Drömmaren.

Drömmaren.

Månen skiner över sjön Ånimmen.

Hela landskapet blir upplyst.

Månljusets strimma i vattnet blir tydlig

och skapar en trolsk stämning.

Drömmaren sitter vid stranden och blir

påverkad av julinatten.

Då kommer en brutal skapelse upp ur vattnet.

Vattnet rinner om honom efter simmandet.

Den trolska stämningen får direkt

karaktären av skräckupplevelse.

Men uppenbarelsen försvinner in i

den mörka skogen bakom Drömmaren.

Drömmaren här sitter vid ån med sitt metspö och sin cigarett.

Om det nappar är inte så viktigt.

Han sitter och drömmer.

Han tänker tillbaka på hur fint dimman låg över dalen i morse.

Han minns också solnedgången bakom

den stora tallen i går kväll.

Han minns de två väldigt fina naturscenerierna

i dessa minnen.

Han minns också, från lite tidigare,

de unga Stararna som satt på lyktstolpen,

just när han svängde ner till fiskeplatsen.

Drömmaren ser också bilden av sin ungdomskärlek

när hon en gång balanserade på muren

på väg till badet.

I sin fantasi ser han henne i drömskt

ljust mörker

under ett snabbt ögonblick.

Synintrycket försvinner alldeles för fort.

Han kan inte hålla det kvar.

I stället dyker det i hans drömmar upp en

kraftig Gråtrut på en stolpe.

Truten spanar efter rörelse i vattnet

 som tyder på att han kan få fisk

till middag.

Men nej.

Den ser inga tecken vare sig i skyn

eller i vattnet.

Det kanske finns mera fisk i ån

där Drömmaren sitter?

Hej så länge.