Då alla grodorna nu har blivit uppätna av traktens Gråhägrar
flyttar jag mig
mot
andra motivområden.
Här följer ett antal andra arter
som
trängt sig in i mitt objektiv.
Ett streck med Ejder på väg söderut.
Ett antal Grågäss på väg åt motsatt håll.
Sothönor är uppmärksamma.
Hennes öga blir fint i skuggan.
"Du skall inte mopsa dig för då får du inte hänga med mig."
Så sträcker jag halsen mot himmelen.
Och jag skall inte vara sämre.
57 minuter tog det mellan dessa båda bilder.
Tur att jag har min starka tålmodighet.
Den här Knölsvanen är medspelare i nästa sekvens.
Den simmar på lite avstånd från mig och från....
....dessa två.
En nytillkommen vill ha plats.
Men det är inte riktigt populärt.
Jag kunde höra väsningen tydligt
och
stämningen blev tryckt.
Men du får förlåta mig. Jag tog kanske i onödigt hårt.
Jag är ju i alla fall en stilig hanne.
Kolla min vingbredd!
Jag blir ändå stiligare när jag bröstar upp mig.
Nu när du har kunnat konstatera hur stilig jag egentligen är,
så kom jag just på att nu sitter vi här båda två på
en öde Ö.
Nu kommer den där mallgrodan, som fick en helkroppsbild nyss.
Lossas att du inte ser något!
Där kommer en till.
Vänd bort huvudet!
Titta så hon sätter näbben i vädret!
Men jag tror att hon planerar något.
Hon fick nog när vi nonchalerade henne.
Hon flyr!
eller
flyger sin väg.
Vi båda är starka, du!
Ajöss med henne!
Men på lagom avstånd är hon ganska imponerande.
Nu släpper jag in Åda.
En stilig kvinna i sina bästa år.
Åda har en syster - Åda 2.
Ser du så lika de är?
Är de kanske tvillingar?
Det är då ett väldigt fjäskande för alla
möjliga konstiga fåglar.
Jag är ju i alla fall en äkta Gräsand
som visar mina muskler.
Hej så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar