Vi som lever eller har levt i en parrelation kan drabbas eller kan ha drabbats av stora svårigheter i form av sjukdom, skilsmässa eller till och med död. Antingen kan vi drabbas själva eller så kan den partner drabbas, som vi lever med. Alla som gått igenom något av detta, vet vad jag syftar på.
Ganska ofta inträffar då något oförklarligt.
De vänner och kanske till och med släktingar som funnits börjar bli alltmera sällsynta. Kontakterna tunnas ut och kommer sakteliga att helt upphöra.
De drabbade personerna (båda) blir osynliggjorda av de tidigare så nära vännerna.
Ingen ringer varken på dörren eller på telefonen. Ingen frågar hur det står till. "Skall vi ta en fika i morgon?" existerar inte. Ses man i snabbköpet har den tidigare vännen väldigt bråttom åt sitt håll. Kanske endast ett ytterst neutralt Hej och så vänds blicken bort.
Hur kan tidigare mycket goda vänner så snabbt ändra sitt beteende och bara försvinna bort? Betydde den tidigare så goda relationen ingenting långsiktigt?
Hur känns det för dem som drabbas av detta?
Har någon ett svar?
Vilket är resonemanget från dem som drar sig undan? Hur låter deras resonemang?
Vilken är förklaringen till att detta händer med tidigare mycket goda relationer. De drabbade är ju oskyldiga till den situation som uppstått!
De drabbade är ju inga brottslingar som skall straffas eller frysas ut. De drabbade får finna sig i sin olycka - javisst - men:
De drabbas också av att bli osynliggjorda.
---------------------------------------------------------------
ALLT DET MAN GÖR, GÖR MAN ÅT SIG SJÄLV.
----------------------------------------------------------------
Inga mera dystopier denna gång.
Du skall veta att du får följande bilder för att jag försöker att inte osynliggöra dig eller någon annan människa. Tvärtom.
----------------------------------------------------------------
Detta är en sympatisk skylt med vidhängande kassalåda som jag tycker visar på den inställning som finns i det fina samhälle där jag bor. Skylten är några år och är inte lätt att läsa (sönderläst?). Jag ger dig texten:
FRIVILLIGT Ej båtplatsinnehavare ombedes lägga bidrag av minst 20 kr vid användandet av rampen.
Bredvid finns en ramp där man kan sjösätta sin fritidsbåt. De 20 kronorna skall stoppas in i den knappt skönjbara springan överst på gaveln i kassalådan. För säkerhets skull har lådan ett hänglås. Avgiften är frivillig och texten säger underförstått att de som har båtplats kan använda rampen gratis. Underbar inställning till medmänniskorna.
I vattnet bredvid kan man hitta en del badankor, d.v.s ankor som badar och som är änder.
Denna and har väldigt fina simfötter som tilldrog sig mitt fotografiska öga.
De nästföljande två änderna gillar verkligen att bada. Det kan man se på ansiktsuttrycket.
Nästa bild är en Rörhöna som kom så nära att hon nästan satte sig på objektivet. Så snälla skulle alla fåglar vara.
För ett par veckor sedan var jag nära en rävjakt. Jag är inte så förtjust i rävar. Kanske omgivningen behövde saneras? Här ser ni resultatet där kropparna hänger på jägarens vägg. En lite ovanlig bild.
Så kommer här en bild som jag tog i veckan på några hindar av dovhjort. De gick på ängen utanför min stuga. De kan nu vara trygga med att det inte finns så många rävar som kan ta deras nya kids.
Du skall få en bild på hind av Kronhjort också. Den ser ut så här.
Kronhjorten är större än Dovhjorten och blandar sig inte med Dovhjortarna. En märklig sak med Kronhjortar är att de äter bark. Här kommer en bild på ett kullfallet träd som hjortarna har skalat bort all bark på. Det måste vara något i barken som hjortarna behöver för sin matsmältning.
Så bra att man inte är hjort.
I nöden prövas vännen sägs det! Om en god vänskapsrelation inte kan klara motgång så var det kanske inte den goda relation man trodde/hoppades det var. Jag tycker att dessa "vänners" beteende säger mer om dem som människor än om dig som "drabbad". Jag tror det kan handla om deras egna rädsla för sjukdom, nederlag och att mista. "Det man inte talar om - existerar inte". Lite som strutsen med huvudet i sanden...Ett av villkåren att vara människa är att man på ena eller andra sättet, förr eller senare råkar ut för sjukdom och död. Man vet om det - men orkar/vågar inte att prata om det. Man är rädd för smärtan. Ändå kan det vara just här - genom att våga konfrontera sig med den, att man mognar, växer och befrias från det som skrämmer. Goda relationer växer inte på träd. Men dom finns!
SvaraRadera