I morse när jag tittade ut genom fönstret till min kolonilott såg jag att det var en fin morgon för en cykeltur i grannskapet. Det var ett svagt solsken men där fanns också lite töcken av dimma som förbättrade omständigheterna.
Jag beslöt mig för att ge mig av.
Grannens katt är alltid väldigt nyfiken på vad jag gör, men den är samtidigt lite blyg och vill inte så gärna vara med på bild, men jag vet att innerst inne är glad i att få vara med. Så här blev det. Du måste titta noga för att se de gula ögonen.
Så här ser vägen ut som jag skall cykla i motljus. Det är bra med motljus för då behöver jag inte sätta på cykelns belysning. Vägen är en före detta banvall, där tågen gick tidigare.
Det växer blommor längs banvallen och jag hämtar in tre stycken så att du också får se.
Den första är en sköldpaddsört.
Nästa blomma är en stockros.
Och, kan du tänka dig - en till med dagg på.
Det finns en golfbana vid sidan av cykelstigen. Där finns en märklig företeelse. Där brukar stå en Gråhäger och väntar. Han väntar på att golfspelarna skall komma och slå bollar i vattnet - för det gör dom ju. Han fiskar upp dem för att han tror att det är fågelägg som han kan äta.
Vägen fortsätter bara längre och längre bort och dimman ligger kvar.
Jag tycker det blir trevliga bilder när det är dimma med. Lantbrukaren, som äger marken har lagt ut lite dekorativa rullar av halm som höjer bildens innehåll lite.
Cykelvägen bara fortsätter men jag svänger till höger för att försöka hitta motiv där. Asfalten är slut och nu är det grus i dimma
Tyvärr är det så att många gamla lövträd dör och de högresta stammarna står kvar och ger ett delvis spöklikt intryck.
Som tur är finns det en och annan ko kvar i naturen. Den här kollar på mig och innan den hinner slå ner blicken, är den inne i min kamera. Highland cattle, tror jag.
Träd dör inte bara av insektsangrepp. Här har en björk fått ge vika. Men sköldpaddsörten visar sin sympati för tragiken genom att blomma rejält.
Jag fortsätter längs en nästan igenväxt stig. Jag cyklar nu inte på banvallen utan på en stig bredvid vallen. Jag kommer ut på banvallen om en liten stund och då skall du få se något som jag aldrig sett tidigare.
Jag stannar en stund för att fundera över allt det fina jag sett samt tänka på vart jag skall cykla härnäst.
Då hör jag ett tjatter som låter som tjattret av änder. Det börjar röra sig i undervegetationen och jag står helt stilla. Strax får jag se detta. Det kommer en massa unga tjattrande Gräsänder upp på banvallen som de korsar. Jag har förstorat upp bilden och försökt räkna. Jag får det till att vara mer än sextio änder. De kommer i en sammanhållen grupp, långt ute på landet och verkar vara på väg ner till ån som flyter kanske 50 meter bort. Klicka på bilden så blir den större.
Klockan går och jag måste vända hem. En till bild med rullar av halm blir det.
Väl hemma finns det frukost på bordet. Därefter skall hustrun och jag göra en liten söndagsutflykt.
Här blir tre bilder med en forsande bäck som vi letar upp i ett naturreservat. Jag kommenterar inte varje bild utan du får se bilderna som ett komplement till de övriga naturbilderna som finns med här.
Uppe på en kulle hittar vi ett träd som skulle kunna vara ett körsbärsträd, men det är rönnbär i stället.
Hustrun är med som spejare ut över nejden. Av hennes skugga kan du se att det är en motljusbild till.
Hon får syn på det motiv vilket blir den bild som avslutar vår utflykt. Tittar du noga ser du att den skånska flaggan är hissad på gården i bakgrunden. Det är ju söndag och då skall flaggan vara hissad.
Hej så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar