Diffust.

Att söka sig till känslor.

Olika personer känner olika saker i sin vardag, känslor som gör att tillvaron för en del personer känns meningsfull och för andra att tillvaron inte alls känns bra. Kanske finns det också de som inte tänker så mycket på sin egen inställning till hur livet gestaltar sig och är nöjda ändå. För mig utgör känslor en väsentlig del av dagen. Jag disponerar min tid mycket mera nu jämfört med dem som skall gå till arbetet. Det innebär att jag tidsmässigt kan välja de intresseområden som erbjuder aktiviteter som innehåller mest av meningsfyllda känsloupplevelser.

Det är angenämt när jag känner att jag blir positivt berörd av det jag gör. Känslan medför att jag helst söker mig till sådana aktiviteter där jag känner att jag kommer att bli positivt berörd. Ju mera positiva känslor jag känner - desto bättre. När det är som bäst kan jag känna: Jag vill.....(göra just detta som.....).

Upplevelser som känns.

Eftersom jag inte ville sluta arbeta kändes de första åren som att något viktigt saknades. Det som saknades var att gå till arbetet. Då jag under rätt många år fotograferat lite nu och då, medförde det att jag kände positivt för att fotografera mera. Med tiden har önskan att kunna se olika motiv blivit mera verklig och jag har kanske blivit lite bättre på just det. Det fordrar övning och bara det att verkligen betrakta omgivningen med ögon som söker uppslag till motiv att fotografera, är en positiv känslomässig erfarenhet.

Motiven hamnar i kameran. Jag kan ibland känna att just det "knäppet" blir en bra bild, vilket känns fint.

Motiven hamnar sedan i datorn. Många bilder måste kasseras direkt när jag ser dem på skärmen. Vissa är så bra att jag vill förfina dem och kanske få dem att bli riktigt bra när beskärning, ljus och färg justerats. Detta känns också fint, för jag förlänger genom detta de tidigare känslorna som kom av att hitta motivet och att få fånga upp motivet i kameran. Det är bara betraktaren av en bild som avgör hur bra bilden är. Den upplevelsen är också en känsla.

Vad är det då jag känner?

De känslor som jag upplever vid de tillfällen som jag berättat om här ovanför, är med ett vardagligt begrepp underliga, d.v.s svårförklarliga. Det är känslor som inte enkelt går att sätta ord på men som jag känner tydligt och som jag gärna vill känna på nytt och på nytt. Kan det vara känslor av lycka? Det vet jag inte. Det finns ju inget som helst obehagligt eller tveksamt med att känna dessa känslor. Det är samma sak då jag blir rörd över människors sätt att uttrycka förnimmelser som de vill föra ut, medvetet eller som bara uppstår. Det är ju enbart angenämt att få uppleva att bli berörd av upplevelser som jag skapar själv (ex.vis att fotografera ett angenämt motiv) eller som andra skapar genom att säga eller göra något som berör mig.

Jag har aldrig hört någon bra definition på sådana känslor. Därför har jag tagit hjälp av berättelsen om Amy som jag återberättar i beskuren form.

Underliga känslor.

Amy var en nioårig flicka som var allvarligt sjuk under flera år. Sjukdomsförloppet gjorde att hon var föremål för uppmärksamhet från sina föräldrar och syskon hela tiden. Ibland var hon bättre och ibland blev hon sämre. Hon kunde inte själv ana vilket hälsotillstånd hon skulle ha i morgon eller på längre sikt och sjukhusmiljön var inte vad hon trivdes bäst i. Ofta upplevde hon djup känslosamhet från sina vårdare. Hon sade då vid flera tillfällen att hon behövde ofta påtår av underliga känslor. Hennes omgivning förstod att hon ville känna tillfällen av lyckokänsla. Hon hann inte fylla tio år. Hennes uttryck stod infört i minnesorden över henne.

Nog är det väl så att vi alla behöver påtår ofta av underliga känslor, likt Amy?


Terapi via internet.

Häromdagen hörde jag på radion att man gjort omfattande studier av personer med vissa psykiska handikapp genom att ge terapi via internet. Det fanns två grupper som undersöktes. Den ena gruppen fick sin vanliga terapi. Den andra gruppen fick terapi via internet. Efter det att studien avslutats kunde man konstatera att i den grupp som fick terapi via internet, sjönk frekvensen av återfall till mindre än hälften jämfört med tidigare. Den grupp som fick den vanliga terapin, alltså inte via internet, behöll sin återfallsfrekvens.

Detta säger att datorer kan användas i ett sådant sammanhang. Nya positiva upptäckter till människans tjänst!

Jag kan göra jämförelser med mitt bloggande och fotograferande. Det berör mig positivt och jag kan själv konstatera att det är på det sättet, (utan kontrollgrupp). Min fru ägnar sig åt släktforskning via internet. Hon kommer emellanåt inrusande och berättar att hon har nu hittat den eller den..... och kan du tänka dig att......Internet berör säkert många på ett bra sätt.

Ett steg till.

Jag kan tänka mig att låta terapi via dator ta ett steg till. Jag kommer nu att skaffa ett antal närbilder på mig själv storskrattande och glatt grimaserande. Dessa cirka femton bilder låter jag bli skärmsläckare, vilket gör att jag får se mitt glada ansikte på skärmen ofta. Det kommer att medföra att jag blir en glad och positiv person som ständigt får min terapi via dator.