Berättelsen om en bokköpare.

 

Det är inte ovanligt att mina blogginlägg

har hämtat sitt material från

den stora lilla staden Lund.

Så är det den här gången också.

Tornspirorona på domkyrkan har
reparerats. De nya spirorna är lite annorlunda än de tidigare.
Man vänjer sig nog.

En motorcyklist har kört
till Lund för att titta på
de nya tornspirorna.

Ett praktfullt träd i stadsparken.

Tjusiga rabatter
finns på samma plats.

En och annan port har också
fått en ansiktslyftning.

MC;n söker flera
tornspiror att titta på.

Fin vovve.

En fin vovve till med
tjusig matte.

Han kommer närmare och närmare.
Han verkar ha en knepig väst på sig.
Jag går åt ett annat håll.

Gatumiljöer
i lilla Lund.
Ett par dagar före pingsthelgen.

En ny ambassad för älgar
och vargar har etablerat sig
i staden.

Under min vandring träffade jag den här
kvinnan i stadsparken.
Vi kom att tala om en bok som jag för
närvarande läser på nätterna.
Den handlar bl.a. om
Självledarskap.
Den är skriven av Mia Törnblom.
Boken påverkar mig.

Efter samtalet vandrar jag vidare
i grönskan......

.....och blir glad av en kull Gräsänder.

När jag rundar hörnet uppe vid Grand,
vem möter jag där?
Jo, kvinnan från stadsparken som har 
tagit intryck av berättelsen om min bok,
varför hon gick till bokhandeln och köpte
"Sårbar och Urstark"
av Mia Törnblom.
Vi blev nog båda lika förvånade över att
stötas på varandra på nytt.
Tala om bildbevis!

Kanske en bohem?
Nere vid det gamla observatoriet sitter
en person som ser ut att ha det knepigt.
Jag går fram och frågar om han behöver hjälp.
Han tittar yrvaket upp på mig - och nä då!
Han behöver ingen hjälp. Han sitter bara och sover i vårsolen.
Visserligen var han skäggig på alla ytor i ansiktet
men han verkade inte alls påverkad.
 Jag gick vidare.
Men jag kunde inte låta bli att ta en bild.

Jag fick se den här gamle mannen komma
cyklande ut ur en mörk port.
Jag kunde direkt konstatera att
vi hade träffats tidigare, för ungefär
ett år sedan. Då satt han och matade fåglarna 
nere vid dammen i stadsparken.
Då tog jag flera bilder på honom och som jag lagt in i
en tidigare blogg från ifjol.
Han mindes mycket väl vårt tidigare möte.
Han matade fåglarna med vetekorn som
han hade med sig.

Så glad ser han ut idag.

Här cyklar han vidare på sin trehjuling.

Är det inte Leif Padgrotsky som sitter där borta?

Har du sett tungan på en Råka tidigare?

Hej så länge.