söndag 3 februari 2019

Bilder från land och stad




2019 02 03


Hör du Trutens rop från kanten av isen? 

"Nu kommer det nya bilder."




Det här är en annan Trut. Den får vara med bara för att näbbens spegling i vattnet blev så bra.


Vi lever i kontrasternas tid. Det här är samma trut som på översta bilden. För att ge bilden lite mera innehåll har den ställt sig bredvid en Rostand. Kontrast alltså mellan And och Trut och mellan fåglarnas olika färger.



Rostanden är vinterbadare också.


Svaga iskanter är inte det lättaste.


Jag klarade mig upp utan att behöva använda vingarna.


Jag skall se till att de lägger ut lite sand här på kanten.
Jag kan ju bryta benet!


Nu har jag sett nog av konstiga fåglar. Jag kollar lite längre bort.


Har du sett? En snöscoter inne i den stora lilla staden.


Men  farbrorn som kör ser ju riktigt jovialisk ut.


Det går så snabbt att han får lyfta på rumpan i kurvan och han bryr sig inte om avspärrningarna. Han kanske tycker det är kul att köra snöscoter eller vad det är.


De här snabba fötterna får ta mig vidare på fototuren.



När jag går förbi ett trevligt fönster kan jag ju inte låta bli att titta in.


Men ibland möts jag av ett förstelnat ansikte och en blick som verkar helt död.


Det är lunchrast vid Katedralskolan.


Här är en vandrare som kanske också är på väg till lunch.


Kvinnor kan! Den här kvinnan plockade fimpar, en efter en. Hon har färgstark overall och likaså mössa, som du ser. Jag pratade med henne och visade bilden jag tog på henne. Hon godkände publicering.
Det är en äkta lunnatös.


I motsats till föregående bild är detta en äkta lunnapåg.
Han lägger puzzel med gatstenarna.
Han använder hammare.
Jag använder sällan hammare när jag puzzlar.


Detta är ocksa en lunnatös. Hon står mitt i gatan och tar sig ett bloss. Hon tänker inte på att bussen strax kommer.


Jag tänkte att jag skulle ta mig en kaffe vid den här disken, men jag gick vidare.


Jag fick syn på den här jättefräcka cykeln. En sådan skulle jag nog skaffa mig så att jag kan färdas ståndsmässigt.
Melkechokolade står det på ramen och det gillar ju jag.


Säg den glädje som varar. I nästa ögonblick fick jag syn på den här elektriska sparkcykeln. Ha-begäret slog klorna i mig direkt! Det kanske är ändå mera ståndsmässigt att ha en sådan?


Jag går hem och tänker över min kniviga situation.

Hej så länge.

1 kommentar:

  1. Hej Gillis!
    Tack för titten alltid intressant att se på dina bilder.
    Var fotade du den vackra anden?

    SvaraRadera