lördag 22 februari 2020

Många bilders väg mot natten.



2020-02-22

Den här dagen som jag visar bilder ifrån började för ovanlighetens skull med lite svagt solljus.

Då blev jag glad,
greppade kameran och gav mig iväg mot det 
tilltänkta foto området.


Det blåste lite nordvästlig vind och var kyligt.



Kurande i skydd av en bunker satt två fågelskådare i lä för att försöka upptäcka något intressant ute över havet.
De har lagt förstärkningsplagg över knäna.
Det behövs säkert.


När jag kom in i hamnen mötte jag en konstig vandrare
som inte brukar gå på båtbryggor.
Förr gjorde man pälsar till eleganta damer
av sådana som honom.
Numera har damerna kommit på andra tankar
och därför lever den här personligheten
ett ganska tryggt liv i havsbandet.


Minken lufsade på i min riktning.
Solen sken i hans päls.


Den bara fortsatte.....




Till slut fick den nog av mig och min nyfikenhet
och slank undan in i sin värld.


Jag såg att Gråtruten kom flygande och att den hade något i näbben.
Kanske var lasten för besvärlig att flyga med så den landade på kajen.
Med vad då?


Jo en ål!

Att fiska ål är förbjudet!
Det är konstigt att Gråtrutar inte är informerade om detta?
Jag har alltså kommit på en förbrytare
och som bevis har jag flera bilder.
Är det kanske en övervakningskamera jag har?


Dramat fortsätter.


Färska ålar är besvärliga.
Kan jag knipsa den i bitar 
eller
måste jag svälja den hel?













Nu infinner sig ett avgörande moment.
När truten står och tittar efter eventuella
fiender i luften
bestämmer jag mig för att gå närmare.
Jag tar ner kameran från ögat och kliver närmare.
På sekunden tar Truten ålen i näbben och försvinner.

Men det blev några ovanliga bilder i alla fall.



Bilden på Gräsandshonan nedanför

är i stället för reklaminslag som kommer på TV.
Hon med sin bild, markerar att nu kommer något annat.


Som du nog ser har hon lite dun längst fram på näbben.


Jag vandrar vidare på min promenad och blir 
överraskad av  det jag får se.


En hel svärm med Sidensvansar som alla 
är samarbetsvilliga.

Det blir många bilder med liknande innehåll,
men jag kan inte låta bli att lägga upp dem.


















 ------------------------------------------------------------



Kvällen börjar komma.
Ett tjusigt moln bidrar till stämningen.




Storskarvarna gör en sista tur
när de vet att den nergående solen
gör dem mera fördelaktiga.


Även båtarna blir trevliga i kvällsljuset.



Solen sjunker ner bakom Köpenhamn.




Nu tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av ett tillslag på
hamnkrogen bara för att förtäta
aftonstämningen.

Hej så länge.

lördag 15 februari 2020

Fotograferandets nyktra berusning....




2020 02 15


Det goda livet kan inte nås i ensamhet.

Att lägga liv till åren - inte år till livet.....

..... livet som aldrig någonsin kommer att fullbordas.



Den här cyklisten brukar vinka åt mig när vi möts.
Han är intresserad av cyklar och att cykla.



Den här mannen är också intresserad av cyklar.
Han gör dem rena med hjälp av en grön borste.
Bra jobbat, som det heter numera.


I väntan på nya kunder kan man ju alltid kolla
 att näsan sitter på rätt plats.


Detta är en modern kvinna ur gatulivet som accepterade att jag tog bilder på henne.
Tatuering, cigarett i munnen, ovanliga örhängen, nosring, och med mobil i handen.


Detta är avskedets stund.
Vakterna kollar så ingen stör situationen.


Jag avfyrar ett skott från andra hållet också.
Tjejen har gått upp på tå.
Killen håller grepp om både tjejen och militärcykeln.
Svärmor lossas som att hon inte är närvarande.
Förmodligen skall mor och barn(-barn?) resa med tåget.
Jag tror inte att man reser på tåget med militärcykel.
Så kan det se ut på Lunds centralstation.


Jag förflyttar mig till havet.



Där finns det alltid fartyg som är gåtfulla.
På väg varifrån?
På väg vart?
Med vilken last?
Hur är stämningen ombord?


Utanför ett av byns hus sitter det alltid en katt och väntar på mig.
Hon ser lite surmulen ut och det har regnat på henne också.
Jag brukat gå fram och stryka henne över ryggen
men hennes ansiktsuttryck är alltid lika oförändrat.


Kråkorna sticker direkt när de ser kameran.


Fru Koltrast väntar ända tills jag förklarat för henne att jag fått en bra bild.
Då först flyger hon iväg.


Här är en till som vill bli med på bild.


Den kan inte bara flyga och simma - den kan gå på slak lina också.


När balanskonsterna är över flyger den vidare till Danmark.


Var händer då allt detta underbara?
Jo just på den plats du ser här och som du naturligtvis känner igen.


I den hamnen ligger det ibland en eller flera små lokala fiskebåtar.


Här kan man också göra detaljstudier av propellrar och roder.


En och annan genuin träbåt ligger här också.


Vissa fiskebåtar snobbar med att de har många ankare
 för en trygg seglats.


Här kan du se att fiskebåtarna nästan trängs vid kajen.


I strandkanten skymtar då och då en siluett av något levande.


Smyger jag lite mera så blir porträttet så här.


Även Gråhägrar blir törstiga ibland.


En stilig Bläsand är på plats.


De här Knölsvanarna fick jag med lite övertalning att
klia sig på magen i samma vinkel.


Det lyckades faktiskt en gång till.
Varför kliar de sig på magen båda två och varför just på magen?


Inte alla fåglar kliar sig.
Det finns Bläsänder som gruppflyger också.


På vägen hem sken solen över Skåne.
En prick på himlen är en Glada.
Inte skräp på linsen.



Hej så länge.