fredag 15 april 2016

Overksam?



Jag kan inte bara sitta overksam. Jag och kameran måste ge oss ut på en tur för att det skall bli något vettigt gjort.

Dagligen översköljs jag av dystra rapporter om all världens otäckheter. Jag orkar snart inte lyssna till allt perverst. Någon föreslog att vi skulle läsa dagens tidningar först i morgon, för då har mycket av det otäcka avlägsnats en bit och händelserna känns inte lika upprörande. Skall vi prova den tekniken? Vi stoppar huvudet i sanden tills i morgon.

En planering tillsammans med kameran är långt ifrån att planera att kasta missiler eller ägna sig åt databrottslighet. Jag kör bort emot de delar av Skåne som inte bara visar det som är anknutet till naturen. Vänta får du se.

På vägen mot målet träffar jag på en Sädesärla. Eftersom hon inte har händer och armar att arbeta med tar hon till det mest naturliga. Jag tycker det ser ut som om hon tänker bygga ett bo i den gamla båten.




I ett fönster till ett hus vid vägkanten får jag ögonkontakt med en person till som inte har händer och armar, men hon har gula ögon. Hon är mera nyfiken på mig än jag är på henne. Vad vill du här hos oss, tycks hon fråga? Jag konstaterar att katten är så stor att den inte ryms i en vanlig fönsterruta.




Jag är på landet och där finns det flera som är nyfikna. Den här personen fanns alldeles vid vägkanten.




Men mina viktigaste mål är inte katter och hästar. Den här bilden visar årets modell av Tofsvipa på väg att etablera sig i Skåneland. Den har fina färger och har håret uppgummat. Ingen av mina ungdomliga följare vet vad uppgummat är. När håren i nacken står rakt upp på mig - då är jag väldigt engagerad.




Den första fågeln vi väntar på på våren är Sånglärkan. Här kan du se hur den ser ut till vardags. Den har en tofs på huvudet den också men det är inte en Tofslärka. De finns knappt kvar hos oss längre.




I ett dike med vatten finns det också fynd att göra. Detta är Rödbena som du nog förstår varför den fått sitt namn.




Den får inte maten serverad på en tallrik utan måste hitta på en annan metod för att få in maten i näbben. Titta här! Vissa fördelar har vi som är människor.




Det finns flera besökare i diket.

Vi dricker lite av det goda vattnet i bäcken säger de till varandra och är samtidigt mycket medvetna om att hålla huvuden i nästan likadan position för att fotografen skall bli nöjd.




Alla behöver inte trängas i diket. Det går bra att söka föda på gräsytorna också.




Detta är herrkapet Storspov som vaggar fram över den skånska prärien. Jag vet ju att du har ett genuint fågelintresse varför jag väl knappast behöver säga att herr Storspov går först i ledet. Hur kan jag veta det? Jo, hanen har lite längre näbb än honan. Titta noga så ser du skillnaden. Storspovens drillande sång är det ljud av fågel som jag kommer ihåg sedan länge. Storspovens drillar hördes över gärdena på gården Götarsvik där vi bodde när jag växte upp.

Nästa bild är en specialstudie över fru Storspov. Vilken stilig dam!!




Det är inte bara Storspovar som är granna. Det finns flera som är fina. Detta är en Stare i sin söndagskostym. När man ser staren på avstånd, syns det inte hur snygg den blir när ljuset faller från rätt håll. Den här Staren håller på med vårbruket så hen har jord på näbben. Jag skall ta en kurs i retuchering så du slipper se jordiga näbbar framöver.




När jag tittar på nästa bild tycker jag att jag av ansiktsuttrycket på Staren kan läsa ut att hen tycker att fotografer inte är det trevligaste här i världen.




Ett allt mer intensivt muller hörs i luften. Det tar någon minut innan jag förstår vad det handlar om. Det är inte enbart jag som reagerar. Av kroppsspråket kan jag se och höra att det är flera som ogillar ljudet.




En helikopter kommer flygande. Det ser nästan ut som om helikoptern jagar gässen framför sig. Man kan väl inte jaga gäss från helikopter?




Fridfullheten är bruten! Fåglarna flyr och jag med. På väg undan oväsendet ser jag att det inte bara är en helikopter som är aktiv.




Mannen i stridsvagnen tittar på mig men håller sig dold bakom stridsvagnens lucka.  Jag fortsätter bort men konstaterar att det är mycket som är på gång. De här personerna på en annan stridsvagn är beväpnade med kulspruta. En av dem är också beväpnad med en slägga. Slåss man med släggor i krig?



Lite längre bort finns det mera krigsmaskiner.



Ytterligare en helikopter kommer in i kameran. Klickar du på bilden så förstoras den och då kan du se att fotografen är observerad från helikoptern.




Jag är definitivt inte en anhängare av krig.

Min utflykt idag var baserad på att fotografera trevligheter och så hamnar jag i detta! På ett sätt tydliggörs här mina fredliga ambitioner med fotografering, gentemot det som pågår i världen på många håll.

Och vad tycker fåglarna om det som pågår?

Jag kan inte avsluta inlägget med dystopier. Du får i stället en bild som jag tog tidigare i veckan. En Blåmes på sin pinne.



Hej så länge.

1 kommentar:

  1. Hej Gillis! fina bilder du visar upp. Vi var nog ute vid Vomb samma dag,
    jag kollade också in stridsvagnarna, det var nog en bärgningsövning.
    Hälsningar Ronny

    SvaraRadera