Ett Janus-ansikte

 

Janus är januari.

I inlägget följer det ansikte, i form av bilder, som januari

har visat mig.

Morgonljuset går upp över
vattnen hemma hos mig.

Men redan innan det blir full dager
är fiskarfolket beredda att jobba.
Det nappar bättre i dimma, vet du ju!

Här kommer en som är lite efter.

Jag ringer till min man därute.
Han kan ju bli förkyld!
Och smitta mig!

De här gubbarna hänger här jämt.
Det finns ju ingenting att titta på där ute.
Dom bara inbillar sig en massa saker.

OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO

Men nu kommer bilder ur det verkliga livet.

En väl målad båt av äkta järn.

Den har en lyftkran på akterdäck.

En plattform för arbetare kommer
in mot mig där jag står.
Den hör nog ihop med båten vi såg nyss.

Lite närmare nu.
Den person du knappt kan se
under de gula stängerna är den som manövererar
flytetyget.
Vad är detta för något?

Inga räcken att hålla sig i.
En komplicerad skapelse.

Jag tror inte det finns Björn i Malmö.
Men det finns Björn på Tjörn!

Besättningen hjälps åt att undersöka något.

Fråga från mig:
Jag undrar vad ni håller på med?
Svar: Det gör vi också.

Jag hade inte flera frågor.

Detaljer ur utrustningen.

Mystiska saker står på kajen.

Två stycken också.
Mystiken tätnar.

Grupparbetet fortsätter.

Jag tror inte ens att de är uppkopplade mot internet.
Jag kan inte se en enda dator?

Däremot finns det en räddningsstege ifall
någon skulle ramla i vattnet.

En översiktsbild.

Inga gubbar är synliga längre.

Personalen sitter nog i lunchrummet och fikar.

Jag tar bilen för att titta på några fåglar.

Jag passar på att kolla på sälarna samtidigt.

Hej så länge.