nya infallsvinklar och jag tycker att kamerans sällskap berikar min promenad.

 

 

Detta är en byggnad som man knappt ser vid vanlig promenad. Lilla teatern!? Skylten på väggen  berättar detta. Varför finns det inte sådana markeringar på moderna hus? I det som jag uppfattar som teaterlokalen, finns inga gardiner och man kan inte se något av det som finns innanför. Frågor uppstår:  Hur många föreställningar har spelats här? Vilka aktörer har stått på scenen här? När användes lokalen senast och till vad? Någon med tillräckligt mycket kapital har byggt huset. Motsvarade investeringen nyttan av bygget? Jag går vidare utan svar på mina frågor.

På en närliggande gata står detta fordon. Söderlindhs är i farten igen. Här kan man ana problem. Den här bilen kostar nog lika mycket som det kostade att bygga Lilla Teatern på förra bilden. Finns det några aktörer här då?

Ja det gör det. Gubbarna förfaller att försöka hålla ormarna på plats så att de inte rymmer sin kos. Men inte ser de ut som skådespelare.

Mekanikern försöker att få den ena ormen att förena sig med den andra. Lyckas han?

Mekaniker är nyfikna. Tänk om det kommer något ut ur ormen som han inte vill se och kanske inte ens ha i ansiktet? Intressant!

Då jag inte gärna vill fotografera upplösningen på detta drama, drar jag vidare till en inomhusmiljö som är väldigt trevlig. Jag går till stadens Medborgarhus, där de inre interiörerna är de  intressantaste, i varje fall vintertid.

Detta är entréhallen i Medborgarhuset. Här kan man få se en miljö som är verkligt främmande för dagens arkitektur. Huset är väldigt väl under hållet och här pågår olika aktiviteter alla dagar.

Från det nedre planet ser det ut så här, sett mot den öppna innergården. Varför byggs det inte på liknande sätt numera. Människor blir ju glada och snälla av att se denna arkitektur. Nästa bild är en detalj i sammanhanget. Fontänen används inte längre men den visar med vilken fulländning detaljer har skapats av arkitekten.

Nu har jag hunnit värma upp mig igen och vandrar vidare. Utanför träffar jag på en av stadens lokala invånare som ser ut så här:

 



Den här grabben är inte att leka med! Han trivs bäst bland taggtråd och krokiga tretumsspik. Han har en vass näbb och har varit hos en kroppsbyggare och byggt vassa klor på höger fot. Låt er inte luras av den vänliga glimten i ögat. Detta är en hårding!

Jag avslutar min promenad med en bild på två damer som jobbar i flyttsvängen. Jag vill påpeka att det inte är varje dag som jag träffar på så potenta damer som dessa. Tänk så mycket man kan få in i kameran under en timmas promenad i staden ???   ja, var då?

För att inte tala om alla bilder jag kasserat.