Vart är vi på väg?

                                                                                                                      2018 02 18

Nästan alla vuxna svenskar vet vilket TV-program som kommer på fredagskvällarna. På spåret. Jag har snappat upp att det från nästa säsong skall bli ett nytt utseende och nytt innehåll i programmet.

I burarna skall det sitta representanter för politikerkåren på riksnivå, från socialdemokraterna samt moderaterna.

De vassaste tungorna från journalisterna kommer att varje fredagskväll ställa den frågan vi alla så väl känner, till personerna i burarna:

VART ÄR VI PÅ VÄG?

Augusitfamiljen har bytts ut Mot Lasse Stefanz orkester som är förstärkt med Christer Sjögren.

Det blir väl trevligt? Och tänk så många bra svar vi kommer att få på viktiga frågor som vi går och undrar över. Landet Sverige kommer att bli mycket bättre informerade om det mesta.

_______________________________

Nu när jag har "läckt" om det som händer i framtiden, vill jag ge lite bilder av hur det står till i min närhet.

Med kameran runt nacken har jag gjort en utflykt till en av världsmetropolerna i min närhet: Lund.

I år liksom i fjor (skånsk stavning) har man monterat upp en snökanon. Den kanonen skall uteslutande producera spårsnö. 

Så här såg det ut nära kanonen.

På lite avstånd fick jag den här bilden.

Kul med lite annorlunda motiv, tycker jag. Jag vet inte riktigt om den här personen tycker som jag.

Nästa person tar det med ro.

Det är väldigt skönt att vila på rimfrost.

Eftersom det fanns spårsnö fanns det också några som kände på spåren. Den här personen var från Nässjö. Han hade åkt skidor hela vägen, sa han. Skall vi tro på det?

Bara 25 meter från skidåkaren träffade jag på nästa profil.

Hon stirrade på mig med misstänksamhet i blicken.

Hon började omgående påtala att hon inte gillade min närvaro. Det syns tydligt på hennes ansiktsuttryck.

Jag är inte så duktig på Råkornas språk, varför jag egentligen inte förstod fullt ut vad hon sade.

Jag skall försöka få någon att översätta.

Hon avbröt kaskaden och stirrade på mig igen.

När inte jag gick därifrån, flyttade hon sig ut på grusplanen.

Men jag fick fortfarande ovett.....

..... och mer ändå.

Då gick jag till ett annat av lunds vattenhål och fick lite kontakt med andra personer.

Hej så länge.

Bilder och några funderingar

2018 01 14

En morgon för lite sedan såg jag den här soluppgången. Jag tyckte den var fin så det blev till en bild.

Jag blev påverkad av synen och som du kan se av nästa bild, så lät jag grepen vila, där jag ställde den senast.

Jag bestämde mig för att gå ner till dammen. Där fann jag den första skådespelaren i ett kortare drama. Det är den något äldre fru Truth som står på iskanten.

Hon ser bestämd ut. Det tycker jag alla kvinnliga trutar gör. Strax halkar hennes son in i bilden. (Två bilder)

Fru Truth: "Du måste se dig för hur du landar! Det var nära att du åkte ner i vattnet. Och så illa som du simmar så måste du ta det försiktigt!"

"Du är ju i alla fall så pass vuxen nu att du skall veta hur man uppför sig."

"Nu kommer du smygande och skall ställa dig in."

"Jaa - håll dig på lämpligt avstånd, du."

Unge herr Truth: "Men så farligt var det väl ändå inte......"

Fru Truth: "Nää - okej då - men uppför dig ordentligt i fortsättningen!"

"Nu skall du få följa med mig ut till havet vid Vikhög så skall jag visa dig var man fiskar upp sin middag. Det behöver du känna till."

Så flög de tillsammans ut emot havet vid Vikhög. Havet ser ut så här emellanåt.

I bland sitter jag vid havet och både tänker efter och känner efter.

Då kan jag känna en aldrig sinande ström av evighet som sköljer över mig. Jag bara är och allting forsar över och förbi mig.

Fortgår skapelseprocessen fortfarande?

---------------------------------------------------

Varför skall i så fall detta få ske?

Vad har hänt här?

För att tala som "Kurtan" Olsson:

En bukett "fådda" blommor som kastats i snömodden.....

------------------------------

Nu följer några "fådda" fågelbilder.

 Hej så länge.

Det händer så mycket i regeringen.

                                                                                                                            2017 12 15

Men jag bryr mig inte om det just nu. Regeringen får klara sig utan mitt bidrag, åtminstone till på måndag.

Ett gammalt känt uttryck bland oss fotografer är att:

DET FINNS INGA PARADIS UTOM DEM DU HAR FÖRLORAT.

------------------------

I morse var jag ute i sundet och drog några granna torskar.

Så fick jag se att klockan i kyrktornet hade hunnit en bra bit på dagen.....

.........så Truten påpekade detta för mig och andra.

Mor och son Skrattmås var inte sena att hänga på i kören.

Unga fröken Knipa blev så berörd att hon höll på att ramla ner från räcket. 

Ser du att simhuden håller på att växa fram på fötterna?

En Skrattmås på hal is förstod också vad klockan var slagen.

Fasanhönan hörde att larmet gick.

Stararna samlade sig snabb och ställde in kompassen på Spanien.

Den unga Rörhönan kacklade med. Hon har ingen vidare sångröst, har jag hört.

Enkelbeckasinen tar det med ro. "Det ordnar sig alltid".

Gråtruten flyger undan som vanligt.

Skrattmåsen fortsätter sin balansövning på den vackra stenen som den har som träningsredskap.

Men alla är vi ju inte fåglar. På ängen står Mamma Mu med sin tonåriga dotter.

Hon säger till sin dotter: Akta dig för Mulle som är på nästa bild. Han bara låtsas att han äter gräs, men han tänker alltid på annat.

Mulle tänker på sin stamtavla.

Nu slutar sagoberättandet för just nu kommer budet med mina kvällsmackor.

Hej så länge.