söndag 24 augusti 2014

Landet av mjölk och honung



Vi kör ofta runt och provar på de olika bastubad som "Landet av mjölk och honung" bär på. Det var även fallet vid detta tillfälle. Vi närmade oss orten, som var målet. En bild på bastuanläggningen brukar vi ta. Så även denna gång.


Vi förstår verkligen att uppskatta ångbastu. Emellertid blev vi något fundersamma när vi såg badhuset. Vi gick runt anläggningen och tittade och blev mera tveksamma.



Entrédörren var inte i bästa skick. Vi läste också på den gula skylten på dörren till höger. Texten löd: "Varning för hunden."  Skylten verkade vara ditsatt nyligen. Efter intern överläggning och med en känsla av besvikelse, bestämde vi oss för att köra vidare österut, utan ångbastu.

När vi skulle sätta oss i bilen, tittade vi mot andra sidan av vägen och där fanns en ensam del av lokalbefolkningen som stirrade på oss.


Betrakterskan hade ett prydligt stenmonument på sin tomt. Tveksamt nöjda med den samlade upplevelsen, körde vi vidare.

Vi hade en uppfattning om att det inte alltför långt bort skulle finnas en tillverkare av trevliga kravallstaket. Vi beslöt oss för att titta närmare på staketen, eftersom kravallstaket i allmänhet inte är vidare snygga. Efter ett tag hittade vi fram.


Så här ser staketen ut. Lite småtrevliga, tyckte vi. Den här typen av kravallstaket måste ju göra varje demonstrant välvilligt inställd till överheten.

Eftersom vi ändå var på plats, tog vi kontakt med ägaren till företaget.


Ägaren heter Micke. När han berättat för oss om sina framgångar med kravallstaketen, försökte han förklara hur hans företag kunnat bli så framgångsrikt att det existerat i etthundratrettiotvå år. Som framgår av bilden med den bekymrade pannan, var de turer företaget genomlevt många och invecklade.

På vägen vidare mot centralpunkten för dagens värdfolk, kom vi till en fotoutställning av Brutus Östling, som fanns i närheten. Den bild som fångade oss direkt var hans fotografi av en milt framtonande fredsduva, för vilken Brutus rönt stor uppmärksamhet.


Nöjda med vad vi sett, körde vi vidare mot dagens slutmål.

När vi kom fram, ville ett par av deltagarna bada. Ni ser på bilden hur långt ut de varit. "Här!" står det i bilden. Där vände de hemåt igen - kommer tillbaka och förklarar med en mun: Oohh, vad härligt det var där ute! Ni vet väl att alla badare säger så. Vad är det som förenar badare till sådana uttryck?


Eftersom det inte hände så mycket mer den dagen, smög jag mig ner till vattnet och tog den här bilden av solnedgången innan vi somnade.



3 kommentarer:

  1. Hej!

    Jättekul text - var får du allt ifrån?
    Kram Majsan

    SvaraRadera
  2. Solnedgången är riktigt häftig :-)

    SvaraRadera
  3. Verkligen en härlig solnedgång Den gillar Jag Gillis. Från Skogsmulle

    SvaraRadera