Avskedet.

                                                                                                                           2017-01-25

I går var jag på en promenad med kameran vid ett av de förhållandevis få områden där det finns något att fotografera den här tiden på året.

På en mindre plattform som ligger i vattnet stod där en Gråhäger. Jag har sett många fåglar stå på plattformen. De brukar inte utgöra det mest attraktiva motivet, men jag tog en bild och fortsatte framåt.

Då fick jag se att det låg någonting i vattnet som inte såg normalt ut. Det var en död Gråhäger. Jag reagerade på detta för det brukar inte finnas döda fågelkroppar i vattnet och särskilt inte Gråhäger. Jag tog en bild här också trots att jag inte brukar fotografera döda fåglar.

När jag stod strax intill och på kanske 100 meters avstånd, lyfte Gråhägern från plattformen och flög fram emot platsen där den döda fågels låg.

Du kan se den döda fågelkroppen ligga till höger i bilden i vattnet. Jag fick genast en känsla av att det här fanns någon form av relation mellan den inflygande fågeln och den döda.

Eftersom en häger är en graciös fågel landade den elegant nära den döda fågeln.

Den sänker elegant sina mäktiga vingar.

Min tanke om relation djuren emellan, tyckte jag fick stöd när den levande fågeln klev ner till vattenbrynet där den döda fågeln låg.

Hägern gick lite avvaktande några steg framåt.

Hägern ställde sig mitt för sin partner.

Fågeln klev ner i vattnet intill den döda.

Den bredde ut sina vingar som för att påverka eller skydda sin döda partner. Ett alldeles fantastiskt tillvägagångssätt som jag aldrig sett motsvarighet till tidigare.

Kom nu, kompis. Jag vill att du följer med.

Försöken till övertalning fortsätter.

Följ med mig - ligg inte där bara.

Nu kan jag inte skriva mera för jag blir tårögd själv.

Kom nu så flyger vi iväg.

Utan att få sällskap av sin döde kamrat flög hägern tillbaka till plattformen där jag först såg den. Den landar lika graciöst som bara den fågeln kan. På plattformen står då också en Storskarv. Av Storskarvens hållning kan jag läsa ut att,

antingen säger Storskarven till Gråhägern:

Jag beklagar din sorg

eller

Kom inte hit, det här är min plats!

Vilket alternativ som sägs får vi aldrig veta.

När det gått en stund håller båda fåglarna sina huvuden högt.

Hej så länge.