En dag som denna när det ligger tät dimma över landskapet
kan jag ju inte annat än ge mig iväg ut med min kamera.
En måne - oskyldigt blå - är inte enkelt att få bra på bild.
Bilden får komma med bara för att jag startar
tidigt.
Detta är en mysfaktor med månen utanför.
Men detta är mysfaktor ETT!
Denna dimmiga bild fick jag vid Salviken.
Först trodde jag att det var Storskarv.
De kom från den innersta delen av viken och var mååånga.
De flög inte på samma sätt som Storskarv och
verkade något mindre, tyckte jag.
Jag tror att det var Toppskarv.
De strömmade ut ur Salviken,
jag tror i tjugo minuter.
Jag har aldrig sett så många fåglar på en gång om jag bortser från gäss.
Eftersom det var Fars dag dök detta stora hjärta lägligt upp.
Jag skickar det till min far som är borta sedan länge.
Hej pappa.
Öresund ligger stilla
och dimman har lättat.
Det var väl fiffigt med en Knölsvan ovanför stenen?
Jag lät kameran hänga med även över nästa sten.
Givetvis är det samma Knölsvan,
begriper du väl?
För att det inte skall bli för ensidigt
kom det en Sångsvan och flög åt andra hållet.
Människor dyker upp.
En Vitkindad gås.
Uppmärksam som du är såg du säkert att vid horisonten på bilden
med texten "Människor dyker upp"
syntes ett fartyg.
På den här bilden sys silhuetten av
fartyget genom buskarna
till vänster.
Tiden går mellan bilderna.
Ett fågelkadaver i ett träd.
Det molnet fick jag till fint
men
jag fick vänta länge innan det lade sig i rätt läge.
Hej så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar