onsdag 20 februari 2019

Kanadagås och Brunand





2019 02 20

Det här inlägget handlar mest om de två fågelarter som står som rubrik för inlägget.
Jag tycker att bilderna på Kanadagåsen förtjänar en (nästan) egen sida. Några av bilderna kan uppfattas som ganska lika.

Jag säger som det är - jag vill gärna ha denna fågel på ett eget inlägg.

Men jag börjar med en blåmes som håller på att städa upp i den holk som hen kommer att föda upp sina ungar i.
Konstigt nog ser det ut som om någon beskjutit holken med luftgevär.
En blivande storviltjägare kanske?


Tre bilder på Salskrake följer här.
De häckar i taigans nordligaste delar invid klara sjöar eller stilla vattendrag. Så står det om denna fågel i Fågelguiden.




Nu kommer flera bilder på Kanadagås.

Det börjar med att fågeln putsar sin fjäderdräkt i vattnet.



















Nu dyker det upp en Grågås. Kan det bero på att det därefter kommer något annat?


Ja det gör det. Detta är en Brunand. Som du ser har den huvudet fullt med dy och även på bröstet.
Det beror på att den söker sin föda i dylagret som ligger på botten.


Här syns det ändå tydligare.



Här ser du att anden stänker av sig jyttjan.


Så här ser den ut som alldeles normal.


Nu tar jag i Kanadagåsen som visar hur man gör när man inte vill vara med längre.


Hej så länge.






















Blandat med fåglar och stad.



2019 02 20


Som detta inläggs rubrik visar, blir det lite av varje denna gång. Det är ju så att motiven radar inte upp sig så att det bara är att använda dem rakt av. Jag försöker kombinera ihop bilder med lite text, som kan förmedla några intryck.


Den här flygaren kastar sig utan att tveka ner emot den kalla vattenytan. Våghalsigt enligt mitt synsätt.


Här ser du hur det kan gå. Truten håller på att drunkna tack vare sin störtdykning.
Hjälp!!


Jag fick en bild på en Smådopping som tar livet som det kommer utan att göra störtdykningar. Hen har lagt sina vingar till ro över ryggen och avvaktar vad som skall hända härnäst. Fiska efter mat kanske?


Nu har skymningen lagt sig och lämpligt nog så blir då bilderna svart/vita. Väldigt praktiskt med de här nya kamerorna.
Det är en Gråhäger som spanar ut i det dunkla vattnet.
Han är på hugget, trots mörkret.


Du får ursäkta mig för jag hann inte med här. Helt plötsligt har Hägern fångat en fisk och det kom inte med på bild.


En bild som jag smög nära för att kunna ta.


Men här kommer det ytterligare en bild som tydligt visar vad som sker.


Nu har mörkret blivit så kompakt att jag inte kan fotografera längre.

Jag får söka nya jaktmarker och de hittar jag som vanligt i den stora lilla staden Lund.

Ett plåtskåp med stilicerade ansikten får fungera för att tydliggöra att i Lund bor det många olika personer med olika karatärer. Jag försöker att visa detta med mina bilder.


Här är en konstnär som är en graffittikonstnär med en liten pensel. Han är portad från att få köpa sprayburkar så han får använda klenare utrustning.


Här kom jag på en vanlig inbrottstjuv som med hjälp av stegar och kraftig borrmaskin är beredd att ta sig in ovanifrån hos förmöget folk. 
En tidstypisk person.


Här sitter en farbror och äter smörgås på en parkbänk.
Är han en typisk Lundapåg?
Kanske inte. Men det är stor bredd på personkaraktärerna i Lund.


Han har sin cykel parkerad strax bredvid. Som du ser är det en rejäl militärcykel som han kan slita på i många år.


Konditoriet lockar med semlor.
Kan semlor ersätta en hemmagjord rågbrödssmörgås som farbrorn på förrförra bilden åt på?


Här en kommunalanställd som kommit helt fel. Vi har, enligt SMHI, inte haft någon vinter i Skåne. Jag skall ta upp detta med parkförvaltningen.


En trevlig gammal skylt sitter på en fasad.


Ekorrarna är väldit kraftiga i år.


Lundaborna är väldigt effektiva. Sedan länge har de slagit ihop fikapaus och rökpaus - allt för att hålla kostnaderna nere.


Här en annan lundabo som cyklar gatorna fram utan att bekymra sig om det som sker utanför staden.


Hej så länge.

söndag 3 februari 2019

Bilder från land och stad




2019 02 03


Hör du Trutens rop från kanten av isen? 

"Nu kommer det nya bilder."




Det här är en annan Trut. Den får vara med bara för att näbbens spegling i vattnet blev så bra.


Vi lever i kontrasternas tid. Det här är samma trut som på översta bilden. För att ge bilden lite mera innehåll har den ställt sig bredvid en Rostand. Kontrast alltså mellan And och Trut och mellan fåglarnas olika färger.



Rostanden är vinterbadare också.


Svaga iskanter är inte det lättaste.


Jag klarade mig upp utan att behöva använda vingarna.


Jag skall se till att de lägger ut lite sand här på kanten.
Jag kan ju bryta benet!


Nu har jag sett nog av konstiga fåglar. Jag kollar lite längre bort.


Har du sett? En snöscoter inne i den stora lilla staden.


Men  farbrorn som kör ser ju riktigt jovialisk ut.


Det går så snabbt att han får lyfta på rumpan i kurvan och han bryr sig inte om avspärrningarna. Han kanske tycker det är kul att köra snöscoter eller vad det är.


De här snabba fötterna får ta mig vidare på fototuren.



När jag går förbi ett trevligt fönster kan jag ju inte låta bli att titta in.


Men ibland möts jag av ett förstelnat ansikte och en blick som verkar helt död.


Det är lunchrast vid Katedralskolan.


Här är en vandrare som kanske också är på väg till lunch.


Kvinnor kan! Den här kvinnan plockade fimpar, en efter en. Hon har färgstark overall och likaså mössa, som du ser. Jag pratade med henne och visade bilden jag tog på henne. Hon godkände publicering.
Det är en äkta lunnatös.


I motsats till föregående bild är detta en äkta lunnapåg.
Han lägger puzzel med gatstenarna.
Han använder hammare.
Jag använder sällan hammare när jag puzzlar.


Detta är ocksa en lunnatös. Hon står mitt i gatan och tar sig ett bloss. Hon tänker inte på att bussen strax kommer.


Jag tänkte att jag skulle ta mig en kaffe vid den här disken, men jag gick vidare.


Jag fick syn på den här jättefräcka cykeln. En sådan skulle jag nog skaffa mig så att jag kan färdas ståndsmässigt.
Melkechokolade står det på ramen och det gillar ju jag.


Säg den glädje som varar. I nästa ögonblick fick jag syn på den här elektriska sparkcykeln. Ha-begäret slog klorna i mig direkt! Det kanske är ändå mera ståndsmässigt att ha en sådan?


Jag går hem och tänker över min kniviga situation.

Hej så länge.