Sommartider

Så här dags på året finns det fullt med färger vart man än tittar. Därför tänkte jag visa en del svart/vita bilder i en svit. Det blir inte några kommentarer till bilderna utan de kommer som de är.

Nu under en tid framöver skall jag sitta vid Ånimmens strand, både tidiga morgnar och ganska sena kvällar, för att försöka komma i kontakt med motiv som passar både mig och kameran. Det blir i första hand ljudupplevelser, som känns i sinnet. Tranor, Storlom, Gäss och en massa "sylvia"-kvitter från många sångare.
 Jag sover i "boa" och har eget uetedass med två pipor och som inne i är målat i rosa färg. Humlor och getingar kommer in genom springorna och kryper in i håligheter där de byggt sina bon. Trafiken pågår hela tiden och sker i kombination med ett väldigt behagligt lugn som vilar över platsen.

Jag hoppas vi alla får en fin sommar!

En söndagsmorgon i juli.

Ljuset gör att jag är vaken redan klockan 05. Kaffe - robusta kläder - kamera - och iväg! Jag kör till ett av mina vanliga ställen. Det är ingen vind alls, lite moln skymmer solen och det står 15 grader på termometern när jag lämnar hemmet.

Den här gången kommer det att bli mycket fågelbilder. De första jag får se, sittande på en sten ute i vattnet, är tre Drillsnäppor. Kul, för de brukar annars försvinna på lätta vingar redan innan jag hinner få upp kameran. Avståndet är på gränsen för vad objektivet klarar att ge en bra bild av.

Plötsligt får jag se en unge av Fisktärna sitta på en annan sten. Var kom den ifrån? Helt plötsligt bara fanns den där. Min erfarenhet säger mig att då kommer snart mamma med mat till ungen. Vänta och vänta. Men till slut kommer hon:

Ni kan av ljuset se att solen har kommit fram. Det blev flera bilder av mammans inflygning men med risk för att jag blir tjatig visar jag inte alla i sviten.

Det händer inte så mycket värt att fota på ett tag, så jag flyttar mig för att söka andra motiv. Jag är fortfarande kvar i kustmiljö.

Den första som visar sig intresserad av att bli avbildad är en hanne Hämpling. Den sjunger också, en välljudande strof som jag tyvärr glömmer snabbt.

Ni vet naturligtvis att det är hannarna som sjunger. Hämplingar uppträder nästan alltid i par. Honan är lite mera försiktig, varför jag inte fick någon riktigt bra bild på henne. Ser man en han-fågel så finns honan inte långt därifrån.

Nu ser ni en Hämpling hona och hon är ju inte alls långt från hanen.

Så dök det upp en fågel som jag aldrig fotograferat tidigare. Den har en väldigt angenäm sång som faktiskt går att lära sig känna igen. Jag vill vara ärlig och säga att jag inte är absolut säker på saken, så jag säger att det är en preliminär Kärrsångare.

Nu har tiden runnit iväg ganska fort och jag går mot bilen. Då dyker det upp en gynnare som sitter och sjunger den också. Den fanns med i förra inlägget, så detta blir en upprepning: Gulärla.

Jag går sakta mot bilen och bredvid stigen sitter ytterligare en som vill bli avbildad. Haren placerar sig fint bland blommorna.

Och strax intill ytterligare en.  De ser inte lika ut. Svenskhare? Tyskhare?

En bit längre fram finns en annan skönhet....

Bilderna är ju inte direkt från Afrikas savanner utan har sin lokala prägel.

Nu vet jag att det snart är frukostdags, så jag går in på det gamla, lilla bageriet och tar med lite frukostbullar hem. Hustrun blir överlycklig. Det finns två alternativ: över frukostbullarna eller över att jag kom hem redan. Det resulterar i att matsäck packas, cyklarna tas fram och kosans ställs till..........backar. På vägen dit upp ser det ut så här:

Vi skall upp till toppen där uppe. Vi har inte varit här sedan midsommardagen i fjor.

Att äta frukost kan se ut så här:

 När frukostbullarna är uppätna så tittar vi på utsikten som ser ut så här. Bara för att det är söndag har jag photoshopat in en kyrka, så att ni blir nöjda.

Jag delger er nu den fantastiska morgon som jag och till dels hustrun haft. Jag är mycket nöjd med hur dagen har varit och som avslutning före hemfärden gick jag ett varv runt kyrkan med mössan i hand.