söndag 21 september 2014

Där jag bor.



I går kväll satt hustrun och jag på verandan och inväntade den blå timmen. Den kom så småningom och den såg ut så här:


Det ser mysigt ut. På bordet ligger fotoboken om Annolfsbyn som dottern L. är delägare i och där vistas vi en del på sommaren. Jättefint ställe där som här. Annolfsbyn har också sin blå timme.

Natten tar över och i dag på morgonen kunde jag inte med behållning lägga näsan platt mot rutan, som jag brukar. Det såg nämligen ut så här:


I stället botaniserar jag lite bland mina bilder för att se om det är något jag vill visa dig.

 I landskapet runt om i Skåne finns det en mängd gravhögar sedan vikingatiden och så. Här kommer en gravkulle med syrener på. När jag tog bilden var där 14 harar på en gång, men sen som jag är i steget, fick jag inte med flera än dessa fyra. De andra tio sitter bakom krönet och väntar på sina kompisar, förstår du väl?


Intill fastigheten där vi bor, flyter en å. I bland får ån för sig att den skall ta sig friheter och då förser den sig med extra mycket regnvatten och då kan det se ut så här. Det lägger hinder i vägen för folks promenader. De enda som gillar detta är gräsänderna som får mera att simma i. Och jag får ju anledning att ta en bild.



Kommunen uppskattar att det finns ett fint vattendrag intill samhället och har satt upp många tydliga informationstavlor om vilka fiskar det finns i ån. Detta har blivit en uppskattad information till allmänheten, vilket medför att antalet fiskare har ökat påtagligt. Det kan se ut så här:


Eller så här:



Alla människor kan ju fiska men det är inte alla som gör det. Vissa arbetar träget på sin kolonilott för att den skall vara trivsam. "Ett väl utfört arbete skänker en inre tillfredsställelse och är den grund......"


Det finns ju också de som har lite större kolonilotter och när ägaren har rensat bort allt ogräs kan det se ut så här. Ägaren till denna kolonilott har en riktig storväst och går omkring med tummarna i ärmhålorna och kollar att det inte finns något ogräs.


Jag gillar miljön längs ån och vistas hellre där än på en kolonilott. Det är ju skönt att man har sina fria val.


När jag njutit färdigt av stämningen under blå timmen på kvällen, kan jag vända mig och blicken mot väster och då får jag se den blå timmens förlängda atmosfär, breda ut sig över gamla sockerbruket.



1 kommentar:

  1. Hej fotosofen!
    Du har fått till det igen - riktigt trevligt och personligt!
    Omgivningarna är fantastiska, vilket man inte alltid tänker på. Man blir "hemmablind".

    Kram Majsan

    SvaraRadera