2020 01 01
I går på nyårsafton 2019 blev det äntligen ett ljus som gick att fotografera i.
Platsen jag valde är en plats som jag besöker ganska ofta,
beroende på att jag trivs där.
Du som brukar titta i Fotosofen har kanske
lätt att känna igen miljön.
Den här vyn syns ganska omedelbart man parkerat bilen.
Vid kaj låg det fyra båtar för kustfiske.
Vimplarna är ett motiv i sig självt.
Här inne i hamnbassängen har jag för ett par år sedan fotograferat säl.
Hamnporten är helt lugn så här års.
Hur många båtar skall passera ut och in där under 2020?
Hur många personer skall sätta sig på soffan på piren och titta på havet en stund?
Hur många personer skall promenera ut till fyren för att bara vända tillbaka?
Hur många svanhalsar skall man kunna se vid sjömärket?
I dag sitter det en ensam Storskarv vid fyrhuset.
En annan Storskarv låter mig komma nära.
Det blir många Storskarvar i det här inlägget.
En vandrande vintermössa tar årets sista promenad.
Kustbevakningen flyger sin sista tur.
Jag kan känna mig trygg för de finns ute till havs också.
Ute på piren håller en man på att klä av sig.
Som svar på min fråga sa han att han badar en gång om året,
d.v.s. varje nyårsafton och detta antingen det behövs eller inte.
Mannen i bakgrunden är misstänkt lik den person som smög längs staketet ett par bilder tidigare.
Paltorna är avskalade.
Nu är det dags!
Han går i den här trappan varje nyårsafton.
I fjol hade han röda badbyxor.
Jättehärligt!!
Pang - och så var han borta.
Vad skall jag göra nu?
Klä av mig och hoppa i och rädda honom?
Som tur var kom han upp över ytan igen.
Han arbetar sig mot stegen.
Han har nog intagit en kallsup till nyår.
Härligt med stora vågor.
Nu är handduken nära.
Jag tror att han kommer att överleva.
Det ser ut som om min tidigare kontakt har flyttat sig närmare mig.
Sympatiskt!
Han har mamma med sig.
Det är flera som badar får jag se.
Tjejerna ville att jag skulle följa med in i bastun.
Titta - de både ler och vinkar!
Men med sådana killkompisar är det säkrast att jag håller mig till kameran.
Bråk om tjejer är inte ovanliga.
Storskarvarna blev lockade av mitt stora objektiv
varför jag kunde komma dem riktigt nära.
En av dem hukade bakom en sten men var nyfiken och tittade var jag stod allt emellanåt.
Fjäderdräkten är ganska fin när man kommer nära.
När Skarven står lite mera i motljus blir det så här.
Den stramar upp sig inför näst sista bilden.
Kvällen börja sänka sig så jag får ta vägen hem till min kolonilott.
Hej så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar