I går kväll var Herr T. och jag ute och körde. Det syntes en fin solnedgång som vi inte kunde låta bli att ta ett par bilder av. En av dem kommer här:
Sedan infann sig natten och den betedde sig som den brukar.
I morse vaknade jag tidigt och morgonkaffet intog jag i denna miljö.
Samtidigt lyssnade jag på radion och där spelades en låt tradjazz av Gota River Jazzmen med Esbjörn Olsson. Gota River är Göta älv som du kanske förstår. Bandet, som funnit hur länge som helst, hör hemma i Göteborgstrakten.
Att bli berörd, det är magiskt. Det har jag skrivit tidigare. Magin i sig älskar den som vill bli berörd. Jag söker mig själv gärna till företeelser jag blir berörd av. Att bli berörd kan vara befriande men det kan också bli sentimentalt.
-------------------------------------------------------
Eftersom det var länge sedan jag var vid havet och kulingvarning var utfärdad, tyckte jag att jag skulle ta med mig kameran på morgonens utfärd.
Den här bilden är inte något vidare; ett gammalt sjömärke, kanske? Du ser ett upprört hav i bakgrunden.
Ögonen och näsa rinner och motiven står inte i kö. Men rätt som det är kommer en som vill bli fotograferad.
Jag förstår att minken bor någonstans bland stenarna. Efter några bilder försvinner den och blir borta.
Finns det andra motiv? Vädret är lite fuktigt och det bidrar till att mossan på stenarna framträder i en speciell dager. Det kan se ut så här:
Jag är beredd att gå därifrån då minken dyker upp igen, nästan på samma plats som tidigare. Tack för återbesöket!
Nu regnar det också så jag kör vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar