Fotograferandets nyktra berusning....

2020 02 15

Det goda livet kan inte nås i ensamhet.

Att lägga liv till åren - inte år till livet.....

..... livet som aldrig någonsin kommer att fullbordas.

Den här cyklisten brukar vinka åt mig när vi möts.

Han är intresserad av cyklar och att cykla.

Den här mannen är också intresserad av cyklar.

Han gör dem rena med hjälp av en grön borste.

Bra jobbat, som det heter numera.

I väntan på nya kunder kan man ju alltid kolla

 att näsan sitter på rätt plats.

Detta är en modern kvinna ur gatulivet som accepterade att jag tog bilder på henne.

Tatuering, cigarett i munnen, ovanliga örhängen, nosring, och med mobil i handen.

Detta är avskedets stund.

Vakterna kollar så ingen stör situationen.

Jag avfyrar ett skott från andra hållet också.

Tjejen har gått upp på tå.

Killen håller grepp om både tjejen och militärcykeln.

Svärmor lossas som att hon inte är närvarande.

Förmodligen skall mor och barn(-barn?) resa med tåget.

Jag tror inte att man reser på tåget med militärcykel.

Så kan det se ut på Lunds centralstation.

Jag förflyttar mig till havet.

Där finns det alltid fartyg som är gåtfulla.

På väg varifrån?

På väg vart?

Med vilken last?

Hur är stämningen ombord?

Utanför ett av byns hus sitter det alltid en katt och väntar på mig.

Hon ser lite surmulen ut och det har regnat på henne också.

Jag brukat gå fram och stryka henne över ryggen

men hennes ansiktsuttryck är alltid lika oförändrat.

Kråkorna sticker direkt när de ser kameran.

Fru Koltrast väntar ända tills jag förklarat för henne att jag fått en bra bild.

Då först flyger hon iväg.

Här är en till som vill bli med på bild.

Den kan inte bara flyga och simma - den kan gå på slak lina också.

När balanskonsterna är över flyger den vidare till Danmark.

Var händer då allt detta underbara?

Jo just på den plats du ser här och som du naturligtvis känner igen.

I den hamnen ligger det ibland en eller flera små lokala fiskebåtar.

Här kan man också göra detaljstudier av propellrar och roder.

En och annan genuin träbåt ligger här också.

Vissa fiskebåtar snobbar med att de har många ankare

 för en trygg seglats.

Här kan du se att fiskebåtarna nästan trängs vid kajen.

I strandkanten skymtar då och då en siluett av något levande.

Smyger jag lite mera så blir porträttet så här.

Även Gråhägrar blir törstiga ibland.

En stilig Bläsand är på plats.

De här Knölsvanarna fick jag med lite övertalning att

klia sig på magen i samma vinkel.

Det lyckades faktiskt en gång till.

Varför kliar de sig på magen båda två och varför just på magen?

Inte alla fåglar kliar sig.

Det finns Bläsänder som gruppflyger också.

På vägen hem sken solen över Skåne.

En prick på himlen är en Glada.

Inte skräp på linsen.

Hej så länge.