Kan man gråta och cykla på samma gång

En morgon, ganska nyligen, när jag var ute med cykeln

på min morgonrunda, cyklade jag ifatt en person som bor i

grannskapet. Han gick i samma riktning som jag cyklade.

Han var ensam.

Han brukar alltid ha sin hund med.

Jag: Var har du din kompis, frågade jag när jag bromsade in

vid hans sida.

Han tittade på mig och pekade med sin tumme uppåt himlen:

Han är där uppe.

Jag har sett den här mannen gå med sin hund

tre gånger om dagen

 i flera, för att inte säga många år, sakta, sakta.

Jag har aldrig sett honom dra i kopplet.

Stannade hunden så stannade husse.

Jag stammade något om mitt deltagande

men jag kunde inte hålla tårarna tillbaka.

Jag visste inte vad jag skulle säga

utan cyklade vidare med tårarna rinnande.

En blomma till husse.

Hunden.

En blomma till hunden.

Nästa gång jag träffade husse

berättade han att han begravt hunden utanför

muren till en kyrka i trakten.

OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO

Jag har kommit till ett av mina fotoställen.
Grågässen defilerar till vänster.

Trevliga blommor är aldrig fel.

Bin hör ju ihop med blommor.

En humla också.

Detta är inte en bra bild

men

det är en Fiskgjuse.

Den är svår att se och ännu svårare att 

fotografera. Den fiskar från hög höjd och

fångar bytet i klorna precis 

som en örn.

Jag måste städa upp i den här dyngan.

Jag måste tvätta näsan också.

Grågässen defilerar åt andra hållet.

Snipp snapp snut

så var sagan slut.

Hej så länge.