Bilden som syns ovan är en soluppgång, fotograferad från köksfönstret i mitt barndomshem. Bilden är tagen för ungefär femtio år sedan, men står sig än i dag. Det var väldigt fina soluppgångar på den gamla goda tiden.
I bland hände det något roligt och det var när det kom tivoli till byn. Här ser du mig rattande en stor leksaksbil på den tiden.
Jag minns att det alltid var något bekymmer hemma. Bland annat hade vi ofta trassel med strömmen. Det var ju inte så konstigt när ledningarna var dragna på det här sättet. Det kunde ju inte bli annat än fel då.
Elektrikern var den enda på orten så vi hade bara en person som vi kunde be om hjälp. Han kom på sin flakmoped och med verktygsutrustningen och reservdelarna liggande lösa.
De sanitära möjligheterna var ganska primitiva men vi var alltid angelägna att hålla oss rena och fina. Vi gick helt enkelt till vattenbrunnen på torget och tvättade av oss.
Min pappa var angelägen att ge mig en ordentlig uppfostran. Han inpräntade människokärlek i mig, speciellt om det gällde äldre personer.
Här får du en bild på mig när jag gick sista året på högstadiet. Tänk så snygg jag var i håret på den tiden! Det fanns ju anledningar till att jag var mån om mitt utseende.
En av anledningarna till detta var flickan som satt i luckan på järnvägsstationen och sålde biljetter. Jag var mycket angelägen om att hon skulle se mig. Bilden ger henne inte full rättvisa, men du måste tänka dig; med dessa ben och detta blonda hår........
Det blev aldrig något av den tänkta relationen, men OM.....hur kunde det ha slutat?
I byn fanns det en guldsmedsaffär. Innehavaren var en jovialisk person som gärna gick ut ur butiken för att vad som hände på gatan. Nycklarna hade han i bältet och om någon skulle bli för påträngande så drog han helt enkelt ner skyddsglasögonen så att ingen kunde se var han fixerade sin blick.
Han cyklade till och från butiken och han hade en cykel med ett annorlunda namn.
Vid lunchtid kunde man få se stadens borgmästare vandra hem till bostaden för att äta lunch. Hans fru var inte så bra på att sy, så han vek helt enkelt upp byxbenen till rätt längd. Praktiskt och bra.
Borgmästaren och hans fru hade en stilig pudel som såg ut så här:
Borgmästaren fru visste givetvis att pudeln var förtjust i jordgubbar, så hunden väntade tålmodigt på att han skulle få sin del av de inköpta jordgubbarna.
Den här flickan säljer ägg på torget. Hon har hittat på ett fiffigt sätt att förvara plastpåsarna för att alltid ha dem nära till hands.
För att det skall bli en lite romantisk avslutning på det här inlägget, skall jag visa er ett par hjärtknipande bilder. Flickan på bilden nedan blev jag väldigt förtjust i. Varför undrar du? Jo, om du tittar in i hennes mun så ser du att hon är född med en röd rubin mitt på tungan. En sådan flicka gjorde ett väldigt starkt intryck på mig. Men grabben till höger då? Vänta till nästa bild. Men titta först på rubinen!!
Jag blev naturligtvis avspisad! Varför då, undrar du? Jo, det är inte nog med att hon var mera kär i honom än i mig och grabben hade ju först och främst ring i örat och det hade inte jag. Dessutom är det hans pappa som är borgmästaren, han med de uppvikta byxbenen du såg tidigare. Vad har jag att konkurera med i en sådan kärlekshistoria?
Jag förstod att mitt fortsatta liv skulle levas på en annan plats än här, så jag drog de enda naturliga konsekvenserna av detta. Jag lämnade byn.
