Att titta till sin segelbåt.
Barndom
Dikt av Dan Andersson
O, barndom, o gyllene drömmaretider,
Då världen var solljus och god!
Hur ofta när ensam och tröstlös jag lider
Jag dricker mig glömska ur minnenas flod.
Då lever jag saligt i drömmarnas rike,
Med borgar och slott och all världens glans,
Där varje kamrat är min bror och min like
Och nymferna tråda sin ystraste dans.
Där finns för min lycka ej stängande hinder,
Ej bommar som spärra för frihetens färd.
Vad mera om nuet med villkor mig binder?
Jag lever som fordom i barndomens värld.
Och trött vill jag stanna i barndomens värld.
Och trött vill jag stanna i hembygdens dalar,
Och sött vill jag sova på blommande ljung
Och säll vill jag drömma om himmelens salar,
Där döden är dräpt och man är evigt ung.
Få slumra en gång som i barndomens dar!
Så sjungen då, granar, så jublen då, trastar,
Ty nu är jag liten som fordom jag var.
Jag lutar mitt pinade huvud mot stammen,
Och drömmer mig bort ifrån tvivel och strid.
Så susen då, björkar, ett viskande amen
Så somnar jag in i evinnerlig frid.
Silverbäcken 30
Sedan mitt senaste inlägg har jag stått vid
Silverbäcken och plockat till mig de motiv som
kommit flytande nedför bäcken.
Jag har ur vattnet lyft upp de motiv som jag tyckt om,
försiktigt burit hem dem och lagt in dem i min dator.
Nu får du också se dem.
vid höga Hunneberg
där satt en ensam kvinna
som snö var kindens färg....
![]() |
Hej så länge. |