Att fotosofera.

Vad är att fotosofera?

Att fotosofera är att först snubbla runt med kameran

ute i naturen för att hitta lämpliga motiv.

Sedan, hemma vid skrivbordet, välja ut

de bilder som jag ser som användbara

samt att, efter funderingar kring lämplig text,

knåpa ihop ett inlägg i Fotosofen.

Alltså exakt det jag håller på med nu.

Detta är min bedagade fotostuga.

För att skapa stämning under mitt

fotosoferande, tänder jag gärna

ett stearinljus.

Ibland växlar jag över till att

plocka lite blommor till

köksbänken.

Vid slutet av stigen du ser

ligger min fotostuga.

Vänder jag mig om på stigen

så ligger där den stora staden.

Där nere vid strandkanten går det en

Grönbena

och speglar sig i vattnet.

Hon är lite sen av sig för hon skulle redan ha flugit till

sitt vinterviste i Afrika.

Den lilla flygmaskinen har ett vingspann på

35-39 cm och hon väger max. 90 gram.

Men flyga kan hon. Till Afrika.

Här är en annan liten flygmaskin.

Sädesärla.

Det finns två arter av den här maskinen,

Alba och Yarrellii.

Båda arterna väger högst 20 gram.

De har sitt vinterviste i 

Mellersta Östern eller n.ö. Afrika.

Man får titta sig om över axeln för här finns det mink.

Det har jag sett i tidigare utgåvor av Fotosofen.

Minkar är livsfarliga för en liten knatte som mig.

Som du ser visar de två sista bilderna

två olika fågelarter.

Tyvärr är jag precis som du: nästa gång

jag ser de här två olika fågeltyperna kan jag

inte säga vilken det är jag har framför mig.

Men flyga till Afrika det skall vi.

De här två flygmaskinerna flyttar inte någonstans.

De blir kvar här nära Rörvikskusten.

Detta är en helt annan typ av flygmaskin.

Nackdelen med den här typen är att de har så fruktansvärt

svårt att sitta still.

De här bären sitter där någon placerat dem

och inget annat.

Jag brukar ha med mig en burk dunderhonung

som jag stryker ut lite av på bladen.

Det fungerar, jag garanterar.

Du ser, det fungerar fortfarande!

Detta blir avskedsbilden av rovfjärilarna

för denna gången.

Det är ganska konstigt för ingen av mina

kvinnliga bekanta vet vad detta är för blomma.

Kan det vara en ny invasiv art?

Spindelväv på prydnadsbusken.

Hej så länge.

Ingen vet vad som väntar.

Ingen vet vad som väntar när

man ger sig ut på en promenad 

för att fotografera.

Dimma ligger över sundet.
Men lite ljus faller över fyren
Pinhättan.

Fartygen kommer trots dimman.

Ett vackert ljus syns över havet.

En och annan glugg uppstår i molnen.

Ytterligare ett fartyg dyker upp.

En båtägare ger sig ut i sundet.

Nu kommer båtägaren in i hamnen igen.

På en liten fiskebåt som ligger vid kajen sitter
en kråka envist kvar och tittar ner i båten, trots att
jag står kvar och undrar varför den inte flyger iväg.

Jag blir stående kvar

och snart får jag se vad Kråkan tittade på.

En mink och en fisk finns på botten i båten.

Minken och fisken har på något sätt

hamnat tillsammans i båten.

Minken håller utkik mot mig, 

men är betydligt mer intresserad av fisken,

Den biter och sliter i fisken som är en Id.

Det verkar som att den vill få fisken till något

ställe där den kan få ha fisken för sig själv.

Minken gav inte upp.

Det gjorde jag.

Jag gick därifrån.

Minken var nog lika glad för det.

Nu kunde den få jobba med sin fisk

utan att bli fotograferad.

En cyklande man passerar ut på piren.

Kråkor är alltid trevliga.

En alldeles ny Sädesärla.

Nu kommer den nybadade mannen

cyklande tillbaka.

Ren och fin!

Nu får det vara nog med Kråkor för den här gången.

Vad var det då som väntade?

Jo

Dimma som lättade

Fartygstrafik i sundet

En man ute på båttur

Mink med fisk

Cyklist som skulle bada

och

 dessa evinnerliga Kråkor.

Hej så länge.