Så här års skall fjolårets ungar av Knölsvan motas undan.
Det jag såg var inte den slutliga uppgörelsen,
men det var början på det som skall bli
precis som den dominanta Knölsvanen vill.
Detta är innehavaren av reviret. |
Detta är en ung Knölsvan. Kanske unge till Svanen på föregående bild. Men den blir inte accepterad nu när en ny häckningssäsong nalkas. |
Revir-innehavaren hävdar sin rätt och startar ett anfall mot den unga inkräktaren. |
Jag vill inte stå i vägen för ett flygande anfall. |
Nu gäller det att stanna för inkräktaren står ju på land. |
Den blåser upp sig och ser inte så lättskrämd ut. Ser du potentialen? Eget revir och egen familj vill den ha. |
Revirhävdaren gör vad den kan för att injaga respekt. |
Men eftersom våren inte har kommit på riktigt än så väntar den med den avgörande stöten. |
Detta är en Salskrake. Snyggast i sjön! |
Så ser den ut från den andra sidan. |
Skogen är full av underligheter. Ett riktigt konstverk. |
Tysta skepnader som begrundar allt som händer i närheten. |
Ögon som sett mycket av livet
och en mun som åldrats.
Hej så länge.
Knotorna på träden var jättehäftiga! Kram!
SvaraRaderaHej Majsan. Tack för kram och kommentar!
SvaraRaderaTrevliga bilder som vanligt. Hälsningar.
SvaraRaderaHåller med Majsan , lite Woodoo känsla.
SvaraRaderaSalskrake var en ny bekantskap för en inflyttad Bohuslänning.
Ser fram mot nästa spaning.