lördag 13 oktober 2018

Speja och jag.




2018 10 13

Hon heter Speja den här damen. Hon bidrar aktivt till att få fram bilder och berättelser som kommer fram i Fotosofen.

Hon har varit min följeslagare en tid. Med hennes hjälp blir allt mycket lättare. Jag har gjort en svart/vit bild för att hennes karaktär skall bli tydligare.



Hon kommer till mig vid min kolonilott nästan varje morgon och då med förslag om vad vi skall göra under dagen.

Idag berättar hon att min näst-nästa granne på området håller på att reparera sin kolonistuga. Han arbetar frenetiskt.



Kom så går vi ner till vattnet säger Speja. Vi tar den trevliga vägen förbi snåren med vildrosor.



I hagen ligger det folk och bara njuter av tillvaron. Det är en mor men sin son.



Ett streck med Ejdrar drar iväg mot Danmark.



En och annan Ejder försöker att etablera kontakt med lokalbefolkningen.



Kråkorna är upptagna med någon dispyt om något som jag inte vill blanda mig i.
Strandskatorna lyssnar på lämpligt avstånd.



För att du skall få ett begrepp om hur svår diskussionen är, lägger jag till en lägesbeskrivning i svart/vitt.



Ett äktapar Gråhägrar vill inte bli inblandade så de flyger undan.



Speja vet ju att jag gärna tar en tur med min havskajak tidigt på dagen.



En lyxkryssare är på väg in till Köpenhamn på motsatta sidan av Öresund.

Passagerarna ombord där har nog begränsad känsla av hur det är att lyxkryssa i en kajak.



Efter paddelturen tycker Speja att jag bör ta en ridtur på den unika Stålhästen. Det är väl en stilig hingst?



De andra hästarna tittar nyfiket när Stålhästen och jag rider bort.
Jag får nog ta ut dem också i morgon.



Jag rider förbi en samling Bergfinkar.



En Stenskvätta blir också iakttagen.



När jag rider längs vatttenbrynet sitter Bläsänderna på parad. De ser riktigt mulliga ut.



I år verkar det vara gott om Skedänder. Här kommer två stycken som befann sig på "mina" jaktmarker.



En Skedand visade sig från sin bästa sida i flykten.



Nu har jag lämnat tillbaka Stålhästen till betet i hagen. På vägen hem får Speja och jag i månskenet se den här Gråhägern.
Det måste väl vara månen som skiner på Hägerns vänstra sida?




Hej så länge.

1 kommentar:

  1. Som jag sade vid vårt trevliga samtal i Röstånga tidigare i dag, lördag: Dina berättelser i ord och bild är alltid lika trevliga att ta del av. Och berätta gärna för Speja att hon har en engagerad följare i Höör! /Kåre

    SvaraRadera